fredag, februari 12, 2010

Lyssnandet

Det finns ett sanslöst sug här efter att lyssna.
Lyssnandet efter vilka ljud som finns i rummet uppstår i detta gränslösa lyssnande. Vilka tankar som finns i huvudet är en annan manifestation som detta ENDA ODELBARA lyssnande leker fram.
Det är ett lyssnande som hjälplöst faller in i ett älskande lyssnande till sig självt.
Ord som "bottenlöst" vill leka i lyssnandets upplevande - tillsammans med ord som fritt fallande från sig självt till sig självt. Ett släppande taget om något som aldrig hållits fast vid.

Från nu
till nu
som nu
i nu.

Lyssnandet är allt. Lyssnandet längtar efter sig självt. Det sugs in i sig själv samtidigt som det blommar ut i sig själv som sig själv.

Dualistiska begrepp som ett lyssnandet subjekt som förnimmer något i form av objekt leker som små bubblor i lyssnandets mäktiga strömfåra.

4 kommentarer:

  1. Såg en video på YT med Mooji
    http://www.youtube.com/profile?user=Moojiji#p/u/1/DIYRveJBt3k

    där han läser ett brev och om och om säger att "Bara DET kan skriva så här!"

    ...får lite samma känsla när jag läser denna post.

    SvaraRadera
  2. Bosse!
    Tårar sköljde genom kroppen när jag såg det här Mooji-klippet. Tack!

    SvaraRadera
  3. Ann och jag låg i sängen och lyssnade tillsammans och A L L T blev klart. Tack <3

    SvaraRadera
  4. Tack Björn för orden om lyssnandet.
    Tack Bosse för Mooji-klippet.

    Det här gick rakt in, rakt in.. känner en stilla glädje..

    Tack!

    SvaraRadera

UA-3343870-1