onsdag, maj 26, 2010

On your deathbed

Jag har länge anat att det finns en verklighet bakom de "hägringar" som får mig och andra att drivas framåt i livet. Jag har vetat att det finns en obeskrivlig klarhet och enkelhet som vi missar i vår jakt på lycka, vår längtan efter sköna upplevelser för mig och mina nära och kära, ett behagligt liv för mig och de mina. Det finns något långt, långt djupare och mer levande och verkligt än jakten på bättre upplevelser. Denna övertygelse har inte ramlat ner i knät på mig eller slagit ner som en fantastisk insikt, det har varit mer som aningar, känningar, viskningar.... som med tiden ökat i styrka och som fått klarare konturer.
Det är mer som att jag gång på gång tvingats ner på knä av livet, lite längre ner varje gång. Inte för att jag tror mig ha haft ett liv som varit speciellt svårt. Jag har väl fått min släng av sleven, som alla andra förr eller senare får. Sedan har det faktiskt handlat om nåt sorts sunt förnuft, en sorts cynism, en sorts hälsosam depressivitet. En introvert läggning har säkert bidragit också. Det har handlat om att jag aldrig riktigt kunnat blunda för att det här kommer ta slut en dag. Inte bara för mig utan för hela vår kultur.

Självklart har jag som alla andra gått igång på carpe diem grejen, frustat av liv och lust och tänkt att det är bäst att passa på och njuta av livet så mycket det går innan det en dag tar slut. Vetskapen om att vi skall dö har ju oftast den effekten på oss, ... varför inte ta en kaka till? Bäst att passa på nu, imorgon kan det vara för sent. Men något i mig har viskat att denna reaktion på vetskapen om vår dödlighet - hur livsbejakande och härlig den än tycks - har varit ihålig. Jag kommer inte på något bättre ord just nu. IHÅLIG.
Jag har känt hur lukten av rädsla, girighet och desperation blandad med en fryntlig och frustande hedonism varit oattraktiv på något diffust sätt. Osann. Ihålig.

Men hur blir dessa aningar tydligare? Jo, jag är ju inte ensam. Jag har fått hjälp. Att jag saknat övertygelsen och förmågan att formulera vad det handlat om har inte gjort så mycket, för det finns så många andra som har både övertygelse och förmåga att formulera det här, det finns dom som har det i överflöd och som är villiga att dela med sig till mig och andra, och för det är jag djupt, djupt tacksam. En av dessa underbara människor heter Candice O'Denver, centralfigur i Great Freedom-rörelsen. Hon kan som få andra formulera detta. Jag är fullkomligt överväldigad av hennes charm och briljans men mest av allt den medkänsla som är något långt mäktigare än det jag alltid förknippad med medkänsla. Den medkänsla hon uttrycker är så klar och enkel och självklar, den går helt enkelt inte att stoppa. Den är totalt naturlig. Nu vill jag se hennes ord flöda fram här på min blogg. Jag känner en sådan stark önskan att se hennes ord här och nu.

"...our definition of things getting better usually is that we are going to feel good and happy, have happy thoughts, happy emotions and happy sensations. Thats our erroneous definition of things getting better, when in actuality, things getting better are for things to go totally haywire ...
So take a big sigh of relief, yeah, ...
In everything being exactly as it is, this is the only oportunity to overcome all negativity of all kinds, all perception of negativity ... do you recognize what is being stated here, in the core of who you are. This is so urgently important, there is nothing to be afraid of, the constant pursuit of trying to change thoughts, emotions and emotions, in order to feel better, is a way of really disrupting what is best for you ...
so you see exactly what you are doing, has never led to the result, right? It has never led to that result of feeling better, or of complete wellbeing ... well, we think that after we were about five years old we would have recognized this right, it isn't working, I'm not going to do this anymore, it's not working ....
but instead we blame ourselves, we say, well, it's me, there is something wrong with me, so I better get a handle on this, keep searching, I better keep looking for a way to make myself feel better, to arrange my thoughts, emotions and sensations so that they look a certain way, all the while, all of these will just come and go, at any point in your life, they will be exactly as they are, and there is no way to control them, from the moment of your birth until the moment of your death, every single experience is completely confirming your own basic state of natural perfection, and so you see, without the instinctiv recognition of that, there is no hope .....
to spend an entire lifetime chasing after antidotes, chasing from one experience to another, that is a real diservice to yourself ... as you can't do anything whatsoever at what appears right here and now, kick back and relax....
let that carefree attitude that is at the basis of everything just be as it is, in this way you slip the grip of being sombody who is controlling everything, you slip the grip of being the micromanager of all your experiences, and you simply allow yourself to be as you are, you continue on, nakedly seeing all experience exactly as it is, it doesn't matter what eveone else is doing, you are nakedly seeing all experience exactly as it is, and in that you have the supreme vantage and the supreme advantage, both,
visavi your own experience there is no other vantage or advantage, that will ever advantage you, and so you see, this is the way it simply is, and it isn't any other way. So to think that it can be some other way, that somehow you are going to get all of these thoughts organized into positive thoughts, positive emotions, positive experiences, where you are going to ensure that your life goes well, has anyone ever done that here? ....
Oh so you've arranged it all so you life goes well? ......

The fierce disposition is one of standing tall as the here and now of every single experience, no matter what it is, all of the negative experiences we've had, I can guarantee you they are going to get much worse ...
They are gonna get much worse for every single person in this room...
It's not gonna go the other way...
If we haven't become convinced of our own mortality by the time we are sixty, it's gonna come calling, and we won't be able to avoid it any more. Once the body starts to fall apart, the mind starts to fall apart as well. and then all the strategies that have been put in place for controlling the mind, they don't work. And even if you are able to get them to work, somehow, when you are on your deathbed, they don't work....
The mind gets all fuzzy and confused, and all those positive affirmations you've been doing, you are not beeing able to do them anymore. And even if you can do them, they are gonna seem extremely hollow, saying I'm rich and famous, ........ on you deathbead is going to sound very hollow....
And you are being too confused to drum up I'm alive and well ...... That isn't even going to occur to you.
So you see, traditionally these teachings were given out of great compassion for the moment of death, that's why these teachings have been given throughout time, they were given for the moment of death, so that people would know what to do at the moment of death. At the moment of death everything goes completely haywire, if we have felt in control all our lives, we don't then....
everything starts shutting down, the body is shutting down, one by one, the seeing gets fuzzy, we can't smell or taste anything anymore, when we try to touch something we can't really feel it's there, even our loved ones, we can't feel the warmth of their skin, our hearing starts to fade out, we can feel our heartbeat getting weak, and our breath gets shallow ..... oh oh ..... yeah, .......
what now, not only that, most of the time all the people that are around us, we can't say anything to them, cause they're scared you know, they are looking at us dealing with their own issues about death, they have no idea of how to be there for us, while we are thinking all these thoughts, like, oh my god, what's going on, I never thought it would be like this, this is really scary, I never thought I would die .... I'm probably never going to eat again or even have a drink of water again .... pretty soon I will take my last breath, but I am gonna keep trying to breath (whispers) trying to breath for just one more minute .....
......
So you see, It's easy to be pretty uptight in that situation, however if you prepare yourself by deeply understanding the fundamental nature of you own condition, death will be just another here and now for you, just as it is, no riving or tweaking, but even if there is riving or tweaking you will be completely relaxed and at ease, ..... so you see, by the power of instinctive recognition we look at everything right in the eye, we don't have to be afraid to think of these things or talk about these things, all the taboos .... they are on the tip of our tongue, .... what someone doesn't want to hear about, or talk about, that's what we are talking about .....
So you see, a lot of people, they think, oh, awareness, yes, at last I have the final antidote for all my emotions and thoughts, I'm not gonna have any emotions and thoughts anymore, I'm gonna slip into a nonconceptual state where I'll never have a thought or emotion again, and...yeah..... I'll be styling ...... I'll have it all, and when there is that kind of attitude about awareness it's seen as a posession, as another strategy for dealing with life, but awareness really isn't that way, you see, awareness allows for everything equally. So what that means, is that by the power of instinctive recognition you become capable of life and all that it entails, not just your own afflicted states open up to you in the vast expanse of awareness, but a deep connection of the afflicted states of everyone and everything that is absolutely incomprehensible from the disposition of the selfcentered points of view, in selfcentered points of view we are trying to keep everything away all the time, we don't want any afflicted states of any kind, by the power of instinctive recognition we begin to see that that moment of an afflicted state, of feeling intensly desperate or angry, intensely overwhelmed, that that is a direct connection with the pure here and now of every single being everywhere ....."

Transcriptet har jag gjort från en fil som heter - Here-and-Now, Nakedly Seeing From Within, Part 1- som finns här http://www.greatfreedom.org/audio_candice.html Det börjar 12 minuter och 20 sekunder in på filen. Men lyssna på hela, lyssna på ALLT hon sagt! Förlora er i hennes röst, släpp taget och fall handlöst in i den gränslösa klarhet som hennes röst öppnar upp för!

P.S. Jo, det här är en av de upplevelser jag trots allt (mot bättre vetande) tycks jaga här i livet, den här Guru-förälskelse-trippen.... Men också den ryms i klarheten ... säger Candice .... Och tur är väl det för mig och min lilla lycka ...
Det finns en annan tripp jag tycker om. Och det är att jämföra (gud så barnsligt) olika Gurus. Varje gång jag lyssnar på Candice slår det mig att hon är så himla lik en annan av mina favoriter - John Sherman. Hans sätt att prata om det här är så slående likt. http://www.riverganga.org/ Han använder andra ord, men det där totalt avskalade finns hos båda, det totalt avskalade parat med den där sortens medkänsla som inte är det minsta kladdig....

6 kommentarer:

  1. Björn, tack för detta inlägg och tack för transcriptet. Lyssnar och läser själv Candice nu (hehe, andra som läser denna blogg måste ta sig för pannan .. here we go again :) och där jag är nu är det bara så det är. Känns som om det slutar här. Har lyssnat på henne förr men då har hon försvunnit i allt annat som varit uppe. Klarheten bara väller fram. Hon skriver och pratar som den som som läser och lyssnar, inte till den vi tror läser och lyssnar. Och ändå är det ju inget nytt.

    SvaraRadera
  2. Nåt man alltid kan göra på sin dödsbädd - så länge man är medveten om sin närvaro - är att låta allt vara som det ÄR.

    Men att låta allt vara som, det ÄR, är INTE att ignorera. Du måste rikta ditt medvetande mot något. Gärna mot något du är rädd för, eller som du har problem med.

    Meningen med livet är att dö. Men det betyder att dö som ego innan man dör. Surrender. Låt allt vara. Släpp allt du tycks veta. ALLT.

    Just Look. Det rättar till sig då, vad det nu är.

    Detta betraktande av dig själv är också ett betraktande av världen, och det höjer frekvensen, det verkar även på det kollektiva. Och det är en enorm kraft i det. Allt inom dig har en direkt motsvarighet utom dig.

    Det du blir av med om du lyckas med att klockrent ärligt låta allt VARA, är egot.

    Det är förolämpande enkelt. Se din förolämpning.

    Vad betyder egentligen "Surrender" för dig?

    SvaraRadera
  3. Bosse!
    Samma här, jag ramlade också över Candice en gång tidigare men precis som du beskriver "försvann hon i allt annat som var uppe". Kolla här vad jag skrev i januari 2009 http://bjornclausen.blogspot.com/2009/01/enkelhet.html
    Jag känner också igen känslan att "det känns som att det slutar här".
    Jag hör Candice röst - This is the way it is, and it isn't any other way.....:)
    Mycket av sökandet på senare år har ju handlat om att hitta ett språk som funkar, både för att ta in "det här" och för att prata om det med andra. jag tror inte någon kommer så nära ett språk som är öppet och inkluderande samtidigt som det är glasklart och tydligt.
    Jaa du Bosse:)

    SvaraRadera
  4. Perra!
    Tack för bra kommentar!
    Jag måste rusa men tar med mig frågan vad Surrender egentligen betyder för mig.
    Jag vill under tiden be dig utveckla vad du menar med att man måste rikta sitt medvetande mot något.
    Vems medvetande?

    SvaraRadera
  5. Well... :-)
    Om vi i stället för medvetande använder uppmärksamhet? Rikta sin uppmärksamhet mot något... och sedan låta detta något VARA.

    SvaraRadera
  6. Perra!
    Ok, bra. Låta detta något VARA.
    Inom Vedanta säger man att alla tvivel måste få bli hörda och bemötta. Det är lärarens uppgift. Först när det sista tvivlet, hur litet och ynkligt det än må vara, är utsläckt, kan vi verkligen låta det VARA, det som är, som det är.
    Vår kultur ser annorlunda ut. Vi är inte hänvisade till en lärare. Få har det privilegiet. Vi söker själva svaren på våra frågor. Och vi kommer göra det tills ALLT är upplöst. kanske inte tills alla frågor har fått svar, men till själva impulsen att fråga och vända och vrida är helt och hållet stendöd. Som du ser, än är det liv i vändandet och vridandet här...:) Inte mycket liv, inte som för några år sedan, men ändå. Små ryckningar.
    Jag vet inte vad surrender egentligen är, jag ger upp mina försök att svara på det...:)

    SvaraRadera

UA-3343870-1