tisdag, juni 16, 2009

Om Eckhart Tolle

I kommentardelen till inlägget Synvillor uppstod en animerad diskussion om Eckhart Tolle. Den 20:e mars 2008 skrev jag ett inlägg om Tolle som jag tyckte var lite kul att läsa nu.

Jäklar vad långt det var och vilken stenkoll jag låtsades ha.... suck .... dessutom skrev jag på engelska på den tiden. Björn hade ambitioner ... make no mistake about that ... oj ojoj...
Jag förstår mycket väl om ni inte orkar längre än halvägs. Men där kom i alla fall fram en del intressanta grejer som jag klurade på då.

Naturligtvis säger det där mastodontinlägget ingenting om Tolle, Oprah eller de miljoner sökare som då följde webclasserna med stort ingresse. Inlägget säger bara något om det tänkande som då (som nu) harvade på i björns skalle. Inlägget sade ingenting om det VETANDE som redan då skrämde skiten ur tänkandet.
Skrivandet på den här bloggen har varit och är väl fortfarande en sorts utmattningsprocess. Vad vi sökare än håller på och ältar har Adyashanti ett standarsvar - Burn it out! Det är egentligen överflödigt att ge det rådet för det är ju vad som händer oavsett. Men det är ändå skönt att höra att det är ok att göra det man ändå ofrånkomligen måste göra.

Och när det har brunnit bra länge, ja då syns det med förskräckande tydlighet att Shakespears ord är spot on:

Life’s but a walking shadow, a poor player
That struts and frets his hourupon the stage
And then is heard no more.
It is a tale told by an idiot,
Full of sound and fury,
Signifying nothing.

Är det vad någon sökare vill höra?
Antagligen inte.

Nu skall jag avsluta detta med att ge Tolle en massa cred!
Precis detta Shakespear-citat är något som Tolle älskar att citera!
Det var han som fick mig att älska det.
Hat-kärlek för tänkandet!
Den ljuvaste musik för VETANDET!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1