måndag, november 09, 2009

Det finns inte två eller fler medvetanden

Följande är mitt sätt att sätta egna ord på det jag läser i Dziubans bok "Consciousness is All".
Frågorna (Q) är mina egna som dyker upp ibland. Svaren (A) är Dziubans ord så som dom skapar resonans här.

A: Börja med att allt är klart, perfekt och fulländat! Utgå alltid ifrån det absoluta Självet!
I en äkta nondualistisk text kan man bara börja HÄR. . Att låtsas att det finns ett lägre medvetande som skall höja sig upp till ett högre medvetande fungerar inte. Inom Nondualismen finns inte två av någonting.
Q: Men det är ju värsta hybrisen att tro att man är perfekt från början.
S: Det är inte personen som är perfekt från början. Personen är ett objekt. Här utgår vi alltid från subjektet och personen är inte subjektet.
Q: Ok, jag förstår att Subjektets medvetande är perfekt. Det låter som ett rimligt antagande. Men jag intresserar mig för medvetandet hos den här personen. Det är ju allt jag har att arbeta med. Måste jag inte utgå ifrån det medvetande som finns här. Eller rättare sagt, medvetandet som referenspunkt i den här personen, om du förstår vad jag menar?
A: Menar du att det finns två medvetanden samtidigt? Ett stort och ett litet? Ett medvetande som kan se personen som ett objekt och ett medvetande som kan se Subjektets medvetande?
Q: Ja, jag känner ibland att jag ana det absoluta Subjektet. Det känns som att jag förnimma det, nudda vid det. Och vad är det då som anar det absoluta? Det måste väl vara ett "personligt medvetandet"?
A: Det du anar är inte det absoluta Subjektet utan ett objekt, en känsla. Jag menar inte att förringa dina upplevelser men det är väl ändå uppenbart att du inte kan prata om det absoluta Subjeket som ett objekt?
Q: Jag vet att det inte går att prata om det absoluta. Men jag kan ana det och känna dess närvaro.

... det är här som Dziuban är radikal. Han insisterar alltid på att det bara finns ett medvetande. Till en början känns det mycket ovant eftersom vi är så vana vid att tänka i termer av droppen som förenar sig med havet. Vi är vana vid att prata om det absoluta i termer av "the Beloved" etc.  ....

A: Det är sant att det inte går att prata om det absoluta. Men vi kan prata som det absoluta.
Q: Jo, visst kan vi säga att vi är det absoluta Subjektet. Men ärligt talat, jag känner mig inte som det absoluta. För mig känns det jättekonstigt! Det känns som att låtsas. Det känns som fake it until you make it. Förstår du?
A: Jag förstår. Men dina känslor är objekt. Det är inte vad du är - Subjektet.
Q: Nej, men att säga att jag är Subjektet och att allt jag är medveten om är objekt, det låter bra. Jag håller med! Men det känns teoretiskt och konstruerat. ... okej, okej, jag vet vad du kommer svara.
A: Vad kommer jag svara?
Q: Att känslan av att det är teoretiskt och konstruerat bara är ännu ett känslo-objekt som jag som Subjektet är medveten om.
Men hör nu! Jag måste erkänna att jag ibland är mer intresserad av att vad jag känner än av vad jag är. Jag vill känna känslor av glädje och frid och extas. Jag har förstått att detta är ett tecken på omognad. Men jag måste ju vara uppriktig. Om jag känner mig rastlös och disharmonisk och försöker intala mig att jag är det absoluta - ja då känns det just som något jag försöker intala mig ... Jag vill att det skall kännas som något jag är - på riktigt!
A: Jag förstår.
Q: Hur förvandlar jag då min sanna identitet från ett "påstående" till en direkt upplevelse?
A: Du måste inse att din sanna identitet inte är en upplevelse. Inse det och stanna i den insikten. Inga upplevelser kan vara din identitet. Upplevelser är alltid objekt. Du är Subjektet.
Q: Ja men hur "känns" det att vara Subjektet?? Jag hör vad du säger men om jag inte kan känna det så är det hela meningslöst för mig. Kan du förstå det?
A: Jag kan förstå det.
Testa det här: Är du medveten precis här och nu?
Q: Ja. Det är klart.
A: Hur mycket ansträngning krävs för att du skall vara medveten?
Jag menar inte medveten om något särskilt. Bara medveten helt enkelt. Om vad som helst. Hur svårt är det?
Q: Nej, det är inte svårt.
A: Precis. Det är lättheten själv. Det går av sig självt. Bry dig inte om vad du är medveten om, bara om att vara medveten. Låt säga att du är medveten om känslan av att vara rastlös. Behöver du anstränga dig för att vara medveten om känslan av rastlöshet?
Q: Nej
A: Bra. Lägg nu märke till hur lätt det är att vara medveten. Hur omedelbar din medvetenhet är. Hur känns det?
Q: Det känns bra.
A: Märker du hur det rena medvetandet nu träder i förgrunden medan medvetandets objekt hamnar i bakgrunden?
Q: Jo. Men jag kan inte låta bli att tänka att det är mitt personliga medvetande som byter fokus.
A: Det du kallar ditt personliga medvetande är det enda medvetandet. Det är det absoluta subjektet.
Q: Men du sade ju att det inte finns något personligt medvetande.
A: Jag sade att det inte finns två medvetanden. Det är en stor skillnad. Det enda medvetandet är det mest intima och personliga som finns. Det är du.
Q: eh.... jaha. Men ...

... man märker här hur programmerad man är att tänka på det absoluta som något utanför sig självt. Hur svårt det är att vänja sig vid att det absoluta inte är ett fyrverkeri av extas. Detta trots att man hört tusen gånger att sanningen är "vanlig". Trots att man hört att det absoluta är stillhet ...

A: Har du hört sägas att sanningen aldrig är "bells and whistles"?
Q: Jo, men jag har heller aldrig hört talas om att sanningen är en känsla av rastlöshet eller tvivel.
A: Hur svårt är det att vara medveten om känslan av rastlöshet?
Q: Inte svårt.
A: Nej precis. Du ville veta hur det känns att vara det absoluta. Nu vet du.
Q: Gör jag?
A: Jaa. Det känns som lättheten själv, som omedelbarheten själv.
Q: Åå ...
A: Vad känner du nu?
Q: Eh, jag känner mig lugn och stilla inombords.
A: Lyssnar du på musik nu?
Q: Ja.
A: Hur svårt är det att höra musiken?
Q: Ok, jag fattar.
A: Kan du, precis nu, utan att hålla för öronen, utan att stänga av ljudet på datorn, sluta höra musiken? Kan du tänka bort medvetandet om musiken?
Q: Nej.
A: Behöver du tänka för att höra musiken? Behöver du göra något för att höra eller går det av sig självt, absolut lätt?
Q: Det går av sig självt.
A: Så är det att vara det absoluta. Det går av sig självt. Absolut lätthet. Absolut omedelbart.

8 kommentarer:

  1. Halleluja :-) Björn, jag älskar att läsa detta!

    Mer mer, vill ha mer *skrattar*

    Ha en underbar dag! Kram, pirjo

    SvaraRadera
  2. Det var
    Absolut
    Lätt
    Att läsa
    Detta

    SvaraRadera
  3. Björn, att läsa detta är som en skön formulering av min upplevelse typ 100 % av tiden :) Du skulle utan tvivel kunna försörja dig på att skriva sånt här ... heck, jag skulle iaf köpa böckerna ... fortsätt tack :)

    SvaraRadera
  4. Jag blir så jätteglad och taggad av att läsa era uppmuntrande ord! Tack!!!
    Jag har testat den dialogformen tidigare i perioder och alltid överraskat mig själv med vad som kommer fram. Det finns ett driv i formen som blåser liv i saker.
    Testa själva om ni inte gjort det! Man kan vara helt ärlig med sina frågor men också med sina svar.
    Nä, nu skall jag skriva ett nytt inlägg här. Fick blodad tand nu!

    SvaraRadera
  5. Björn! Det här var en skön läsning! Känner så väl igen mig i dialogerna sen jag började läsa Consciousness is all. :) Och vilken bok sen! Jag är som uppslukad och har t ex äntligen börjat fatta(!) vad som är objekt och vad som är subjekt. Vad som är objekt och inte, samt varför det är det och hur man förklarar det, ja det har hittills varit höljt i ett dunkel för mig. Men Dziuban redde ÄNTLIGEN ut detta åt mig.

    Jag är benägen att skriva under på det du skrivit tidigare i bloggen - det här är den den absolut bästa boken i nonduality-genren jag läst hittills. Björn, återigen och med stor tacksamhet säger jag - TACK! Och tack för himla rolig läsning. Ska läsa vidare! :)

    SvaraRadera
  6. Crystal!
    Wow, jag blir så himla glad varje gång du kommenterar här! Det är jag som skall tacka!
    Visst är Dziubans bok väldigt, väldigt kraftfull. Det känns som att Nondualism börjar frigöra sig från sin religiösa kontext och bli alltmer klar och tydlig. Jag menar absolut inte att dess ursprungliga religiösa kontext är fel. Den är bara svår. Ja, du vet ju som jag vilken oerhörd glädje och hjälp det kan vara att läsa källtexterna, som t.ex. Vivekachudamani eller Astavakra Gita. Eller Bhagavad Gita. Helt makalöst vackra och klargörande texter. Jag kan inte tänka mig att vara utan någon av dessa böcker. Men vi är trots allt präglade i en annan kultur. Det känns som att Dziuban är en av flera nya författare som verkligen "tänkt till". Genialiskt och oerhört hjälpsamt är det i alla fall.
    Å vad glad jag blir över att höra från dig igen Crystal!

    SvaraRadera
  7. Björn!
    Du skrev: "Det känns som att Nondualism börjar frigöra sig från sin religiösa kontext och bli alltmer klar och tydlig."
    Där satte du huvudet på spiken. Precis så har jag också börjat se det efter att jag tog mig an Dziubans bok. Jag märkte härom dagen när jag tittade tillbaka på allt jag läst, utövat och gått igenom inom nonduality, att boken hade förändrat mig på ett positivt sätt. Det känns oerhört frigörande, en lättnad, ja rent av befriande att få det serverat på det här avskalade viset. Du skrev nåt om avslappning i nåt blogginlägg. Ja precis så.
    Dziuban har ju rensat bort allt runt-i-kring-pyssel som alla "ismer" dras med, allt från religionerna till esoterika till new age, till... you name it. Och precis som du, älskade jag verkligen källtexterna, men Dziubans bok känns befriande sund och så långt man kan komma från allt som kan upplevas stötande. Borta är nedlåtande saker om det kvinnliga genuset, ja det är inte ens intressant eftersom genus ingår i objektvärlden. :)
    Märker att jag verkligen vill suga på varje stycke han skriver, begrunda länge för att ta in. Det är en häftig perspektivförändring att släppa det där med att man ska försöka uppnå nåt, bli nåt, bli upplyft av (typ The Beloved, ja du vet), till att jag istället redan ÄR.
    Är förvisso inte helt obekant med Dziubans sätt att förmedla det på, men det är än mer rakt på och avskalat än något annat jag satt tänderna i. Vet du Björn, det här klara, raka sättet Dziuban skriver på, gör att det känns ungefär som när man håller på att friskna till. Förstår du hur jag menar? Ja kanske som när man håller på att vakna? :D
    Dina ord gör mig glad och jag är lika glad att vara här igen och läsa dina sköna texter som verkligen gör att man ler igenkännande. Har dröjt lite med att komma hit för jag ville verkligen ta mig an i den här boken efter att jag läst dina glada superlativer om Dziuban. Ville gå IN i boken ordentligt och smaka på det här innan jag började yttra mig i frågan. Nu förstår jag bättre det du skrev förut. Men som sagt, jag är bara i början eftersom jag läser honom långsamt. Vill känna att jag är med hela tiden, men då flödar det också lättlätt.:)

    SvaraRadera
  8. Crystal!
    Jag vet att vi delar förtjusningen för källtexterna. Men det är som du säger så avslappnande att inte behöva navigera formuleringar som skapar "kulturell friktion". Jag menar, Sankara kunde inte skriva på något annat sätt än han gjorde då. Men hur skulle han skrivit idag? :)
    Du och jag har också delat glädjen i det Bhakti-inspirerade språkbruket och förhållningssättet som talar om THE BELOVED.
    Jag håller med, Dziubans grundbudskap är inte nytt men det nya är att han är så oerhört konsekvent genom hela boken. Att han så tydligt deklarerar att han inte skriver utifrån ett personligt perspektiv.
    Jag håller helt med om känslan - som att friskna till, eller vakna. Eller inse att man alltid varit vaken...:D
    Jag avundas dig ditt sätt att läsa. Långsamt och DJUPT. Men saken med CIA är att det är den första Nondualism-bok jag verkligen läst långsamt. Riktig, riktigt långsamt. Jag kan börja läsa på en sida, läsa två stycken och sedan bli sittande i flera timmars djup meditation. Det är sant! Det är helt makalöst.

    Nu är jag inne på andra genomläsningen. Sinnet har hunnit producera en del frågor och invändningar. Det var helt väntat så jag är inte förvånad eller besviken. Men jag bearbetar det på mitt vanliga sätt, genom skriv-meditation ...
    Närhelst du får lust, dela med dig av det som CIA gör med dig. Inget kan göra mig gladare.

    SvaraRadera

UA-3343870-1