lördag, september 19, 2009

Vichara

Jag går djupt med frågan - VAD är inte objekt nu?
John Sherman säger att Nondualism handlar om en enda sak - att göra Vichara. Såhär beskriver han Vichara på sin hemsida:

"First, last, and always, my advice is only to look at the feeling of being you, without the mediation of understanding, the need to resolve paradox, or the requirement that this looking lead to any conclusion. Simply make every effort just to look, and persist in that effort as often as you can. In this effort, understanding is irrelevant, belief is irrelevant, even duration is irrelevant — the briefest look, repeated over time, does all the work.

Det är hela hans lära. Rubb och stubb. Det finns ingen fortsättningskurs. Enkelhetens skönhet.... men också svårighet. För jag vill ju ha lite utmaning, något att bita i.... Jag vill ju inte att folk skall tänka att:
- Den där Björn, han är nog inte så smart. Den syns ju på vad han håller på med. Antagligen har han insett sina begränsningar och vill få nån sorts bekräftelse på att han duger ändå. Han vill att nån fadersfigur säger att han INTE BEHÖVER förstå. Det löser sig ändå...

Sen vill jag ju inte heller att folk ska tro att jag är lat. Varken lat eller dum vill man vara. För detta är ju verkligen något för latmaskar. Det är "the looking" som gör hela jobbet säger Sherman. Resten ger sig självt. Och så är det verkligen. Det flyter på av sig självt. Som det alltid gjort även på den tiden jag trodde att det var jag som fick allt att flyta... mer eller mindre bra.

Shermans ord är ju inte huggna i sten och passar inte alla lika bra. Men enkelheten i den Vichara han erbjuder tror jag är huggen i sten. Det är så här enkelt. Och det svåra är att hålla det så enkelt. Jag ser att jag inte kunnat det. Ingen kan bestämma sig för att - Nu skall jag hålla mig till det enkla. För mig är det som att jag helt enkelt inte orkar det komplexa längre. Jag ORKAR INTE. ... :) .... jaja, jag hör hur det låter och det får låta hur fan det vill. För det är sant. Jag HAR FÖR HELVETE REDAN FÖRSTÅTT. Jag har förstått så sjuhelvetes mycket om hur paradoxer skall lösas och jag har ritat egna scheman och kartor med pilar och flöden mellan alfa och omega och mellan lingon och blåbär ... och allt har löst sig, patiensen har gått ut, sudokut har lösts, paradoxerna har lösts. Såhär hänger det ihop. Gång på gång på gång har jag förstått att det är SÅHÄR det EGENTLIGEN hänger ihop. NU är alla bitar med. Nu ser jag. Åh vad skönt....

Den som orkar leta bland gamla inlägg på den här bloggen kommer upptäcka en kyrkogård där alla lösningarna på alla paradoxerna ligger begravda. Kanske kan man också ana den tillfredställelse som undertecknad kände varje gång. Haha, yes, high five, där fick jag till det. Där föll den sista pusselbiten på plats.

Alltihop var ordbajseri. Jag skriver så för jag gillar tydlighet. Det finns faktiskt ett sånt uttryck.

Men bajs är bra att gödsla med. Det är inte helt värdelöst. Jag tror att min Vichara fått näring av allt det här bajset. Men nu behövs det inte längre. Nu kommer det inte så mycket heller. En liten klutt då och då kanske. Det är kanske dumt att lova något....

Apropå ordbajseri och paradoxlösning. Paradoxlösaren nr. 1 är Ken Wilber och i hans bok - The Marriage of Sense and Soul - hittade jag denna morgon Guld. Det var så bra att jag bara satt och hoppade på stolen. Det handlade om Vichara. Det handlade om uthållighet. Om att stå fast vid det enkla. Shit, Wilber är så lysande ibland så att det är sanslöst. Det är så oväntat också. Jag trodde jag var klar med honom. Jag trodde han var symbolen för detta neurotiska paradoxlösande som Sherman vill rädda oss ifrån. Men där ser man. Allt är ett och allt är Guld. Det är bara det att Wilbers Guld är så fruktansvärt rikt ornamenterat att man riskerar att stirra sig blind på ornamenten och glömmer att det är samma Guld som Shermans Guld. Hos Sherman ser man Guldet direkt för där finns nästan ingen ornamentering som "stör".

Jag klistrar in några citat här. Jag har uppdaterat min hemsida med ett längre citat för den som får mersmak. Hela - The Marriage of Sense and Soul - finns att läsa gratis på Scribd.com.

Fichte, for example, used to perform this interior experiment with his students: "Be aware of the wall. Now be aware of that which is aware of the wall. Now be aware of that which is aware of that which is aware. . . ." In other words, this was a genuine if somewhat clumsy attempt to push back to the pure Witness, the absolute subjectivity that can never be seen as an object because it is the pure and formless Seer. Fichte wanted his students to contact what he called "the absolute Self," and you can begin to do so by inquiring within, asking "Who am I?" or "What is it that is now aware?" This radical Self, according to Fichte, is the source of the entire manifest world. This, of course, is virtually identical to the great Vedanta notion of the identity of Atman (the pure Self in the individual) and Brahman (the Self of the Kosmos). Similar types of interior experiments were used by Vedanta, among others, to contact this pure Witness, with one major exception: these interior experiments or injunctions—known as yoga—were what we might call industrial-strength. They were not simply short exercises performed in the classroom to give students a glimpse of the divine Self; they were intense practices often pursued for hours, days, months, even years at a time, in virtually unbroken practice sessions. In Zen, for example, if the koan (or meditation theme) is "Who am I?" or "Who chants the name of the Buddha?," it takes an average of six years, according to Yasutani Roshi, for the successful student to have the first profound satori, or genuine breakthrough to the True Self (which is the True World as well). It is through that sustained and intense practice that actual transpersonal awareness of nondual Spirit is awakened, deepened, sustained, and transmitted from master to student.

Det är samma sak som Sherman säger. Lite mer ornamenterat bara ...

För att återgå till det Sherman säger - Look at the feeling of being you - Det är med mina ord: VAD är inte objekt nu. För denna känsla av att vara ja är ju känslan av det Wilber kallar absolut subjektivitet. Med andra ord, - Titta på det som inte är objekt. För mig är det lättare att använda en negation här. För mig blir nämligen Shermans - The feeling of being you - genast ett objekt. För mig fungerar det bättre med en vassare formulering. Och - VAD är inte objekt nu??? - Det är vasst för mig. JÄVLIGT VASST. Det funkar skitbra.... om man nu får säga så. Hur vet jag att det funkar skitbra. Jo, det leder inte till någon-ting. Det leder till det absoluta som är DET ENDA som inte är någonting/OBJEKT. Det absoluta syns bara i ögonvrån. Det hörs bara som en stilla viskning. Det är som en svag ANING.

Jag måste dela med mig av en sak till. En vän mejlade följande citat ur - och här hittar vi återigen Guld på ett helt oväntat ställe - .... det kan ju ha att göra med att allt är Guld ... hmmm:) - ja just det, det oväntade stället var Göran Tunströms bok - Juloratoriet. Hör på det här, är inte detta Guld så säg!

"Det svenska ord som fascinerat mig allre mest är Aning. Att Ana något. Det finns en aktivitet i det ordet som får en att tro att subjektet är den som anar medan min fasta övertygelse (Äsch, det finns inga fasta övertygelser!!) är att vi nås av Aningen. Aningens källa är utanför oss, den är fyren i mörkret, den är blixten som sveper runt himlavalvet, gång på gång, och söker och stundtals händer det att en smula av det skenet nuddar vid oss, tränger in i de djupaste skikten av vårt medvetande. Jag skulle vilja säga: Jag blev anda. Hon skänkte mig Aningen."

6 kommentarer:

  1. Hej Björn

    Bra inlägg. Jag erinrar mig ett "conundrum" jag hade efter att först tagit till mig Tolles "Watch the thinker", och därefter
    Shermans "Look at yourself". Samma sak? Jag tror det. Men jag hade problem ett tag.

    "Look at yourself" är känslan av det som är Du. Det du just nu upplever som DU. Här-heten av DU. Det är INTE I AM, och det säger Sherman också. Du kan inte se på I AM! Helt omöjligt.(Du kan inte se på sanningen, du ÄR den. Men det här KAN inte egot förstå.)

    Emellertid hamnade jag i ett dilemma, lite brutalt uttryckt såg jag denna motsägelse:Tolle menar att man ska se på nåt som är dåligt, Sherman menar att man ska se på något som är bra! Men jag har kommit över det där, för allt överskuggas av "Let it Be A it IS". Se på dilemmat As it IS.
    Look at yourself är såhär: Man ser på sin upplevelse av sig själv. Med tiden förfinas den upplevelsen; det "själv" jag tittar på förbättras successivt, som om det är något som ligger bortom de ting man omedelbart ser i förgrunden. Och när man då ser de som ligger djupare bort, faller de ytligare skikten i förgrunden (som man först såg på som "självet") bort.

    I början ser man inte att självet är bortom tanken, utan man identifierar sig med tankar! DÅ är det det man tittar på!

    Sedan är det något som händer som gör att vi inte är rädda längre. "See what happens". Försök inte förstå det, det är inte så att det blir objekt hela tiden i all evighet.Snärj inte in dig i såna tankeloopar! Något händer, en ny dimension öppnas från oväntat håll. Acceptera att du inte vet. Då kommer vetskapen! Det är detta som är så enormt.
    Not Knowing the Unknown. Lyssna på den.

    ANING! Just! Det kommer en spröd, spröd viskning, knappt förnimbar....något inom dig lystrar omedelbart.... sedan vet du kursen!

    Göran Tunström är grym. Han har hajat! Men det har du med.

    SvaraRadera
  2. Hej hej

    Alltså... jag har inte fattat det här med watching. Jag har inte fått det att gå ihop. Typ det finns ingen obejekt eller subjekt, så varför krångla till det.

    IF YOU THINK YOU'VE GOT THE WATCHER, YOU'VE MISSED

    När jag läste följande, fattade jag. Aha, är det så det funkar :-) Ännu en Osho citat:

    "One has to start watching the body walking, sitting, going to bed, eating.
    One should start from the most solid because it is easier.
    And then one should move to subtler experiences.
    One should start watching thoughts.
    And when one becomes an expert in watching thoughts,
    then one should start watching feelings.
    After you feel that you can watch your feelings,
    then you should start watching your moods,
    whitch are even more subtle than your feelings, and more vague.

    The miracle of watching is that
    as you are watching the body, your watcher is becoming stronger;
    as you are watching the thoughts, your watcher is becoming stronger;
    as you are watching the feelings, the watcher is becoming even more strong.
    When you are watching your moods,
    the watcher is so strong that it can remain itself -
    watching itself.

    Just as a candle in the dark night not only lights everything around it,
    it also lights itself.

    Watching is an eternal process;
    you always go on becoming deeper and deeper,
    but you never come to the end where you can say
    "I have got it."
    In fact, the deeper you go, the more you become aware
    that you have enteed into a process which is eternal -
    without any beginning and without any end."

    Det där med a candle är så underbart vackert!

    Han säger också:

    "There are one hundred twelve methods of meditation. I have gone through all those methods - not intellectualy. It took me years to go through each method and to find out its very essene. And after, I was amazed that the essence is witnessing, the center of each is witnessing. Hence I can say to you, there is only one meditation in the whole world and that is the art of witnessing. It will do everything - the whole transformation of your being - and it will open the doors of Satyam, Shivam, Sundram: the truth, the godliness and the beauty of it all."

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  3. Pirjo,

    "Watching" i det här sammanhanget är nog att bli medveten om, rikta uppmärksamheten mot.
    Jag kommer att tänka på det Jesus sa: "Se bjälken i ditt eget öga"
    Det är nog ingen tillfällighet att han väljer ögat som utgångspunkt. Hur ska ögat kunna se sig självt?
    Det är fysiskt inte möjligt. Men på ett annat plan är det möjligt. Annars är jag ense med dig om att man ska inte krångla till det för mycket, med hur-man-gör-tänk, dela upp det i subjekt och objekt. Det finns en naturlig feeling.

    Intressant Osho-citat. "The watcher becomes stronger" om man betraktar något inom sig själv.

    Vad sker om man betraktar något UTOM sig själv?
    Det beror på! Det är en hårfin skillnad mellan att betrakta och betrakta!

    Att se något utanför sig själv kan vara att projicera något dåligt man har inom sig på något yttre. Då blir det yttre starkare, och DU blir mindre!
    Det yttre får makt över dig.

    Men att ÄRLIGT betrakta något utanför sig själv SOM DET ÄR, är en annan sak.
    Det blir samma sak som att betrakta något inom sig.
    Då inser man att vår yttre upplevelse är en reflektion av vår inre värld. Du börjar se att det finns ingen gräns
    mellan inre och yttre, utan att du kan skapa den gränsen!

    SvaraRadera
  4. Perra och Pirjo!
    Tack för era kommentarer! Det är en aning. Det är något utan början, utan slut. Det är så subtilt SÅÅÅ SUBTILT och samtidigt så oerhört mäktigt. Detta är den mest spännande resa jag någonsin varit på. Afrika var ingenting jämfört med detta.

    SvaraRadera
  5. Perra, jag förstår vad du menar :-)

    Just det där: "The watcher becomes stronger" förklarar det hela. Meningen med watching. Hela poängen.

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  6. Perra!
    Jag är piggar idag och ser hur bra det du skrev var. Mycket klart och djupt:)

    SvaraRadera

UA-3343870-1