söndag, november 01, 2009

Nondualistiska relationer

Hur ser en Nondualistisk relation ut?
Hur ser en Nondualistisk dialog ut?

Med röda blinkande bokstäver står det skrivet - OXYMORON

Men jag klipper av strömsladden och går vidare (inspirerad av P. F. Dziubans bok). Det här är enkelt, egentligen.

Ett rum, ett bord, två stolar, på den ena sitter jag, och mittemot, på andra sidan bordet sitter min vän. Vi har en vänskapsrelation och för en dialog med varandra. Så långt är det enkelt. Och det kommer bara bli enklare.

Jag säger något och min vän svarar. Hur kan vår dialog vara nondualistisk? Vi är ju två - är inte det dualism?

Nej, det är det inte. Det ser ut som dualism eftersom vi tror att våra kroppar rymmer medvetande. Var finns detta medvetande?
Spontant svarar vi att det finns någonstans i huvudet, bakom ögonen, eller hjärtat. Vi vet inte riktigt, men vi tror att det finns inom oss. Jag tittar in i min väns ögon och tycker mig se ett medvetande som tittar ut genom hennes ögon. Min vän är vid medvetande, som det heter. Vore hon inte det skulle det inte bli någon dialog. Att prata med någon som är medvetslös antas vara omöjligt. Men är det verkligen omöjligt? Eeeh, ... WEIRD ... nja, vänta och se.

Ovanstående resonemang är en återvändsgränd eftersom jag börjat i fel ände. Jag har börjat med objekten. Den enda möjliga utgångspunkten är Subjektet . Känslan av JAG - NÄRVARO - MEDVETANDE - NU.
Jag är Medvetandet. Vi säger att jag är "vid medvetande" men det leder oss in i den där återvändsgränden. Kroppen är "vid medvetande". Jag ÄR medvetande. Så skall det vara. Nu kan vi gå vidare.

Min kropp är ett objekt som finns i Medvetandet. Medvetandet finns inte i kroppen. Sinnesintryck, tankar och känslor finns i kroppen men inte Medvetandet. Medvetandet är inte nåt begränsat objekt som vi kan "knö in" i kroppen. Det är mycket enkelt att se. Mevetandet är subjektet = JAG - och kroppen med dess tankar, känslor och sinnesintryck är objekt. Precis som bordet är objekt, och min vän.

Jag kan räkna upp fyra objekt här - Rummet, bordet, Björn och hans vän.
Min vän kan också räkna upp fyra objekt - Rummet, bordet, hennes kropp och Björn.

Vi kommer inte vidare med hjälp av slutledning. Detta är inte filosofi. Det är Vichara. Vichara innebär följande:
Stå i Närvaron SOM Närvaron.
Stå i Medvetandet SOM Medvetandet.
Stå i Livets Essens SOM Livets Essens.
Stå i Nuet SOM Nuet.
Vad innebär det? Är det svårt? Kräver det en teknik, kräver det förståelse, kräver det mognad?

Nej, det är det lättaste som finns. Det är de facto oundvikligt. Vi kan inte låta bli att vara den Levande, Medvetna Närvaron Nu.

Försök att inte vara närvarande Nu! Försök att inte vara medveten om någonting Nu! Se om det är möjligt att stoppa känslan av Liv Nu!

Vi kommer inte undan vår sanna identitet. Den finns överallt Nu. Det finns inget litet gömställe där jag kan låta bli att vara närvarande. Närvaron finns i rummet, i kroppen, i mina känslor, i mina tankar, i mina dagdrömmar, i mina minnen. Överallt. Den Medvetna Närvaron är i sanning gränslös och allestädes närvarande.

Begreppet Mindfulness kanske dyker upp här. Vi har lärt oss att Närvaro inte finns i våra tankar utan bara i rummet, i våra sinnesintryck, i det som händer här och nu. Men finns inte rummet och våra sinnesintryck i våra tankar, lika mycket som våra minnen, våra planer för framtiden och våra dagdrömmar? Allt är objekt och allt kan finnas i våra tankar HÄR OCH NU. Hela världshistorien. Hela kosmos. Det bara är så och det är totalt jävla oundvikligt. Det är skrattretande enkelt att vara närvarande, medveten och levande NU.
Låt oss nu återgå till rummet, bordet, Björn och hans vän. Låt oss titta på denna scen SOM Levande, Medveten Närvaro NU. Detta är den enda Närvarande utångspunkten Nu. Endaste härifrån kan vi se vad en Nondualistisk relation är. Då ser vi att Nondualistiska relationer är dom enda relationer som är Närvarande.
Vi ser att det bara finns EN gränslös, oundviklig Närvaro NU.
EN Närvaro som är Levande gränslöst Medvetande.

Det må låta hur utflippat som helst men det är sant. Medvetandet är inte något som är portionsförpackat på samma sätt som snus eller fryst torsk. 500 gram medvetande i Björn och 500 gram i hans vän. Medvetandet är inte som ett litet värmeljus som lyser där bakom ögonen på Björn, och ett annat litet värmeljus som lyser bakom ögonen på hans vän. Två värmeljus tända på ett stort ljus som kallas Medvetandet. Medvetandet kan inte vara ett objekt punkt slut. Medvetandet är Subjektet med stor S och det finns bara ett Subjekt.

Björn kan inte sitta där och säga att han är subjektet medans hans vän är objektet. Vännen kan inte protestera och säga att det är hon som är subjektet och Björn som är objektet. Dom är båda objekt. Dröm-karaktärer i tids-drömmen. Figuranter i Samsara. Mayas schackpjäser. Det känns hårt att säga det men det måste sägas - dom båda, Björn och hans vän är medvetslösa.

Jaha, och hur känns det? Känns det inte för jävligt? Känns det inte fruktansvärt degraderande? Som en skymf, som ett förnekande?

NEJ, med stora bokstäver. Det känns inte för jävligt. Inte i Vichara, inte när vi Står i Närvaron SOM Närvaron. Inte när vi är identifierade med den enda Närvarande Identiteten - Självet - DET ENDA gränslöst, Levande, Älskande, Medvetna Självet som finns NU. Det purfärska, rykande och frustande Självet som aldrig tidigare funnits eftersom det lever i den närvarande verkligheten NU och inte i den icke-närvarande tids-drömmen. Vi pratar VERKLIGHET. Inget annat.

Det må kännas hisnande och överväldigande och det är precis vad det är. Det är en inbjudan från Sanningen så som den formuleras av några av vår tids största andliga lärare, Greg Goode och Peter Francis Dziuban m.fl.. En Sanning som inte är tillgänglig för analys från tids-drömmens icke-närvarande perspektiv.

Ojojoj, Sanningen med stort S bortom all diskussion.... Japp. Så är det. Men det är helt och hållet frivilligt och absolut befriande. Varje dröm-karaktär är fri att drömma separationens icke-närvarande tidsdröm så länge dom vill. Och det kommer dom göra. För tid och evighet. Detta sagolika erbjudande gäller bara Här och NU. Det är ett engångserbjudande. Och det bästa av allt, ingen drömkaraktär behöver känna sig stressad över att ta ställning. För drömkaraktärer är och förblir drömkaraktärer - för all tid. Låter det hopplöst? I så fall kan jag tala om att saken redan är klar. Det finns bara en identitet och det är Närvaron NU. Allt annat är drömmar. Du behöver inte välja. Du är redan NU.
Kan du låta bli att Vara NU?
Kan du smita undan Närvaron NU.
Kan du låta bli att vara levande NU?

Nej, tänkte det.....

Men allvarligt talat. Hur känns det att sitta där vid bordet och prata med en medvetslös person? Allvarligt talat Björn. Är det så du upplever det? Är det så du relaterar till dina nära och kära?
Upplever du dig själv som medvetslös. Eller snarare, upplever du din kropp, dina sinnen, tankar och känslor som något medvetslöst?

Återigen är detta fel fråga. Sanningen är förbannat kräsen när det gäller frågor. Alla frågor som är ställda från tidsdrömmens perspektiv är FEL frågor. Dom studsar tillbaka till den icke-närvaro som dom kommer ifrån. Obönhörligen. Det är vad alla Nondualistiska lärare sagt om och om igen. Fortsätt ställa fel frågor så länge ni vill. Sanningen kan vänta för evinnerlig tid och längre t.om eftersom sanningen inte finns i tiden.

Om jag nu tvingas svara på denna fel ställda fråga så blir svaret:
Nej, det är inte så jag upplever det när jag identifierar mig med dröm-karaktären Björn. Självklart inte. Tidsdrömmen är en "closed loop". Jag har aldrig lyckats resonera mig ut ur tidsdrömmen. Jag har försökt. Gudarna skall veta att jag har försökt!! Den här bloggen är ett monument över alla mina misslyckade försök.

Var det fel att försöka? Är det fel att fortfarande från tid till annan identifiera sig med den dröm-karaktär som bär ens namn?
Nej, ingenting är fel. Tidsdrömmen kan aldrig vara fel, för den är inte närvarande, har aldrig varit, kommer aldrig bli. Hur kan något som inte är närvarande vara fel?

* * *
Ibland får jag frågan - Björn, skriver du allt det här för att försöka övertyga dig själv om något du har svårt att tro på?
Såhär är det: När jag skriver ett sånt här inlägg har jag inte svårt att tro på det jag skriver. Skrivandet är en högtidsstund. Men när jag sitter där vid bordet mittemot min vän så har jag väldigt svårt att tro på att det inte är ett separat litet medvetande som tränger ihop sig i hennes kropp och tittar ut genom hennes ögon. Det förefaller uppenbart att det är så.

FÖREFALLER är ordet.

Illusionen är näst intill perfekt. Det finns mycket få buggar i The Matrix. Det skall erkännas. Men så gör jag Vichara - eller blir Närvaro- eller inser att jag alltid varit Närvaro. Upplever Närvarons oundvikliga lätthet. Att göra Vichara är att byta perspektiv. Det här inlägget är skrivet i Närvaro.

Det finns något vi kan göra. Det finns en praktik. Så är det.
Många inom Nondualismen säger att det inte finns något vi som drömkaraktärer kan göra. Vi kan typ aldrig, likt en hacker, knäcka koden och hitta en utgång ur programmet. Så sägs det. Och det är sant. Men det är inte hela sanningen. Det är en pointer. Det kan aldrig handla om att ett separat litet medvetande som klämmer in sig i en kropp - för att sedan efter mycket ansträngning gradivs få mer kontakt med ett större medvetande - tills det lilla medvetandet slutligen smälter ihop med det stora. Så går det helt enkelt inte till. Det är snarare frågan om ett kvantsprång. Det är inte en process.
Matrix-filmerna visar ju också detta. Det krävs ingen tid för att komma ut ur The Matrix. Det sker omedelbart. Besättningsmedlemmen på Nebuchadnezzar lyfter luren i närmaste telefonkiosk och så VIPS är hon ute. Bara så. Ett kvantsprång. Ingen process. Hur enkelt som helst. Det är bara att lyfta luren. Men luren måste trots allt lyftas. Det finns något dom kan göra och måste göra.

Att göra Vichara är att lyfta luren. Sen är det klart.

Är det klart för mig nu då? Klart en gång för alla?

NU är det klart. Punkt. ...
... och det är det som är poängen. Det kan bara vara klart NU. Inte imorgon. Tomorrow never comes. Jag lovar! Så är det. Det kan jag svära på. Tomorrow NEVER EVER COMES!

8 kommentarer:

  1. Ring ring.

    - Ja, hallå?
    - Ja, hallå. Det var från andra sidan bordet, ville bara hälsa tummen upp.
    - Från andra sidan, den som inte existerar?
    - Ja, just det. Så det måste vara från samma sida då. Och din tumme. Som är min tumme. Som är.

    (skulle vilja se en bild på en non-dualistisk gränslös tumme upp)

    SvaraRadera
  2. Björn, mustigt skrivet ... härligt!! Det är är ett "ämne" som jag funderar en del kring. Egentligen är det ju förstås skitenkelt, precis som allt annat i drömmen. Det är bara drömmen, that's all. Och jag har svårt för att gå in och jämföra "olika" typer av relationer, som om någon typ skulle vara mer sann än någon annan. Allt är berättelser, även om vi upplever vissa som mer kärleksfulla än andra så är det bara betingning så länge jaget sitter bakom ratten. Jag gillar Adyas beskrivning på vad som normalt anses som "kärlek": Jag älskar dig mer än jag älskar någon annan, för du passar bättre in i min förvridna världsbild än någon annan"

    SvaraRadera
  3. Mycket tänkvärt inlägg...

    SvaraRadera
  4. Jenny!
    :)
    It's the damnedest thing...
    Det kan man alltid svara när man inte vet vad man skall svara..... har jag upptäckt. Jargong är bra att ha. Exkluderande jaa, men vad fan, mitt inlägg har redan exkluderat typ alla jag känner. Vem vill veta att dom inte finns? Jag är mycket glad åt att du och andra finns som vill veta det ... eh, neej, It's the damnedest thing. Kort och gott.

    SvaraRadera
  5. Bosse!
    Jag skrattar gott åt Adya-citatet! Jaa, han skräder inte orden den gubben.

    SvaraRadera
  6. Maria!
    Ja det är tänkvärt. Något speciellt du tänker på?

    SvaraRadera
  7. Framförallt tilltalas jag av Matrix-referenserna. "Illusionen är näst intill perfekt. Det finns mycket få buggar i The Matrix". Vet iofs inte ifall detta är dina ord eller kommer direkt från filmen, länge sedan jag såg den. Det är en sån svindlande tanke att inget av det upplevda egentligen finns, att det jag håller för verkligt bara är virtual reality.

    Sedan fastnade jag även för:
    "Tidsdrömmen är en "closed loop". Jag har aldrig lyckats resonera mig ut ur tidsdrömmen". Nöjer mig med att säga att jag lägger detta på minnet. Kommer garanterat till nytta. Thanks!

    SvaraRadera
  8. Maria!
    Det där med buggar i matrix tror jag att jag kom på i skrivande stund - men det diskuteras några gånger om buggarna. Shit, jag måste se om första filmen snart känner jag. Dom är givande om man tar dom för vad dom är. Försöker man krama ut för mycket blir det knas. För mig fungerar dom bara på ett känsloplan, dom trigger igång vissa "aningar".... vissa "tendenser".
    Tack för din kommentar!

    SvaraRadera

UA-3343870-1