söndag, juni 07, 2009

Instrumenten väljer inte melodi

Hela historien om björns andliga sökande har varit en mental efterkonstruktion. Som sådan helt overklig, alltid hjälplöst efter nuet. Utanför nuets kraft. Samma sak gäller detta inlägg.

Allt som finns är ett berättande. Det uppstår spontant och uttrycks spontant genom alla levande varelser. Och allt är levande. Atomerna dansar sin dans lika mycket i stenen som i gräshoppan. Berättandet är ett dansande. Det är kvarkarnas och leptonernas dans. (elementarpartiklarnas essentiella element)

Upplevelsen av att ha kontroll/sakna kontroll är en efterkonstruktion - lika mycket som upplevelsen av att vara en separat entitet som har eller inte har kontroll.

Ett tag körde jag stenhårt på det-finns-ingen-fri-vilja spåret. Jag hamnade i många hetsiga diskussioner och gjorde många människor upprörda. Jag var själv upprörd faktiskt. Kanske trodde jag att jag skulle bli lugnare om jag lyckades övertyga alla andra om att dom saknade fri vilja.
Det finns nu ett seende av att frågan om fri vilja är sekundär. Det primära är frågan om VAD som har/inte har fri vilja.

Allt som finns är ett väljande som uttrycker sig spontant genom oändligt många olika instrument. Samma flöde av ande - FLÖD-ANDE - strömmar genom björn-instrumentet som genom alla andra instrument. björn-instrumentet är ett spontant konstruerande efter nuet.

Shit, detta går inte att sätta ord på. Det går inte. Ett misslyckande uppstår spontant nu som alltid när nondualismen skall klämmas in i dualismens språk.

Ingen väljer och inget väljs. Allt som finns är ett väljande. Ett vetande, levande, älskande väljande. Bortom motsatsparen bra-dåligt, rätt-fel etc. Bortom motsatsparen och samtidigt före och genomsyrande alla motsatsparen.

En liten väckarklocka ringer. Om instrumenten valde vilken melodi som skulle spelas på dem, varför spelas melodier som klingar falskt. Varför spelas smärtans melodier? Avskyns melodier? Hatets melodier? Jag kan välja min nästa tanke, jag har kontroll över mina tankeprocesser och ändå tänker jag tankar som får mig och andra att må dåligt. Innerst inne. Under ytan. Det är drömkaraktären i drömmen som drömmer mardrömmar.
Ett litet Thoreau-citat:

"The mass of men lead lives of quiet desperation"


Ett upplysande citat. Jag har kontroll men ändå tänker jag mörka tankar under ytan. Under masken. Under berättelsen.

Det finns ingen som kan vakna upp. Uppvaknandet är när den som vaknar upp visar sig vara ett med uppvaknandet och vakenheten. Det finns bara uppvaknande - den som vaknar och vakenheten är mentala efterkonstruktioner.

Berättelsen om falskhet, smärta, avsky och hat är mentala efterkonstruktioner? Allt är ett levande, vetande älskande. Nu. Alltid. Alltid nu.
Allt annat är skuggor. Skuggor. Ett fantastiskt ord. Skuggande. Drömmande.

Som sagt, viljan att ha kontroll finns bara så länge en identifikation med kropp/sinnet finns här. Och poängen är att identifikationen med kropp/sinnet uppstår till följd av tron på att kunna kontrollera berättelsen.

Skuggan vill kontrollera vad skuggans skugga gör. Berättelsen om en berättelse. Aldrig nu. Aldrig verklig. Alltid skugglik. Kontroll eller inte kontroll. Striden är över. Striden var en berättelse. Precis som sökandet. Sökandet, stridandet fortgår. Som en skugglik efterkonstruktion. Aldrig nu.

Ljuset, ljuset bortom ljuset. är nu. Alltid nu. Alltid här. Levande, vetande älskande.
Sat Chit Ananda

14 kommentarer:

  1. Björn, vilket bra inlägg! Frågan om fri vilja är sekundär. Yes. Jag är inte alls förvånad över att frågan om fri vilja gör folk upprörda, det är ju faktiskt som att ifrågasätta en av de allra tyngsta grundstenarna... och är man inte beredd att förlora fotfästet är det väl klart att man slår ifrån sig. Det slår mig också hur otroligt stor skillnad det är mellan tänket här i väst jämfört med i öst, i det här fallet... Det får mig att minnas en dharmakonversation jag deltog i för en tid sedan, som bjöd in till att utforska vad fri vilja egentligen är. Just frågan om var tankarna kommer ifrån, och huruvida vi skapar dem eller om de kommer till oss... Om det inte är 'jag' som medvetet ger upphov till impulsen ur vilken tanken tar form, är det då rimligt att jag fäster mig vid resultatet oc konsekvenserna som om det vore 'mitt' beslut? För mig och vid det tillfället var de frågorna av samma kaliber som "vem är jag?", de sopade rent helt enkelt. Och tog 'mig' med sig.

    Frågan om ansvar dyker ju ofta upp i det här sammanhanget också, när man pratar om fri vilja. Det är nog inte många som är beredda att medvetet ta ansvar för det som "händer dem", men frågan är ju om det egentligen är någon skillnad på det vi "gör" och det som "händer oss". Karma, baby! Och vad är ansvar egentligen..?

    Skuggan som vill kontrollera är också klockren! Jag skulle väldigt gärna vilja se någon göra en advaitainspirerad tecknad serie om just Skuggan... :)

    SvaraRadera
  2. När du talar om skuggor kommer jag återigen att tänka på Platons grottliknelse. Den fascinerar mig mycket. Jag kopierar in från Wikipedia en text om denna liknelse.


    "Platons grottliknelse, en liknelse i Platons dialog Staten. En grupp människor sitter fastkedjade i en grotta, med ansiktena vända mot grottans inre. Bakom dem finns en mur, och bakom muren brinner en eld. Mellan muren och elden går människor, som håller upp föremål ovanför muren, som i en dockteater. Elden kastar skuggor på grottväggarna, och dessa skuggor är de enda föremål fångarna i grottan kan se, och de roar sig med att diskutera skuggornas utseende.

    Om någon av fångarna nu skulle kunna lösgöra sig från sina bojor, och passera förbi muren och elden och genom grottmynningen ut i den verkliga världen, skulle han omedelbart bländas av solen, som han aldrig hade sett förr. Men när hans ögon vant sig vid ljuset, skulle han kunna se de verkliga föremålen, vars skuggor han tidigare sett, och han skulle förstå att hans liv hittills varit ett sken. Skulle han dock av någon anledning välja att vända tillbaka in i grottan, skulle han ha mycket svårt att övertyga fångarna i grottan om vad han sett, och därtill skulle hans ögon, nu ovana vid mörkret, ha svårt att peka ut skuggorna på väggarna, och han skulle göra sig till åtlöje."

    Det behöver inte sägas mer. Efter att vi väl har sett ljuset kan vi aldrig mer vända tillbaka till grottan. Tanken är hissnande. Det är samma som historien om den lilla sländlarven på sjöns botten. Den ena efter den andra kröp upp på ett vasstrå och försvann. Ingen larv kom någonsin tillbaka även om de hade kommit överens om att nästa larv som kryper upp måste komma tillbaka och berätta vad som fanns där uppe. Den sländlarv som historien följer börjar känna att det är dags att klättra upp. Väl ovanför vattenytan sker något märkligt. Den lämnar sitt skal och vecklar ut sina vingar och börjar flyta och sedan flyga. Därmed kan den aldrig mer återvända under vattenytan. Sländans transformation är samma som vi går igenom när vi går ut ur grottan. Tillbaka i grottan igen ser vi ingenting.

    Skuggorna på grottans inre vägg är alla de historier som du talar om Björn. Skulle de människor som satt fastkedjade vända sig om så såg de konspirationen, eller teaterföreställningen. När seendet tyder livets vanföreställning vänder det sig bort från det som det ser för att söka källan. Så när vi vänder oss bort vet vi att källan finns åt andra hållet. Dualismen är avslöjad.

    Tack för du påminde mig om grottliknelsen igen Björn!

    Kramar
    Jennyli

    SvaraRadera
  3. När det gäller viljan kan jag bara säga att viljan (eller den fria viljan) i grund och botten handlar om viljan att vara. När allt kommer omkring är detta vårt enda val. Viljan att vara är valet mellan liv och icke liv. Nu lever vi och känner varje pulsslag och drömmen vi lever ska ta slut en vacker dag. Det val vi har handlar om att sluta kisa mot solen, sluta att läa för vinden, sluta att trampa vatten och sluta sula oss mot jorden. Så valet vi har är att börja ta emot vad källan har att ge oss. Det är viljan att vara.

    Jennyli

    SvaraRadera
  4. Magdalena!
    Ett Ramana-citat:

    "There is neither creation nor destruction,
    neither destiny nor free will,
    neither path nor achievement.
    This is the final truth."

    Snacka om att sopa rent:)

    Frågan om ansvar. Björn är nere för räkning efter Ramanas raka höger. Allt han kan pipa fram är ... pass. En annan gång kanske.

    Det finns en kille som gör tecknade Advaita lustigheter.
    http://advaitatoons.blogspot.com/

    SvaraRadera
  5. Jennyli!
    Jag har precis lagt in Jed McKennas nya och vassare version av Platons allegori på min nya hemsida. Det är ett långt citat så du får gå hit för att läsa!
    http://sites.google.com/site/bjornclausennondualism/platos-cinema-cave-allegory

    SvaraRadera
  6. Ett instick på den fria viljan: Det är enbart "jag illusionen" som är beroende att hävda sin fria vilja. Illusionen som hela tiden måste hävda sin kontroll efersom den utan kontroll inte skulle kunna existera.

    Så med den fria viljan borde jaget helt enkelt vara bunden till sin egen kontroll hela tiden och går därför miste om verkligheten som flödar och är spontan.

    SvaraRadera
  7. Hej :-)

    Fria viljan... usch så svårt :-) Så hjälp mig snälla. Skriver lite tankar som kommer...

    På ett sätt är det helt klart att jag inte har nån fri vilja, för guds skull... JAG FINNS JU INTE ENS!!! Och om inte jag finns så finns det ingen annan heller! Bara tomhet och energi i rörelse.

    Å andra sidan är jag en drömmare i en dröm. Så länge jag inte är medveten om det har jag ingen fri vilja. Då är det förflutet som styr, mina mönster, mina vanor. Är jag däremot medveten om drömmen och drömmaren kan jag enligt min förståelse välja. Välja att drömma himmelen. Den sista berättelsen.

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  8. Tobias!
    Du säger det jättebra - jaget är bundet till sin egen kontroll och missar verkligheten som flödar spontant. Exakt! björn-historien släpar hela tiden efter lite och gör sina små eftertolkningar av flödet. Precis så är upplevandet här - ett upplevande av björn-historiens oväsentliga efterkonstruktioner.
    Eftersom dom är oväsentliga kan dom heller inte vara fel, dom behöver inte dömas eller tas bort eller kontrolleras.
    Berätta gärna mer om hur det upplevs "där" i tobias-historien...

    SvaraRadera
  9. Jaa Pirjo! Visst är du en drömmare i en dröm. Men när Upplevandet i pirjo-drömmen vaknat upp - är det då viktigt vad pirjo-drömmen drömmer?
    Det blir nog ett inlägg på detta, det var ett laddat input - "Välja att drömma himmelen. Den sista berättelsen."

    SvaraRadera
  10. Jag har varit inne och kollat på din hemsida. Jag ska läsa den även om det är på engelska.
    Jennyli

    SvaraRadera
  11. Hej Björn!
    Jag minns vilket dilemma du hade med "hur uppstår en tanke" (vet inte om jag återger det korrekt, men det var något sånt. Har du "kläm" på detta nu?)
    Jag var riktigt orolig för din mentala hälsa ett tag när debatten pågick, och får erkänna att jag inte riktigt vet heller, hur tanken uppkommer.

    Men kan du se hur vi beter oss: Vi försöker förstå ett högre medvetandetillstånd från ett lägre! Totalt vansinnigt, men ändå är vi så "intelligenta" när vi gör det!
    Det är bara egot som vill ha kontroll. Men Björn, nog har väl du fixat egot vid det här laget???

    Jag tror faktiskt vi har så mycket fri vilja vi nånsin kan drömma om. Oneness betyder också mera individualitet. Fråga mig inte hur...

    Thoreau-citatet är häftigt! Det här är den första raden jag läser av honom...

    SvaraRadera
  12. Perra!
    Angående egot och kontroll. Det sista jag läste innan jag somnade var:
    "It is all the mind can do -
    discover the unreal as unreal.
    The problem is only mental.
    Abandon false ideas, that is all.
    There is no need of true ideas.
    There aren't any."
    Nisargadatta

    Det som händer är ett överflödande. Allt åker med, fågelsång, solljus, växande gräs, skrattande barn, gråtande gamla och skrivande sökare. Skrivandet är ett överflödande. Det har aldrig på riktigt funnits någon här som försöker förstå. Den som försökt förstå har aldrig funnits NU. Förståaren har alltid släpat efter ... SOM EN SKUGGA.
    Konstruerandet av alla dessa skuggor kommer också ur överflödandet. Som skum på ytan.
    Berättelsen om en separat entitet som "fixar" en annan separat entitet kallad egot är också skuggor. Skuggor av skuggor. Så upplevs det nu och det har aldrig varit INTE nu. ALDRIG Perra!

    Debatterna om fri vilja som jag pratade om var de på forumen "Vägen till Upplysning" med Tomas och Andreas. Framför allt Tomas. Han stred outtröttligt för den fria viljan i flera månader. Antagligen hade han inget val .... :)
    Antagligen tror han också att han vann debatten - precis som jag tror att jag vann debatten.
    Det du såg på SMG var bara ett eko, ett avlägset eko:)

    Här finns NU ett vetande om att dessa debatter aldrig någonsin ägt rum. Dom var skuggor - mentala efterkonstruktioner. Precis som debattörerna. Allt som finns är ett levande, vetande älskande.

    Också detta en idé. Det finns INGA sanna idéer. Det finns ingen som kan äga dom eller kläcka dom. Det finns bara idé-ANDE. ... eh, va! det ordet finns inte ...
    Lugn, inga ord finns. Allt som finns är ord-ANDE

    SvaraRadera
  13. "Förståaren har alltid släpat efter ... SOM EN SKUGGA.
    "

    Hmmm. Det här var nog det bästa jag läst på länge! Det här behövde jag just nu!
    Vem behöver Torå, Nisse Kadett och de andra när vi har Björn?
    Suveränt formulerat.Kan inte sägas bättre. Tack!!!
    By the way. Jag såg just att Power of NOW finns intalad på youtube i sin helhet. Intalad av himself (vem annars?). Det blir en annorlunda grej av det när mam lyssnar i stilla kontemplation, rekommenderar det starkt!!

    http://www.youtube.com/watch?v=MPJUPqmYL7w&feature=PlayList&p=9FB25926FC152729&index=0

    SvaraRadera
  14. Perra!
    Här finns också massor av tacksamhet över seendet av just detta - eftersläpandet. Du vet, det där seendet som sopar rent. Det har vi snackat om. Man hör ofta om det, hur poletten för vissa slutligen ramlade ner. Självklart är alla sådana historier också bullshit eftersom de som allt annat släpar efter. Det finns ingen polett - det finns ingen som den kan ramla ner i ........ ändå, ändå Perra så finns synvillan där(annat ord för skuggan) Det blir ett litet inlägg om det nu.

    SvaraRadera

UA-3343870-1