fredag, augusti 20, 2010

Smile or Die

Att zooma ut suger i magen. Att zooma in sjuder i blodet. Pulsen dundrar på i 200 när jag vågar språnget rakt ut i synapsklyftan. Jag befinner mig nu mitt i det gnistrande vackra fyrverkeri som är en del av en tanke. Jag faller fritt mellan sprakande, dånande urladdningar av signalsubstanser med magiska namn som dopamin, noradrenalin, serotonin och tanke-heroin .... Från ett neuron till ett annat. En längtande transmittor-substans-man, kär och galen av åtrå till den väntande receptor-kvinnans famntag. Nej, nog med neuro-kemi-poesi nu. I det mikrokosmos som tanke-kreerandet är finns inget annat än rå och brinnande lust. Livslust. Det HÄR är inzoomad tanketrans. Det finns inget som är sexigare än detta.

Och ändå, när man zoomar ut ... är detta inget annat än ljudet av "... wind in dry grass, or rats feet over broken glass ..."

Är någon tanke sannare än någon annan? Jag läste om en bok idag som jag blev sugen på att köpa. - Smile or Die ~ How positive thinking fooled America and the World - skriven av Barbara Ehrenreich. (på svenska, - Gilla läget ~ hur allt gick åt helvete med positivt tänkande). Jag vet att hennes böcker är ren och högoktanig synpunktspornografi. När jag läst hennes bok - Barskrapad - var jag euforisk av ilska och förbittring över hur såå mycket i världen kunde vara såå fel ...
- Björn, koppla in dig nu, viskade en röst. Gör det bara. Beställ boken! Du älskar sånt här! Kvinnan kommer strimla allt det där som du inte tycker om, narcissismen och framgångs-fascismen. Hon kommer göra slarvsylta av kulturella fenomen som The Secret och förhoppningsvis förvisa en hel generation av äckligt rika och skenheliga frikyrkopastorer, Christian Science-fanatiker och motivations-författare/talare/konsulter/coach-jävlar/etc till ett liv i rännstenen. Där dom hör hemma, ha!
- Koppla in dig Björn så att du kan njuta av slakten. Du vet att du kommer kamma hem storkovan. Barbara är en vinnande häst! Hon har metaperspektiven, hon ser dom stora linjerna. DOM ANDRA (hahaha) kommer tvingas bita i gräset.

En kort anspänning där jag var nära att klicka hem boken som e-bok, följdes av ett djupt andetag. Aahhhhhhhhhhhhhhh ... :)
Jag kände skrattet bubbla upp i magen. Vad härligt det är att bli förförd tänkte jag. Jag älskar att Maya vill förföra mig. Jag älskar att hon ser mitt dömande som något vackert och sant. Hon ser MIG!! Hon tar mina synpunkter på allvar. Hon är inte som dom där Satsang-lärarna som irriterar mig med sina plattityder om att  allt är som det är ... för att det ÄR. Nej, Barbara ser krigaren i mig. Domaren Björn som med visdom och makt kan ställa saker till rätta. Hon vill älska med mig. Allt jag behöver göra är att koppla in mig.

Och tro mig, jag VILL!
Men,
det
går
inte.

Jag får inte upp den,
den intellektuella blodtörsten,
illusionen om att en tanke är sannare än någon annan. Något i min hjärna är totalkvaddat.

Och jag älskar att det är totalkvaddat. Jag älskar att alla tankar är olika toner i SAMMA neuro-kemi-poesi-symfoni. Fyrverkeriet i frikyropastorns hjärna, han som säger att Gud vill att du skall bli rik, är lika hisnande vackert som det fyrverkeri som sprakar fram Barbara Ehrenreichs magnifika böcker.

Varför kan jag inte koppla in mig?
Är det för att jag sitter och håller hårt i nån nondualistisk dogm om Suchness/Wetness som säger att vågen och vågdalen är lika våta?
Jag gjorde det ... länge ... (rodnar). Kanske finns det en tid för dogm-greppande. Jag vet inte. Just nu kan jag  inte se att det behövs.

Varför inte bara säga att det finns preferenser? Varför inte se hur dessa preferenser spelas ut som vore det hela ett dataprogram. Knackat och klart. Det ena ger det andra. Knacka in en given uppsättning kod och personen blir hooked på The Secret. Knacka in en annan uppsättning kod och personen dreglar över böcker som - Smile or Die - av Ehrenreich. Och den ena kan inte leva utan den andre. Ta bort The Secret och "Smile or Die" hade inte blivit till. Ta bort Christian Science och du hugger av den gren som The Secret sitter på. Ta bort Kalvinisterna och Christian Science hade aldrig uppstått. Ta bort fattigdomen och krigen i Europa och Amerika hade aldrig koloniserats av Europeer.

Men hjälp, det där var ju en fånig lek. Såklart att man inte kan mappa upp och begripa hur det ena ger det andra på det där pretentiösa sättet. Det exploderar i komplexitet och mystik innan man hunnit räkan till femtioelva orsakssamband. Om man inte heter Ken Wilber förstås. Men då måste man å andra sidan vara begåvad med förmågan att speed-läsa två böcker parallellt, stänga in sig i ett hus i bergen och ägna minst ett år åt att helt ostört skriva ner och organisera alla sina femtioelvaTUSEN orsakssamband på små gula post-it-lappar som sedan sprids ut över golvet i ett gigantiskt rum så att det ser ut som en jävla majsåker därinne (jo, Ken berättar faktiskt att han brukar göra just så. Och VEM mer är såå galen? Vem orkar när man vet att man ändå kommer tvingas göra om proceduren några år senare. Wilber har faktiskt reviderat sina kartor i flera omgångar och Wilber-vetarna delar upp hans olika verk i olika faser. För närvarande är han på väg mot sin femte fas. ...
Vem orkar?

Nej, allt man kan göra är att se att det finns preferenser. Allt man kan göra är att vara inkopplad på dessa preferenser och leva ut det drama och lidande som blir konsekvensen ... tills man inte kan vara inkopplad längre. Men preferenserna finns kvar...

My God, nu är jag ute på djupt vatten här. Hur skall jag knyta ihop det här på ett vettigt sätt? Jag tror jag skiter i det. Det blir ofta såhär. Plötsligt tvärtröttnar jag på mina utläggningar och känner skrattet bubbla upp i magen. Jag har kommit till den punkten nu. Så jag går och käkar en macka :P
...
Nu är jag tillbaka. Bara för att jävlas lite tänker jag försöka knyta ihop det här. Men jag tror jag får hålla en av mina idoler, Jed McKenna, i handen en stund känner jag. Han säger något i stil med att personligheten är dom kläder man ikläder sig när man går ut bland folk (för att inte skrämmas). Och i personligheten ligger att ha preferenser. Nu ligger det nära till hands att tänka - Aha, så det är vårt sanna jag, vårt I-AM, vår själ, som ikläder sig personlighetens kläder... Nänä, säger Jed. Vi är alla vampyrer. Det finns inga själar i kropparna. No ghosts in the machines. Det är bara kläderna som vandrar runt. Ett konglomerat av betingning där preferenser ingår som en aspekt. Men det bor inte NÅGON bakom dom här ögonen. We are the hollow men ... åh, där hakades Eliots dikt på -
"... our dried voices, when
we whisper together
are quiet and meaningless
as wind in dry grass
or rats feet over broken glass ..."

Det bor ingen liten man i huvudet som tittar ut genom dom här ögonen. ... The little man in the head... Usch, det låter faktiskt ganska sjukt. Perverst på nåt vis. Själ-konceptet är bara vackert så länge man inte kört Spiritual Autolysis på det. Jag har en preferens för vampyr-modellen. Pure bloody conditioning playing out it's programming.

Om man vill använda ett mjukare språk kan man säga att det är stillheten som tittar ut genom varje ögonpar. Livet. Gud. Whatever. Jag har en preferens just nu för The Unknown.

Så, har jag knutit klart nu? Nej, såklart att jag inte har. Det flyter bara ut mer och mer känner jag. Så nu går jag istället och knyter mig, som i att knyta fast nattmössan. Så kan jag fortsätta prata i nattmössan sedan....

".... quiet and meaningless
as wind in dry grass
or rats feet over broken glass..."

Ja, gud vilken preferens jag har för den dikten just nu.

6 kommentarer:

  1. "Han säger något i stil med att personligheten är dom kläder man ikläder sig när man går ut bland folk (för att inte skrämmas)".

    Mitt i prick!

    Min blogg, kontakterna med gamla vänner...mycket maskerad blir det...och inget spelar någon roll. E G E N T L I G E N.

    Känner en dragning till klosterliv (eller nåt liknande). Ensam (fast ändå inte) i medveten närvaro/meditation...

    Fast när man läser min blogg så verkar jag ju helt "normal". Ha, ha, ha!

    SvaraRadera
  2. O my God... poor Ken...

    Jag kan se honom framför mig, med sina lappar. Och jag kommer att tänka på något som sas i någon video som jag tror vi bägge har sett, om att utvidga labyrinten, bara röra sig i horisonalled. I stället för att röra sig uppåt, till ett läge där man ser hela labyrinten, och där man kan se om det är någon mening.
    Det är en jäkla intressant fråga. Vi tycker oss vara fångna i en labyrint (?) Men behöver vi hitta vägen ut, eller är det bara för att vi tror det som vi är fångna?


    Vad i helvete betyder "Ett konglomerat av betingning där preferenser ingår som en aspekt." ?
    :-)

    SvaraRadera
  3. The Secret, Christian Science or whatever. "Consciousness is the bad guy here" - ja ursprunget till alla stories alltså - tror det var Mooji som sa det med glimten i ögat i något klipp jag inte kan hitta just nu. Att allt har samma källa går ju knappt att fatta, och ändå...

    Ja, Björn, det är en förförisk dans som Maya bjuder upp till. "Hej, en så lustiger dans!", sjöng Cornelis i "Den falska flickan". Inser att den låten rymmer en hel del sanning. :)

    Det här Mooji-klippet är rätt vilsamt:
    http://www.youtube.com/watch?v=XAKlSyYLYI8

    Eva (fd Crystal alltså)

    SvaraRadera
  4. S o F!
    Jag var ju tvungen att kolla på din blogg igen för att se hur normal du verkar.
    Vad jag ser är onormalt vackra bilder. Jag blir onormalt avundsjuk. Jag köpte en systemkamera förra hösten men har inte kommit i närheten av vad du lyckas med. Stort, stort grattis till makalöst vackra bilder!!!
    Istället har jag börjat kleta med akrylfärger på duk. Få se hur länge det håller i sig?

    Dragningen till klosterliv. Känner igen! Ojoj. :)

    SvaraRadera
  5. Perra!
    Jo, det där med att höja sig över. Det kräver mod. Men har man det modet då vinner man höjd. Högmod....hahahaha.
    Jag skrev just om det. Vad säger du om att helt enkelt ge upp. Jag skrev i mitt senaste inlägg om att dö in i lärdomen(s labyrint) Jag vet inte vad jag menar med det. Det var ett fåfängt försök att sätta ord på nåt jag bara kan ana. Något väldigt väldigt stort.

    Du skrev:
    Vad i helvete betyder "Ett konglomerat av betingning där preferenser ingår som en aspekt." ?
    :-)
    Jag vet inte. Hahahahaha

    SvaraRadera
  6. Eva!
    Jag lyssnade på Mooji-länken. Och allt jag kan säga är tack. Du vet, tack som i det där som bara är hemma, det som kommer ihåg det som alltid varit helt. ATT allt alltid varit helt. ATT dom andra alltid varit jag.

    Och jag vet att detta inte är fluff. Och just därför finns denna längtan att skita ner händerna. Få smuts under naglarna. För att se, om och om igen, att det Mooji säger är sant. "Det här" förblir för evigt rent. Och jag tittade just på mina händer, kollade mina naglar, och jag såg att det glimmade, det var guld. Allt är guld. ALLT.

    SvaraRadera

UA-3343870-1