onsdag, december 02, 2009

Som heroin

I kommentardelen till förra inlägget fick jag dom här frågorna från Joakim.

"Jag har ju som dig läst Eckhart Tolle böckerna, kollar på Adyashanti klipp och så vidare och helt enkelt försökt förstå/lära mig vad dom menar med allt i tron att om jag bara fattar blir jag lycklig, men då även min hjärna bara blir snurrigare och snurrigare av allt detta är jag mycket nära på att ge upp sökandet, i alla fall dra ner på tempot lite.
Jag hade en rolig tanke en gång, mycket oseriös men dock, att alla dessa andliga lärarna egentligen inte var ”goda” utan ville att människor skulle ta sina liv, och genom att ”predika” om deras läror som aldrig går att förstå så får det människan att till slut bli tokig och tar sitt liv.

... Är andlighet/Nondualism nått man bör rekommendera för människor? Gör det dem lyckligare? Finns det nått att hämta där? Nondualismen kanske är som vilken religion som helst och skulle kunna vara ”fel”, kanske är det Kristendomen med sina 2miljader anhängare som har ”rätt”."

Det här är vad jag kan säga till dig Joakim. Att du är nära att ge upp sökandet är ju precis vad Adya och Tolle vill. Är du med? Dom vill få dig att ge upp totalt. Så dom skulle nog vara väldigt nöjda med din utveckling... :) Dom säger ju just detta, att du ÄR vad du söker, att du aldrig kan förstå det här. Dom säger gång på gång att detta är bortom/över frågor och svar. Det är bortom kategorier som ond/god, rätt/fel.

Det låter som att jag själv accepterat det här med att sökandet är som att jaga sin egen svans - men så är det inte. Du ser ju själv. Jag skriver gång på gång att - nu är det över, - nu är jag klar, - nu har jag gett upp, och sen är jag igång igen. Jag börjar så smått acceptera att jag inte kan styra det här heller. Hjärnan måste få kämpa emot. Hjärnan måste få en ärlig chans att kämpa till sista blodsdroppen. För det är vad den gör. Kanske ändras faktiskt sturkturer i hjärnan vilket behöver få ta tid. Även om det är uppenbart att t.ex. rätt/fel endast är ett godtyckligt kategoriserande, kommer hjärnan aldrig acceptera det. Det kommer se rött och skrika och härja vilt. För den har ju investerat allt i att ha kontroll på vad som är rätt och fel.

Så det här med Nondualism är något jag tror att dom flesta går in i och ut ur många gånger, fram och tillbaka. För bara några år sedan lämnade jag nästan Nondualismen helt och började bli väldigt intresserad av NLP/Coaching. Jag tror jag berättade det för dig. Men jag sögs tillbaka in i det här. Det verkar vara lite så med dig också. Att du kommer tillbaka och nosar på dom här "grejerna" mot din vilja på nåt vis. Jag känner igen det. Men det verkar vara såhär för dom flesta. När jag säger att vi gör det mot "vår vilja" så menar jag hjärnans vilja. Det logiska tänkande som vill veta vad saker skall leda till ... och om det leder till något som är bra (som lycka) eller dåligt (som galenskap och suicid). Jag har börjat acceptera att hjärnan (den del som skapar illusionen av ego) måste få reagera som den gör på Nondualism. Den måste få försvara sig och testa alla sina överlevnadsstrategier. Tills den  (egot) ger upp totalt. Vad jag ser så slutar man inte alls att fungera. Jag menar Tolle har ju lyckats rätt bra i den här världen. Tjänat sina millar och lever ett ganska soft liv. Så vi behöver kanske inte oroa oss för att hamna på gatan. Inget tyder på det.

Ok, nu skall jag svara på din frågor. Det här var lite uppvärmning:) Att dom här lärarna vill att vi skall bli tokiga och ta våra liv?
Hmm... Vet du, såhär tror jag det är. Dom vill absolut inte att vi skall begå självmord! Däremot vill dom att vi skall ge upp våra försök att vara nåt vi inte är. ... som vadå? ... jo, som ett litet ego som sitter och låtsas ha kontroll på saker och ting.
Men som du har märkt, så går det fint att låtsas vara ett ego med kontroll. Dom här lärarna bryr sig inte. Men när vi börjar känna att vi inte orkar låtsas längre, när vi känner det där starka suget efter sanning, då finns dom där. Då ger dom oss en liten knuff, då säger dom, - sluta låtsas. Var DET som ÄR. Det är helt ok. ALLT är OK. INGEN TING ÄR FEL. Och så uppmuntrar dom oss lite, och säger, du kommer (troligen) inte få en hjärnblödning och dö. Du kommer bli fri. Du ÄR FRI. Redan.

Nu till frågan om man kan rekommendera Nondualism till andra människor, t.ex. till sina vänner. Bra fråga. Jag har försökt några gånger men det har egentligen inte gett något. Man dras till det här. Eller inte. Ingen behöver ledas till det här.
Ingen vill ledas till det här. 
Vissa säger att Sanningen hittar oss när vi är mogna. Kanske är det så.  Ibland drar något annat mer. Som familj, jobb etc. Man låtsas vara någon och låtsas att alla våra låtsaslekar är superviktiga. Det kan hålla på i många år. Men har man en gång fått smak på DET här, ja då är det nog lite som för heroinister. Jag såg en gång en dokumentär om en man som hade blivit ren och varit det i många år. Han hade försonats med sin familj och han drev nån sorts stödverksamhet för andra rena heroinister. Hela han var en riktig framgångssaga. Och så plötsligt en dag. Och ingen fattade någonting, så föll han tillbaka. Och dog inom kort av en överdos.

Såhär tror jag det är med Nondualismen. Har man en gång fått smak på det så glömmer man det aldrig. Det finns ett sug där. Ett sug efter sanning. Hur många år man orkar tro på att det är viktigt att leka låtsaslekar - det varierar. Men suget vinner till slut för det är starkare än hjärnan. Sanningen vinner alltid.

Jag inser att jämförelsen med heroin är något bisarr. Att man kan ta illa upp. Och att dom som varit i eller nära ett heroinmissbruk inte tycker att detta är något man leker med. MEN, jag låter det stå, för det säger något om hur mäktigt det här suget efter sanning är. Och det säger något om hur vi kan gå in i och ut ur det här sökandet. Fram och tillbaka. Och det säger något om att Nondualism inte är en lek. Det är på riktigt. It's the REAL DEAL. Och det säger något om att det andra livet i jämförelse med Sanning, faktiskt är en låtsaslek.

Det är svårsmält. Jag vet. Och det är därför det tar sån tid. Det är därför man studsar ifrån DET här gång på gång. Men jäklar vad starkt det är.

4 kommentarer:

  1. Jätte bra och utförligt svar, jag är jätte nöjd. En och annan fråga dök givetvis upp men ja orkar inte formulera fram dom just nu. Får jag kanske återkomma i framtiden till dig om jag har några fler frågor kring Nondualismen?

    Hehe, jag var oxå intreserad av NLP ett tag, var nära på att gå en kurs för 24.000:- Mycket glad att ja inte gjorde de :) eller va vet ja, man skulle få pengarna tillbaks om de inte gav resultat

    SvaraRadera
  2. Bra! Återkom när frågan formulerat sig.
    Nu kommer en fortsättning här. Och en förklaring på varför jag använda den helt galna liknelsen med heroinmissbruk.

    SvaraRadera
  3. Anonyma Alkoholister och Anonyma Narkomaner's hela grundkoncept för att få till en nykterhet och eller drogfrihet är att få en andlig uppvaknande, hitta gud börja söka sanningen. Deras 12stegs program är utan diskution de absolut mest framgångsrika sätten för att uppnå detta tillsynesvis omöjliga nykterhet eller och drogfrihet. Ett praktiskt program för att uppnå ett andligt uppvaknande. "AA' stora bok" är verkligen läsvärd för andliga sökare även om man inte har ett sådant problem. Så jag tror inte att du är ute och skjuter i det blinda här. Tvärtom verkar ett missbruk och ett andligt levnadsätt ha mycket gemensamt knepigt nog.Båda skapar trygghet. Den ena lösningen är mer hållbar.. undra vilken.. :) väldigt intressant spår ivf.

    SvaraRadera
  4. Magnus!
    Jag kan absolut tänka mig att läsa AA's stora bok. En av dom Nondualism-lärare som tilltalar mig mest - Bob Adamson - kom in på Nondualismen via AA och han bekräftar att där finns beröringspunkter.
    Bra att du inte tog det här på fel sätt.

    SvaraRadera

UA-3343870-1