söndag, november 22, 2009

Jnana Yoga

A: Björn, du överöser mig med frågor som du redan vet svaret på. Och det är helt ok. Du säger, - jag vet att det är si och inte så, men det känns ju som att det är så.... som att det är personligt, som att tiden är på riktigt, som att identiteten hänger sig fast i kroppen, känslorna och tankarna.

... här kommer A att gå in på det inom Nondualismen kontroversiella ämnet "praktik". Han kommer påstå att det finns något att göra och att någon kan göra det. Det är kontroversiellt därför att Nondualistisk filosofin säger att något och någon inte finns. Filosofin säger att något och någon är fula ord, - fy, aja, aldrig mer säga så, säger filosofin. Men A bryr sig inte om att vara renlärig. Han ser att filosofin kan bli ett nytt gömställe för lögnerna. Filosofin kan bli den låda där man slänger in alla lögner för att sedan stänga locket och säga att man är klar. ....

A: Men hör här. Det handlar om att hålla fast vid sanningen. Stå upp för det man vet bortom alla tvivel. Du vet ju att du inte är din personlighet. Du vet att du inte är din kropp med dess skiftande känslor och tankar. Du vet att du inte kan vara dina sinnesintryck eller dina sinnen. Eller hur? Stå upp och säg ja, se mig i ögonen och säg ja med klar och tydlig röst.
Q: Ja, jag vet DET.
A: Bra, nu skall jag tala om för dig vad som får dig att vackla, vad som får dig att låtsas som att du inte vet.
Q: Ja gör det. Varför låtsas jag?
A: Jo, för titt som tätt hör du en röst i ditt huvud som piper - allt det där som du tror att du vet är bara mentalt.... BARA mentalt. Känner du igen den rösten?
Q: Jo, allt för väl.
A: Vet du vad du skall svara då?
Q: Nej, inte riktigt.
A: Jag märker det. För du vacklar lite varje gång. Hör här Björn: Du går den väg som inom Yoga-traditionen kallas Jnana Yoga - kunskapens väg. Du vet att tron på att du är kroppen/personligheten är o-kunskap. Du vet att hela detta drama föds ur denna okunskap. Ser du det tydligt?
Q: Ja.
A: Ser du tydligt att roten till alla dina frågor också BARA är mental?
Q: Jo.
A: Hör här! Roten till all förvirring och allt lidande är o-kunskap. Inget annat. Hur kan du som subjektet vara något objekt? Du vet att det är omöjligt. Stå upp för det. Satsa allt på det. Du kan ge ditt liv för det, för du vet att det är sant! Eller hur?
Q: Eh, ja.
A: Varför darrar du på rösten?

... att man inom Nondualismen ibland, i vissa kretsar, nedvärderar kunskap inte så konstigt. Självklart finns det nivåer av kunskap som är ytliga. Men den kunskap som betyder något är så definitiv och så värdefull att den som har den kan ge sitt liv för den. För denna kunskap är inte det vi kallar vårt liv. Vårt liv är värt noll jämför med denna kunskap. ...

Q: Den tvekan du hör kommer sig av att jag tror att det inte räcker med att veta.
A:  Det är sant. Du måste faktiskt göra något också. Du måste stå upp för det du vet! Stå upp för kunskapen. Allt du behöver göra är att vara det du redan är. Det finns inget som är mer naturligt och lätt. Men du måste stå fast vid det. Du måste säga nej varje gång en röst säger att du behöver något. Du måste stanna hemma varje gång en röst säger att du måste gå ut för att skaffa något du saknar.... Ok?
Q: Vem måste göra något? Det är väl bara kroppen som kan göra något. Och jag är ju inte kroppen.... Skit också. Det här är så förvirrande.
A: Ja men skärp dig nu Björn. Vem tror du det är jag talar till? Va!? Vem är det som har öron, vem har en kropp, vem är förvirrad, vem behöver stå upp för det han vet?
Q: mhmm, ... ah!
A: Ja, precis. Bra Björn, du ser. Det förefaller som att du har öron, kropp och okunskap. Det förefaller så. Och vi får deala med det som förefaller vara fallet. Men vi vet att vi inte är varken frågor eller svar, varken rösten eller öronen. Vi förefaller ha en röst och öron. So what, vad är problemet? För vi vet ju att vi inte är något annat än tidlös perfektion. Vi är odelad, gränslös sanning. Allt annat förefaller komma och gå. Varför skall vi bry oss om det? Varför skall det få oss att vackla?
Q: För att vi inte litar på kunskapen?
A: Precis. För att vi lyssnar på dom som med nedlåtande röst säger ...det där är ju BARA nåt du tror. Det är BARA mentalt, BARA nåt du intalar dig.
Hör här Björn. Dom som säger så skall du bemöta med största respekt och vänlighet. Du skall tålmodigt förklara att dom själva BARA är något dom tror.... Till dom skall du säga - jag hör vad du säger att jag vet att du BARA är mental. Du är BARA en berättelse som du tror på.
Q: Jäklar vad bra! .... skrattar.
A: Du ser, dom här rösterna är inget att vara rädd för. Dom är bara mentala. Dom är bara en tro.
Q: Ganska hisnande att inse. Men lite skrämmande också... Jag måste smälta det här.

...  de röster som talar nedlåtande om kunskap brukar ofta tala sig varma för känslorna och hjärtat. Dom vänder liksom på steken och gör så att hjärtat hamnar högst upp och hjärnan under ...

Q: Jo, men känslorna då, skall jag bara låta dom vara som dom är.
A: Hör här. Känslorna kommer och går hela tiden. Precis som tankarna och sinnesintrycken. Ständigt skiftande. Behöver du överhuvudtaget skilja på tankar och känslor?
Q: Nja, jag kan ju se hur dom hör ihop.
A: Ja det är klart dom gör. Att dom är två olika saker är BARA mentalt. Det är BARA nåt du tror, ok?
...
Q: Wow, det var bra! Tack!!
A: Det är därför många inom engelskspråkig Nondualism pratar om Mind. Ett svåröversatt ord. Men det är faktiskt väldigt bra för det delar inte på det som är en enhet. Tankar och känslor är ett. Många ser också hur lönlöst det är att skapa en konstgjord gräns mellan mind och body. Så man pratar om bodymind.
Q: Ja, det har du rätt i. Varför pratar du inte om bodymind som en helhet?
A: Det kan jag göra.

1 kommentar:

UA-3343870-1