torsdag, december 10, 2009

Filmrollen

Igår kände jag mig som en "pretender". Jag kände mig som någon som bara låtsas ha kommit någonvart på en andlig väg. Det gnisslade liksom. Det gnisslar när man låtsas. Man kan uppleva det här gnisslet hos sig själv och hos andra. När jag blir så där självkritisk och låg så brukar det kunde leda djupt. Något släpper för i dom stunderna finns verkligen noll anledning att låtsas. Allt som finns är gammalt hederligt själv(ego)förakt. Smakar skit men det är nyttigt. Ego-avslöjande. Dröm-avslöjande. Viktighets-avslöjande. Allvar-avslöjade.
Ett litet skratt brukar ligga på lur när jag tar mitt regelbundna ego-föraktsbad. Ett elakt litet skratt. Till en början elakt. Sedan allt friare. Egot tolkar det som elakt. Såklart.

Vänta nu lite, sade jag till mig själv. Jag är ju alltid på låtsas. "Lifes but a poor player ... ". Det är en film. Det är ju inte på riktigt. Ingen av dom här rollerna har ett dugg med verkligheten att göra.
Det finns ingen ärlig, sann Björn som verkligen ÄR sig själv ... oj, orden liksom darrar till lite här ... för denna insikt hittar ingen plats på kartan där den kan passa in. Björn är en filmroll/filmkaraktär. And the movie is already in the can (filmad och klar). En filmroll i en färdig film, det är vad Björn är. Kan den här rollen bli ärligare? Kan den här rollen bli mer vaken?

Trots att det är ganska obehagligt, låt oss stanna i den här bilden. Livet/allt vi vet - är en film som spelas upp. Vi låtsas påverka. Men triljoners triljoner celler dansar som dom vill i våra kroppar .... vi har ingen aning om hur en endaste av dessa celler funkar. Vi kan inte styra någonting. När jag var liten hade jag en bilbarnstol med en liten ratt som var placerad i baksätet. Jag satt där och låtsades styra medans min pappa körde. Så är det. Och pappa, ja det är univesum. Men vi låtsas styra, så länge vi orkar, så länge det är roligt vilket det är så länge det är trovärdigt. Och när det inte är trovärdigt längre, jag då fortsätter vi ändå, och blir allt mer utleda på leken. Ibland äcklas jag av spelet. Jag erkänner det. Det är ju så jävla uppenbart att vi allihopa låtsas och ändå är det nästan aldrig någon som ställer sig upp och ropar. HEY, VAD SYSSLAR VI MED HÄR EGENTLIGEN.... vilket också är uppenbart, därför att hela detta tankesätt i sig självt är en låtsaslek. Herregud, det finns ju ingen Björn här som kan bli utled på leken. Det finns ingen som kan ställa sig upp och ropa. Om det inte finns med i filmen. Vilket varken jag eller någon annan kan påverka. Det gör ingen skillnad. Jag vet det, önskan att ropa till, ruska om, är bara en subtil variant på leken som egot hittat på för att kunna fortsätta leka ostörd ...ett litet tag till....

Jag har inget som helst intresse av att diskutera fri vilja med någon. Jag har gjort det till leda. Och när det blev komiskt slutade jag. För att börja igen, tills det blev för absurt. Och då gick jag ett varv till ....
Men no-free-will-conceptet är döden för egot. Så är det bara. Så länge man känner att det skaver en liten aning någonstans vid tanken på att man inte kan påverka ett jota, ja då har man speltid kvar. Och jag har speltid kvar. Det skaver här. Lite. Men samtidigt känns det oundvikligt.
Hur länge orkar jag låtsas?
Och på ett annat plan är det uppenbart att jag aldrig funnits. Det är bara luft. Tankar. Dreamstuff. Och allt ALLT ALLT ALLT som sägs av mig som innehåller
jag
mig
min
mitt
är
PRETENDING
FAKE
RUBBISH
ETC
ETC

7 kommentarer:

  1. Björn! Jepp. Manuset är redan skrivet och filmen är inspelad och klar. Bara att garva åt det hela eller hur? :D Ja jo, vissa dagar går det, men andra dagar kan jag nog hålla mig för skratt. Har också speltid kvar, och det är med i filmen, det med. :) Men hur länge orkar man? Ja det är frågan - eller - är det? Vilar istället. :D

    SvaraRadera
  2. När du skildrar hur du körde bil i baksätet kan jag inte låta bli att tänka på Kurt Olsson och hans kumpan Arne, som bägge kör den där bilen med varsin ratt - en fram och en bak.

    Resultatet blev en något 'motstridig' bilfärd.
    A car divided against itself...

    Kanske det är svaret på frågan du ställer:
    HEY, VAD SYSSLAR VI MED HÄR EGENTLIGEN?

    Arne försöker köra. Men hans ego Kurt (som ju är ett stort jävla ego) fördärvar allt...

    SvaraRadera
  3. Crystal!
    Så sant, vila är grejen ... :)
    Håller med om att man vissa dagar kan hålla sig för skratt. Jag skriver ganska hänsynslöst här inser jag. Men det finns så många egouppbyggeliga texter där ute så jag känner ingen press på mig att bidra med fler glada tillrop. I min vardag kommer det ofta glada tillrop från mig dock ... fråga mig inte hur eller varför:) Jag har tilldelats en i stora delar trevlig roll. Och jag är tacksam för det.

    SvaraRadera
  4. Perra!
    Kul att leka med "Swami Kurtans" subtila bildspråk :D
    Såhär är det - Arne är "körd" ... ok?
    Det skulle Kurtan också hålla med om. Tror du inte?
    Vi är körda hela bunten. DET är kört.
    NO HOPE.
    Jag ser en rolig variant på det här - Arne är själen, droppen av gud, som har fått den här kroppen att köra runt i, ratten är hans fria vilja, men så har mörkrets krafter planterat in ett ondskefullt virus i kroppen som kallas Kurt.
    När Arne får höra att han har en fri vilja och att han är en del av Gud så vågar han ta upp kampen mot Kurt, döda honom såsom St Mikael dödade draken, och ...
    ...bla bla bla ...
    och om du vill veta vad jag tycker om såna här söndagsskole-historier ... så tycker jag ... fast du vill nog inte veta....
    Det vill inte jag själv heller. Det vill ingen. För vi vill gå i söndagsskolan. Dom är snälla mot oss där och vi får saft och bullar.

    Men det måste sägas. Sorry....
    Det är kört.
    The show is over.

    SvaraRadera
  5. Hur många strategier har vi som heter 'det här är döden för egot'?

    Undrar jag. Just nu.

    SvaraRadera
  6. Men om vi säger något till någon som är för stort för egot att fatta då måste det träda tillbaka, resignera och släppa taget om oss. Vad egot är i lögnen livet, tror jag är det som låter oss klara loppet så att säga. Vad loppet går ut på är ju att vinna och om vi inte har något ego skulle vi inte ens försöka vinna, då vore det också kört. Vi har fått ett ego för att värna om vår existens.

    Så kämpar egot varje dag för att vinna och livets lopp går ut på det. Varje dag blir en kamp. Varje dag syftar till att vinna något, vad det än må vara. Skulle vi råka ge upp hoppet om att vinna något i framtiden skulle vi vara slut som människor. Vad livet går ut på är utan tvekan det motsägelsefullaste man kan tänka sig. Vi väntar oss utveckling och växande och skapande och framåtskridande men denna process är en vanlig uppåtgående och nedåtgående kurva som kallas åldrande.

    Det som kallas åldrande på ena sidan kallas utveckling på den andra. Vad livet går ut på är att lära sig så mycket som möjligt, bli något, utvecklas och sist men inte minst, skapa ännu mer liv som visar samma lust att åldras. Det är motsägelsefullt och det tydligaste exemplet på att vi håller fast vid sådana på en gång skapande och degenerativa krafter är att vi har ett ego. Det biologiska ligger visserligen i oss och styr utan att vi tänker på det men egot vill vinna detta lopp som är så kort egentligen.

    Universum säger: Tids nog tvingas ni att sluta springa och först då frigörs ni från smärtan eller mjölksyran.
    Den motsägelsefulla livsskapande processen är lömsk. Varje steg framåt är ett steg närmare graven. Är det därför vi försöker springa fortare och fortare för att hinna mer, hinna uppnå och vinna mer innan vi dör. Det lömska egot lurar oss att tro det. Vad ska man göra. Ska man ge upp, ska man tro att allt ordnar sig ändå utan att jag behöver kämpa för något.

    Det vore väl ganska dumt ändå. Det är den här motsägelsefullheten i livsskapandet som jag har svårt att förstå. Jag kan inte förstå det, det är totalt omöjligt faktiskt.

    Jennyli

    SvaraRadera
  7. Jennyli!
    Det finns många upplysta nondualism-lärare som säger att livet fortsätter nästan som vanligt efter att man "gett upp".
    Jag är dåraktig nog att tro på vad dom säger.. djupt inom mig vet jag att det dom säger är sant. Ja vet det trots att jag håller fast vid saker, trots att jag uppenbarligen har speltid kvar som ett ego. Dom säger att livet kommer levas genom oss. Det är som när ord skrivs genom oss. Fast det gäller allt i livet. På alla områden. Är du med?
    Jag vet inte om du lyssnar på Satsanger med t.ex. Adyashanti eller andra som jag tipsar om här på bloggen. Men en fråga som väldigt ofta kommer upp är vad som händer med vår medkänsla, folk är rädda för att bli kalla och känslolös när dom "gett upp".
    Svaret blir alltid något i stil med, livet kommer uttrycka medkänsla genom dig. Du kommer göra det som situationen kräver. Men på ett mycket spontanare och effektivare sätt eftersom inte en massa ego-tankar kommer i vägen, tankar som har ett göra med vad det innebär för MIG MIG MIG. What's in it for me, är egots ständiga fråga. Och den frågan har inget med medkänsla att göra.

    Att prata om egots vara eller inte vara är alltid lurigt om man inte nog definierar vad man menar. Jag vet att jag blivit slarvig med definitionerna på sistone.
    Men vad jag menar är nog kan nog bäst beskriva såhär:
    Tanken jag ser är blind. Tanken jag hör är döv. Tanken jag tänker kan inte tänka. osv osv. Egot är dom här tankarna. Egot är inte livet som spontant uttrycker sig genom den här kroppen. Egot släpar alltid efter. Egot finns aldrig nu. Det tolkar in sin egen roll i efterhand. En roll som är ett påhitt.
    Lite så ser jag på egot. Ett bättre ord för ego är kanske jag-tanken. Eller ägande-tanken. Jag menar, vad äger vi egentligen? Varför säger vi min och mitt. Det är ju bara påhitt att något är vårt. Vi lånar det inte ens. Det är helt onödigt att prata om min, mitt. Är du med?
    Men allt detta prat om min/mitt har genom åren förstärkts av samhället och liksom satt sig i kroppen som en känsla, en kramp, en rädsla. Tanken på att något är mitt skapar rädsla och sätter sig i kroppen.
    Det är det jag möter nu. Dom här rädslorna som kommer upp på ett rent fysiskt sätt. Dom kommer upp därför att tankarna som en gång startat dom har avslöjats som falska.

    SvaraRadera

UA-3343870-1