måndag, september 14, 2009

Värdelösa jordgubbar

Här förklarar Sri Atmananda den del av sin lära som han kallar "den direkta metoden". Som vanligt är han väldigt kortfattad.

71. THE DIRECT METHOD EXPLAINED (34)
1. By examination of the subjective element in man, from the body backwards to the
‘I’-principle, it is proved to be pure Knowledge or Consciousness itself.
2. Similarly examining the gross* objective world, it is found that since the gross
object cannot exist even for a moment apart from the perception concerned, the
object is clearly the perception itself.
Similarly, taking one’s stand in the mind** and examining perceptions, it is found
that perceptions are nothing but thoughts.
Lastly, examining thoughts and feelings, by the use of vidya-vritti or the ‘functioning
Consciousness’, it is found that they are Consciousness itself, the ultimate
subject.
Thus both subjective and objective worlds, when properly analysed, are reduced into
the Ultimate – which is neither subject nor object. To know this beyond all doubt, and
to establish oneself there, is the direct method.


*gross som i Vedantas tre dimensioner av verkligheten - fysisk(gross), astral(subtle) och kausal(causal) - vilka korresponderar till tre medvetandetillstånd fysisk(vaken), astral(drömmar) och kausal(djup, drömlös sömn).

**ofta i Vedanta står "mind" för både tankar och känslor

(en disclaimer - psykiatriska diagnoser kan inte appliceras på det här)
Atmananda börjar med att prata om det subjektiva i mig. Sedan säger han avslutningsvis att både subjekt och objekt genom analys kan reduceras till det Ultimata som varken är subjekt eller objekt.
Men han måste ju börja där jag som läsare är, med något jag kan relatera till. Analysen han pratar om går baklänges. För att gestalta det poetiskt skulle man kunna säga såhär. De flesta pratar om hur jag som en ensam droppe kan bli ett med havet. Atmananda pratar istället om hur havet kan bli ett med mig. Självklart måste det ju funka åt båda hållen. Kan droppen bli ett med havet måste havet kunna bli ett med droppen. Jaa, i poetisk mening såklart.
Analysen är väldigt mycket sunt förnuft och Atmananda betonade gång på gång under sin lärar-gärning att alla oavsett utbildning skulle kunna gå den "direkta vägen". Detta sade han i en kultur där man fortfarande ansåg att endast spränglärda brahminer kunde nå upplysning. Atmananda var på så sätt en politisk rebell inom det andliga vilket synkar bra med min personlighet. Han undvikar så långt det går det Advaitiska fikonspråket. När det ibland smyger sig in (som här med vidya-vritti) kan jag enkelt förlåta honom för det. Oftast behöver jag inte ens ta redan på vad det betyder. Jag fattar ändå det jag behöver fatta.

Okej, baklänges alltså. Från objekt -> perception -> sinnet(tankar/känslor) -> DET (här kallar han det medvetande rätt och slätt). När han kommer till DET är han ganska slarvig med orden vilket normalt skulle ogillat. Här säger han t.ex. medvetande/det ultimata subjektet men han använder en rad olika ord för DET. Oftast medvetande men även, "Jag-principen", Vetande, Upplevande, Vetaren(jaa faktiskt), Sat-Chit-Ananda (Varande-medvetande-bliss), etc.

För mig är det en stor, stor grej att äntligen kunna släppa på mitt analretentiva behov av att definiera alla termer. Jag tror det är för att Atmananda är så ruskigt klar över det han vill säga att han har råd att slarva med orden. Jag upplever det han skriver som knivskarpt.
Det går ju inte att missta sig på riktningen här. Det handlar om mig. Jag tänker på John Sherman som har sitt underbara mantra. "Just look at you, just you". Det är Vichara för John Sherman. Med en dåres envishet upprepar han - "it's about you, look at YOU". Å vad jag älskar John Shermans enkelhet och tydlighet här. Det handlar om riktningen. Vi vet alla vart vi skall titta, men vi tittar ändå åt fel håll. Vi andliga sökare måtte vara dom mest korkade människorna på jorden. Vi läser bok efter bok med samma budskap - gå inåt, gå till dig själv. Exakt VAD är det som är så jävla svårt att fatta?:)......
Det där har John Sherman tagit fasta på. Han gör det lite lättare för oss. Han säger att ALLT, allt lidande har en enda orsak och det är ett enkelt litet fel, vi tror att vi är något vi inte är. Det är en fråga om fel-identifikation. Jag är oerhört tacksam för att jag mött hans simplistiska lära.

När jag ändå håller på och tackar .... jag tänker på James Swartz med stor, stor tacksamhet. Han använder sig ganska konsekvent av den vedantiska termen "Självet". Här skall man undvika sammanblandning med psykosyntesens "Själv" även om Assagioli var där och snuddade vid samma saker.

På väg mot DET pratar också Atmananda om subjektet. Men på ett för mig självklart sätt kollapsar subjekt och objekt när allt blivit det ultimata subjektet. Det är som att den direkta vägen hjälper mig att plocka hem alla mina projektioner. Jag lever i ett matrix. Det är en konstruerad mental värld därute. Det är min hjärna som skapat den. En hjärna som programmerats av föräldrar, skola, samhällskultur osv.

Nu skall jag göra ett litet hopp här. Som ni ser fungerar texten som språngbräda. Jag har dom senaste dagarna blivit allt mer observant på en djupt rotad föreställning - nämligen den att det BAKOM The Matrix, bakom mina projektioner, finns en verklig värld. Denna föreställning har naturligtvis hämtat näring genom allt från Platon till The Matrix. Men fan, det är ju bara en föreställning. Vad Atmananda tydligt visar är att - visst, det finns något bakom den projicerade världen, och det är medvetande. Men jag inser allt mer hur jag hållt fast vid föreställningen om att det finns "verkliga" objekt bakom mina projicerade objekt.

Detta är en mindre revolution för mig. Jag inser att denna föreställning också hämtat näring ur Vedanta själv eller de element från Vedanta som kommit att ge upphov till olika New Age föreställningar. Nämligen den astrala dimensionen. Jag har lärt mig att det bakom den här tråkiga, blekfeta människan med fula kläder finns en strålande andevarelse. En färgrik astralkropp som tagit sin boning i "this bag of skin and bones (Alan Watts). Jag har tänkt att jag med mina bristande mediala förmågor helt enkelt är blind för denna strålande andevarelse. Jag föreställer mig färglada chakra-hjul som pumpar runt glittrande prana genom kroppen. Ja, det hela ser antagligen ut som en nöjespark på natten, men kulörta lyktor och karuseller. Så illustreras det i bland i pop-andligheten av dem som ser auror, chakran, änglar och guider. Wow, har jag tänkt, det finns en "verklig" värld där bakom.

Grejen är den att jag inte tänkt så på ett medvetet plan. Jag har varit mycket skeptisk till denna astrala dimension som är så populär i nyandligheten. Kanske ett utslag för surt sa räven om rönnbären. Jag menar, jag har ju inte kunnat se auror och guider and all the rest ... Jag kan väl nämna i förbigående att The Matrix sanna mardrömsvärld bakom the Matrix inte är så mycket annorlunda. Det helvetet är bara myntets baksida.

Skit samma om något av detta finns. Verkligen skit samma. För nu har det gått upp för mig att denna föreställning om verkliga objekt bakom mina projektioner, antingen detta är relativt sannt eller inte, i sig har varit ett gigantiskt hinder på den direkta vägen till sanning. Dessa föreställningar har varit så djupt rotade därför att de är till den grad kulturellt sanktionerade att man svär i kyrkan om man ifrågasätter dem. Visst finns det många som ifrågasätter pop-andlighetens version av "de sanna objekten" men det ger ingen frihet eftersom man helt enkelt bytt ut det astrala mot materialistiska föreställning om en vetenskaplig sanning bakom alla projektioner. Istället för auror och änglar ser man atomer, supersträngar och matematiska formler som förklarar ALLT.

Den direkta vägen är en revolution eftersom den helt enkelt skiter i allt detta. Sanningen finns i motsatt riktning. Den finns i det ultimata subjektet. In You. "Look at You" säger John Sherman. Sanningen finns INTE i objekten. Den finns inte heller BAKOM objekten. Bakom objekten är ju att fortsätta i samma riktning men att gå ännu längre. Kanske ännu längre åt helvete fel. Vem vet?

Atmananda är ruskigt tydlig här. John Sherman är lika tydlig men han visar bara på målet. Han visar inte på några del-mål. Det är det som är så grymt bra med Atmananda. Han säger:
1. Fysiska objekt kan inte existera utan perception.
2. Perception i sin tur kan inte existera utan sinnet(tankar/känslor)
3. Sinnet kan inte existera utan medvetande som är det ultimata subjektet.

Han drar bort mattan under mina fötter men han gör det stegvis. John Sherman gör det i ett enda svep. Och då stänger jag av. Det blir för våldsamt. Delar av mig kan inte processa detta. Men Atmananda säger.
- Kom här, kolla, använd ditt sunda förnuft. Kan det finnas några objekt om det inte finns någon perception? Man får klura lite på det. Kanske svarar man.
- Jo, men jorden fanns ju innan det fanns människor som kunde uppfatta den. Sedan ser man att det är en tanke. Jorden innan det fanns människor är en mental konstruktion. Jag var inte där och såg jorden innan det fanns människor. Det är en föreställning, ett koncept. Och när man hamnat på den direkta vägen är man utled på koncept. Man är konceptförgiftad. Man har fått för många överdoser. Man längtar efter att avgiftas. Så med stor lättnad säger man. Okej, jorden innan det fanns människor är ett koncept. Skit i det. Det är sanning det handlar om och det är sanning här och nu. Det är antingen här och nu eller så kan det vara. Vem bryr sig om sanningen för fem miljoner år sedan. Jag är här nu. Och jag vill veta sanningen.

Och när man känner så ja då finns Atmananda där och leder en. Steg för steg.
- Okej, säger han. Du ser nu att objekt utan perception är värdelösa. Inget att ha. Då går vi ett steg till. Perceptioner som du inte vet om. Vad skall du med dom? Dom är lika värdelösa. Du måste tänka:
- Oj, vilka goda jordgubbar!, för att det skall vara en perception värd namnet. Om du sitter och tänker på alla dina problem när du äter jordgubbar så är det ju skit samma om dom smakar gott eller hur. Dom smakar inte jordgubbar förrän du tänker på smaken. Eller hur?
- Jo visst svara man då.

Alltså, det är såhär han jobbar, Atmananda. Med hjälp av sunt förnuft.
- Okej, säger han. Perceptioner utan sinnet(tankar/känslor) är värdelösa. Inget att ha. Eller hur? Du måste ju vara medveten om tanken och känslan, eller hur? Om det inte finns något medvetande om sinnet då är det väl skit samma med sinnet. Då kan vi ju lika gärna skrota sinnet, eller hur?
- Jo, visst, svara man då.
(jag måste väl säga att det är så jag uppfattar Atmananda, han uttrycker sig mycket klarare och finare än jag.)
- Så vad är det då som sinnet vilar på? Medvetande såklart. Sinnet vilar på mig. Utan medvetande är jordgubbarna jävligt värdelösa helt enkelt. Dom kan smaka hur gott som helst men vem bryr sig?

På det här sättet får Atmananda mig att se att allt handlar om mig. (Som sagt, glöm psykiatriska diagnoser) Och när alla objekt, perceptioner, tankar och känslor kollapsat in i medvetandet. Ja då finns bara medvetandet. Då finns bara det ultimata subjektet. Och när det bara finns subjekt och inga objekt. Ja då kan man ju knappast tala om subjekt, eller hur. Därför säger Atmananda att allt reduceras till det ultimata som varken är subjekt eller objekt.

4 kommentarer:

  1. Det var ett tungt inlägg Björn.

    "Det som är så svårt att fatta" fick mig att fundera.

    Det är svårt att fatta därför att det handlar om vår identitet. Den djupaste nivån
    av vårt varande, och något vi västerlänningar fullständigt har glömt, förträngt, abstraherat bort.

    Vi har inte en aning om vad det är, utan det är bara nån diffus mental bild, som vi hunsar med nästan "vadå identitet? Jag är väl en kugge i samhället, men jag försöker komma fram till nåt här, oroa mig inte med ditt identitetssnack!"
    Därför har nivån UNDER identitet (TANKE) fått ta hela bördan. Vi klamrar oss fast vid vårt intellekt!
    Vi försöker förstå vår identitet med vårat intellekt, vilket är fullständigt omöjligt (men vi TROR vi grejar det!)

    Samtidigt som vår sanna Identitet finns här hela tiden.

    Vi måste naturligtvis ha en identitet, men den har egot övertagit. Egot är mästare på att få dig att se bort från sig självt. Se nåt annat, som stimulerar intellektet i stället.

    Egos don't want to be looked at. Försöker du, kan egot likt en kameleont smälta in så du inte uppfattar det, eller göra sig genomskinligt.

    Först när du släpper intellektet kan du se det.

    Och det finns en tendens till ett slags ingenjörsmässigt analyserande här : "vad är subjektet?" osv, som medför risken att man fastnar i intellekt. Om du hela tiden måste veta hur man gör kan du aldrig komma nån vart,
    mer än till en punkt som är "relativt" bättre.

    Det är Sherman medveten om. Gör han avsteg från sitt "Look at yourself" måste han också börja gå ner i detalj.

    Men det är så här: Just look. The looking does the job.

    The looking does the job.

    The looking does the job.

    Rätt som det är uppstår en liten spricka, som det sanna jaget ser. Och då startar en helt ny process, det sanna uppvaknandet.

    Adya har en suverän mp3: Getting out of the way heter den. Den handlar om det här. Jag kan maila över den till dig (kostar annars ten bucks på Cafe Dharma).

    SvaraRadera
  2. Perra!
    Jag börjar bakifrån med att säga, JA tack, skicka gärna Adya-mp3:n. Det var ju det där med att hålla sträng diet. Men varför skall det gå som det gick förra gången jag bröt min diet? Jag skall lyssna på denna mp3. Absolut!

    Apropå Atmanandas ingeniörsmässiga analyserande. Jo, risken finns ju att man fastnar i intellektet. Risken finns också att man skruvas sönder en gång för alla. Jag vore ju dum om jag hoppades på det senare men det finns en MÄTTNAD på objekt inklusive Nondualistisk förståelse. EN JÄVLA MÄTTNAD Perra! En mättnad som växt till sig gradvis. Långsamt långsamt har mättnaden växt från att vara jobbig, till väldigt jobbig, till nästan outhärdlig och nu är jag vid en punkt när jag inte ens orkar viska fram - nu får det fan räcka - nej, inte ens det orkar jag viska fram för det har jag gjort förr. Jag är trött på mina egna ord. Så trött så du anar inte. Samtidigt finns en glädje att verkligen få uttrycka detta. Att få dela detta. Det känner en enorm tacksamhet för det.

    Jag är övertygad om att Vichara á la Sherman, helt utan krusiduller kan ta dig till total frihet. Jag tror du är på god väg Perra! Det verkar inte vara så mycket kvar av dig. Fan vad konstigt det här måste låta för någon som håller på med personlig utveckling.... vilket är typ 99,9% av alla jag känner.
    Alltså, återigen en stor tacksamhet mitt i denna outhärdliga objekt-leda, objekt-förgiftning.

    Min Vichara var enorm igår. Den formulerade sig som en fråga: VAD är inte objekt här och nu?
    Det är mitt mantra. VAD är inte objekt här och nu.
    Och svaret är ett ljus. Ett ljus som är jag. Och visst är allt ljus diffust om man letar efter en form. Ljus är bortom form. Som du säger, identitet står över tanke. Cirkeln är sluten. Du är ljus och kärlek. Så är det. Amen.

    SvaraRadera
  3. Björn!

    Vilken otroligt bra och tydlig beskrivning av Atmanandas successiva nedmontering av subjekt-objektrelationen. Det är ju vad alla nondualister håller på med, men ingen som jag känner har tydliggjort ilusionen så beskrivande som Atmananda. Han gör det inte så lätt för sig som många andra som säger: "Just understand that you are That!" Punkt slut! Han är en av de få som lyckats förklara detta med ord som kan förstås.
    Tack Björn för att du fört in denne andlige bjässe (Atmananda Krishna Menon) som var aktiv samtidigt som Ramana Maharshi och lite före Nisargadatta men som nästan ingen känner till.

    Kanske beror detta på det som Kabir utrycker i denna dikt:

    "Everybody understands the single drop
    merging into the ocean.
    One in a million understands the ocean
    merging into a single drop."

    SvaraRadera
  4. Olof!
    Min tacksamhet över att Atmananda Krishna Menons lära ramlat ner i mitt knä är bortom ord. Måhända uttrycker jag mig melodramatiskt men so be it!
    Tack för att du läser och kommenterar!

    SvaraRadera

UA-3343870-1