söndag, november 15, 2009

Låt tiden vara din dagdröm

Q: Jag vet att allt är närvaro. Jag kan inte säga att jag vet att tid inte finns, men jag förstår det, så som du definierar tid - tid som det som ännu inte finns och det som redan varit. Om jag håller mig till dina begrepp och definitioner så förstår jag. Jag kan ofta ana att det är såhär. Men ibland finns också tvivel. Kanske ett subtilt motstånd. Jag vill prata med dig om det.
A: Vi är alla uppvuxna i en kultur som trots långt gången sekularisering in essence är mono-teistisk. Själv är du uppvuxen i ett antroposofiskt hem, med en antroposofisk form av kristendom. Att Antroposofin är djupt influerad av hinduism och ett försök till syntes av öst och väst tar inte bort den grundläggande programmeringen som är - The Truth is out there....
Q: Jo, och jag minns den vanmakt jag kunde känna inför all den utveckling som krävdes för att lilla jag skulle växa i medvetenhet och någon gång i framtiden - icke-närvaron - uppnå den värdighet som krävs för att få kliva in i sanningens tempel - långt bort i en astral värld. Vaktat av astrala varelser. Glad att du nämner det. Tidiga präglingar är oerhört starka för oss alla antar jag.
A: Det du nämner som ett subtilt motstånd har definitivt att göra med detta. Vad minns du mer från din barndoms religiösa begreppsvärld?
Q: Å, jag minns en tavla jag hade på väggen i mitt rum. Den föreställer en liten pojke som är ute på vandring. Långt bort skymtar han en gyllene stad. Han är på väg mot sanningens stad (himmelriket) som är "out there". WOW!!! Tack för att du hjälper mig att minnas och förstå.
A: Du identifierade dig starkt med den här lilla pojken. Självklart gjorde du det. Pratade du någon gång med dina föräldrar om vad den här bilden handlade om?
Q: Ja det gjorde jag. Jag har bara vag minnen av det men minns grundkänslan. En känsla av att se målet i fjärran, men att det är en lång, lång vandring dit. En smula hopp men mest tröstlöshet. Jag kan faktiskt inte minnas att tavlan gjorde mig glad. Den gjorde mig nedstämd på nåt vis. Skit samma. Jag ville i alla fall till den här gyllene staden trots att jag hade väldigt vaga föreställningar om varför.
A: Jag ser två centrala element här. För det första. Sanningen finns långt borta och det krävs mycket av mig för att jag skall ta mig dit. Dessutom är metaforen med en stad intressant. En stad har i vår föreställningsvärld ofta en klart definierad gräns. En stadsmur. En port och en portvakt. Vi behöver bli insläppta. Sankte Per. Det handlar om värdighet och därför lika mycket om ovärdighet. Känslor av skam. Utanförskap. Resonerar detta med dig?
Q: Helt klart.

... shit, det här börjar urrarta till värsta kvasiandliga pop-psykologi-orgien. Men alla medel är tillåtna. Målet helgar medlen så att säga....

Q: Jag minns faktiskt en retreat jag var på där vi, två och två, skulle berätta för varandra hur det var att vara upplyst. Hur vi som upplysta upplevde verkligheten, vad vi som upplysta tyckte om den andre etc. Syftet med övningen var väldigt klart definierat. Vi skulle iaktta vilka känslor som dök upp i kroppen när vi gick in i rollen som "upplyst" och formulerade det upplysta tillståndet med våra egna ord.
A: Och vilka känslor uppstod?
Q: Intressant nog upplevde nästan alla känslor av att inte vara värdig, känslor av skam.
A: Självklart. För alla bär vi med oss sådana här tidiga präglingar från vår kulturs religiösa bilder. Det spelar ingen roll om vi växt upp i sekulariserade hem eller religiösa hem.
Q: Ok, du får ursäkta, men nu måste jag ställa en dum fråga. Vad skall jag nu göra åt dom här känslorna av ovärdighet?

... nu bränns det. Det är nu det framstår som solklart att Närvaro är totalt opersonligt .. opersonligt i meningen trans-personellt. Närvaro är såklart inte motsatsen till personlig. ...

A: Gud är omnipresent.
Q: Eeh ... Gud?
A: Den Gud som är central i din grundläggande programmering. Gud behöver inte förnekas eller kallas för något annat, som t.ex. Medvetande eller Närvaro.
Q: Nehej ...
A: Nej, utgå nu ifrån din barndoms Gudsbild och se vad kyrkan faktiskt säger om Gud. Dom säger att Gud är en manifestation av dom tre O:na:
Omnipotent (allsmäktig), Ominsient (allvetande), Omnipresent (allestädes närvarande)
Har du tänkt på vad detta innebär?
Q: Du menar bortsett från teologins försök till förståelse och förklaring?
A: Ja precis. Vad innebär det om du använder ditt sunda förnuft här.
Q: Man stöter ju ofta på dom tre O:na i Nondualistiskt litteratur. Jo jag har faktiskt funderat på detta.
A: Fundera nu och säg mig rätt upp och ner, utan skönskrivningar vad du kan dra för slutsats av att Gud är omnipotent, omnisient och omnipresent.
Q: Hmm... det betyder att jag inte kan vara närvarande, att jag inte kan veta något och att jag är totalt maktlös.
A: Japp! Du kan aldrig ha någon relation till Gud. Gud är inte ett dualistiskt begrepp. Gud är allt som är närvarande. Det finns ingen plats för någon mer än Gud. Det finns ingen plats för dig. Gud är ALLT. Gud är ETT. Gud är Nondualism per se. Gud är det Absoluta. Teologin och kyrkan anar vad Gud är. Precis på samma sätt som sökare inom Nondualismen anar vad uppvaknandet är. Det är ingen skillnad.
Q: Men jag känner mig obekväm med begreppet Gud. Jag väljer att prata om Närvaron, Medvetandet. Levande-heten. Detta är oerhört klargörande. Tack!
A: Jag tänker inte släppa dig redan! Detta skall hamras in tills allt är absolut klart!

... faktum är att Maya hela tiden opererat inifrån den här hjärnan och hon har använt de basprogramm som föräldrar, kyrka, skola, kultur stoppade in. Det finns inget som säger att dessa program måste av-installeras. Men skall en Nondualistiskt realisation bli klar och levande behövs en av-installation av vissa dualistiska basprogram. Det låter tekniskt och pilligt, men faktum är att det är just detta pill - och endast det - som ligger i vägen för den strålande, uppenbara, oundvikliga enkelheten.

A: Björn, du kan aldrig bli närvarande! Aldrig! Förstår du det? Böj dig en gång för alla inför denna ofrånkomliga sanning! Brinn i den! Dö i den! Nu!
Q: ... suckar djupt ....
A: Det har aldrig funnits två av någonting. Du har aldrig anat sanningen. Fattar du det? Den här bloggen är nedlusad med statements om att du anar och rör vid sanningen. Det är förbannad lögn och knäppa fantasier Björn. Hör här. Närvaron är OMNIPRESENT. Vad betyder det? Säg mig!!
Q: Att den finns överallt och att den är allt som finns.
A: Precis. Och var finns då du?
Q: Du vill väl att jag skall svara att jag inte är närvarande. Men det känns konstigt. Snälla, förstå det!

... nu jäklar. Nu kommer skiftet. The shift of perception. ... det magiska skiftet som allt handlar om...

A: Skärp dig! Du ÄR närvaron. Den enda. YOU ARE THE ONE... Den finns bara EN. Och den är du. "I AM". ... har du möjligen någon gång stött på begreppet I AM ...?
Q: Okej, jag är närvaro. Den enda närvaron.
A: Mena det!

... det här låter som en regelrätt hjärntvätt. Men faktum är att man inte "gullar" bort 40 års falsk programmering. Detta är inte gulligull.

Q: Jag är den enda närvaron. Och det som förefaller vara en dualistisk tidsdröm finns inte... Det där sista tar emot.
A: Du behöver inte förneka det icke-närvarande. Hur skall du överhuvudtaget kunna förneka något som inte är närvarande???? Varför skulle någon behöva göra det????
Säg bara det du är. Var det du är. Säg Omnipresens. Tusen gånger idag. Så ofta du minns. Det är sanningen. Allestädes närvarande Närvaro. Denna närvaro är så levande, så fylld av bliss, så perfekt, så lätt, så oundviklig, att du aldrig någonsin behöver brottas med det icke-närvarande. Hägringar uppstår. Drömmar dröms. Varför brottas med dom? Dom är inte närvarande.
Älskade vän! Älskade Björn! Se följande:

... och här kommer fullträffen ....

A: Du vet när du dagdrömmer, eller hur? Du vet att din dagdröm inte är närvarande.
Q: aha!
A: Låt tiden vara din dagdröm
Q: Wow..... :)
A: Vila nu i det. Vila Björn.

9 kommentarer:

  1. Apropå stadsmetforen. En av betydelserna av purusa är 'den som bor i staden'.

    SvaraRadera
  2. Applåderar hela texten. Lysande, riktigt lysande Björn. Så sant, man gullar inte bort decennier av falsk programmering. :)

    Jag minns en gång när jag var på en rätt häftig andlig kurs för några decennier sen. Vi skulle skriva ner våra visioner vi hade för oss själva. Jag tänkte att "nu jäklar", så jag skrev: "jag ÄR upplyst". :D Flera äldre i gruppen tittade på mig och snörpte på munnen och sa: "men det där var väl liiiite väl ambitiöst va!". Jag förstod på deras reaktioner att det där var tydligen att gå över gränsen. Men, den andliga läraren på kursen bara myste och var totalt nöjd med det jag skrivit och sa med ett stort leende: "YES!". Rätt kul, men snacka om olika budskap.:)
    Mycket intressant det där med din familjs grund i antroposofin och hur det präglat dig. Ja över huvud taget är det intressant med hur djupt våra kulturer präglar oss. Kommer själv från ett hem utan några som helst religiösa tongångar, så Dziubans bok känns väldigt bra på alla sätt och vis. :)

    SvaraRadera
  3. Jenny!
    Hade glömt vad Purusa var, kollade upp det och kände återigen hur kraftfull Vedanta/Yoga-filosofin är. Vet du, ibland önskar jag att jag fått andra basprogram installerade som barn. Men dom skall ju ändå avinstalleras så wtf, jag hade kanske varit klar redan om jag växt upp med Vedanta.
    Vilka religiösa basprogram håller du på att avinstallera.. ? Om man får ställa en så konstig fråga. Men på den här bloggen får ju man vara hur konstig man vill - har jag bestämt:)

    SvaraRadera
  4. Crystal!
    Vad härligt att läsa. "Jag ÄR upplyst":) YES!!!! Minns kommentartråden här för ett tag sedan (ett halvår sedan kanske) där vi "kom ut" med att vi var uppvaknade. Minns du den? Den tråden är något av det bästa på den här bloggen.

    Visst, man kan tycka en massa saker och snörpa på munnen. Jag kan till och med rodna när jag tänker tillbaka på den där uppvaknandetråden (letade men kan inte hitta den nu) men egentligen är detta själva essensen av Dziubans bok. Det här modet och kraften att stå kvar, stå för vad man in essence ÄR - bortom allt vad personlighet och kropp heter!!! No matter vad intellektet kommer med för futtiga invändningar.

    Dziuban upprepar gång på gång att det handlar om STAND YOUR GROUND. Samma sak säger en annan lärare som ligger väldigt nära Dziuban - Greg Goode.

    Jag inser att jag rodnar när jag gör det klassiska misstaget att blanda i en aldrig så liten droppe personlighet i Uppvaknande-begreppet. Och jag är tacksam för att jag rodnar!!! Det hjälper mig att inte låta den droppen personlighet ta över.

    Dziubans bok handlar om det definitiva beslutet att en gång för alla sluta älta att allt - Å ENA SIDAN är ETT - MEN Å ANDRA SIDAN TVÅ och flera. Att Nondualism är ett mynt med två sidor - visst - det låter bra man ärligt talat har det inte hjälpt mig så värst mycket. Den här myntmetaforen liksom föder ändlösa spekulationer hos mig om hur de två sidorna hänger ihop. Och ett tillstånd av ändlöst spekulerande är INTE VAKET. Det vet jag.

    Ödmjukhet som jag ser det handlar om att allt mer överväldigas av insikten att detta inte kan handla om några objekt. Insikten att kropp/personlighet aldrig kan vakna upp. ALDRIG!!! Ödmjukhet handlar om att brinna i insikten att det vi automatiskt förknippar med subjektet inte är något annat än objekt i form av kropp/tankar/känslor eller story.

    Does this make any sense eller predikar jag som värsta Nondualism-pastorn...? :(

    SvaraRadera
  5. STFU är mitt basprogram som jag håller på att avinstallera. Det är inte så religiöst betingat.

    SvaraRadera
  6. Jenny!
    ja, det är kanske inte så bra som basprogram. Om jag förstår dig rätt. Tänkvärt.

    SvaraRadera
  7. Haha, jag skrev det bara för att bråka. Det är kanske en patch jag behöver till mitt å-vad-jag-tänker-kloka-non-dualistiska-tankar-program.

    :)

    SvaraRadera
  8. å-vad-jag-tänker-kloka-nondualistiska-tankar-programmet. ... kul:)...

    SvaraRadera

UA-3343870-1