torsdag, oktober 07, 2010

Bortomsuget

Bortom orden vill jag.
Bortom upplevelserna vill jag.
Bortom personligheterna vill jag. 
När jag säger bortom menar jag också innan. Jag vill stanna i det jag är. Rent varande. Rent upplevande. Rent  vetande.
Drömmen skapar ord, upplevelser och personligheter. Den får göra det. Jag stannar här. Jag stannar HEMMA. Jag skiter i drömmen nu. Den får drömma på bäst den vill. 
- Inte bra Björn, detta låter dissociativt. 

Bortom pillandet med personlighetsstrukturerna vill jag. Bortom psykologiserandet. Jag går inte ut i det mer. Jag stannar hemma.
- Immanens Björn. Moder jord älskar alla sina barn. Öppna ditt hjärta för henne och låt den universella kärleken flöda i den materiella dimensionen. Hör du mig eller har du redan loggat ut?

Jag hör. (jag önskar jag hade öronproppar)
- Du vet Björn, längtan att transcendera är väldigt stark nu i dig. Men alltid finns där två poler. Alpha & Omega. 
Du vet väl vad Nisargadatta säger?

Jag vill bortom ord säger jag. Ord tråkar ut mig just nu. Skit samma om det är självaste The Niz som uttalat dom. Ord är ord.
- Jag förstår det Björn, det kan bli så tillfälligt när viljan att transcendera tar överhanden. Nisargadatta säger: 
"Love says "I am everything". 
Wisdom says "I am nothing". 
Between the two my life flows."
Jag vet att du hört det här förut. Men jag vill påminna dig. Det är wisdom som drar dig till sig just nu Björn. Men balansen mellan kärlek och visdom kan aldrig rubbas. Pendeln svänger till visdom nu. Den kommer svänga tillbaka till kärlek. Var lugn. 

Du citerar The Niz som fan citerar bibeln. Det där citatet är taget ur sitt sammanhang. Senare i samma citat säger han:
"... since at any point of time and space I can be both the subject and the object of experience, I express it by saying that I am both, and neither, AND BEYOND BOTH."
Jag vill bortom. Jag är varken Alpha eller Omega. Jag är före allt. Jag är bortom allt.
- Jag hör en rädsla här Björn. En rädsla för att vara i världen, vara i ord och känslor. Det låter som att du inte är riktigt fri att leka. Du vet, den som är fri kan leka fritt och behöver inte springa och gömma sig i någon grotta. 

Dom som säger att dom är fria och därför kan leka fritt, dom ljuger. Dom är inte fria från lusten att leka. Och när dom säger leka menar dom lusten att identifiera sig med personen /drömkaraktären. Lusten att glömma att det är en dröm. Glömma att man är en drömkaraktär. Fria människor leker fritt är rökridåer skapade av personer för personer. Jag är trött på personen!!
- Jag hör dig och vet inte riktigt vad jag skall säga.

Bra, säg ingenting. Om du vill kan du stanna HEMMA med mig. Hemma är ett annat namn på bortom.
Drömfilmen må vara lockande. Att glömma att det är en film må vara frestande.
Min längtan är bortom upplevelser.

BORTOM UPPLEVELSER / FÖRE UPPLVELSER

Hela Satsangcirkusen är en upplevelseindustri. Men det är här man känner suget från bortom - bortomsuget.

BORTOMSUGET

I Satsang finns båda sugen.
Bortomsuget och upplevelsesuget.
Satsang är en dualistisk setup. Såklart.
Medan bortomsuget kan anas här, mer påtagligt än någon annanstans, drar upplevelsesuget i oss med doften av något sakralt och upphöjt. Upplevelsesuget kittlar våra näsborrar med rökelse, smeker våra ögon med blommor och bilder på The Niz eller Ramana. Det vaggar våra personer med löften om att inga ansträngningar behövs. Att allt och alla är en aromatisk, väldoftande okayness-soppa. Det är upplevelsesuget. Som en mjuk och varm benzotripp utan varken början eller slut.
Men bortomsuget står här, omöjligt att missa, som ett berg, Som Ramanas Arunachala. Majestätiskt.
- Mmm

Bortomsuget är orört av upplevelsernas kommande och gående. Dessa personligheter vi vill gå in i och låtsas att vi är, flaxar som fåglar kring bortomsugets berg.
Så är det.
Hemma.
Jag vill stanna.
Hemma.
Nu. 

5 kommentarer:

  1. Multipel impersonalitet. Implosivt multipersonellt klet.
    Multisantsangjävlakulti kräkexplosion. Rastlös drömaversion. Verklighetsmigration.

    Fjärran hemmavarande. Var anden hemma.
    Varande och hämmad. Hämmad av fjärran. Fjärmad från sitt hemman.

    Varande hemma. Verklighetspenicillin.

    Satsangcirkus cirkör utan skyddsnät.
    Drömmen den dör inte utan att cirkel blir rät.

    Rätt och slätt, aldrig mätt. Hungern kvar, drömsårigt var. Rinner ut, till slut. Tömmer personen på substans, stungen av Longinus lans.

    Eli Eli Lemi sabachtani, nej inte ens du Pierre Durrani, vågar ta det språng du redan tagit innan kalken fylldes med blodets sång.

    "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." Gör vad du vill. Själv vill jag inget. Längre. Orkar inte vilja. Bara dödens vita lilja. Det svarta är ändå vitt, murbruket hade aldrig ett varaktigt kitt.

    Förlåten rämnade, så frukta ej. Kristus tog ett fikon gav det till mig. Jag såg på honom, förlät frälsaren, fick anafylaktoida reaktioner, sprattlade ett tag och låg sedan kvar vid hans fötter. Helt stilla. Där ligger jag fortfarande och väntar. På ingenting alls.

    Nålsöga för oss synnerligen tröga. Den trånga porten ledde oss ut och ner i lorten. Smutsiga, nakna, hungriga gråa gnomer som marscherade i takt. Att gå genom dörren stod alltid i vår makt. Tryggare ändå att dröja sig kvar, i sitt välbekanta var. Overklighetspenicillinets svin, gav dig pärlande bedövande vin och ett drömskt rus som inte ens rymdes i Mayas vida krus.

    Drick min vän, och känn. Efter före att hemma bra men borta pest och pina. Balansera inte mer på slak lina, utan flyg tillbaka hem. Älskade, älskade vän. Du har det på känn igen och igen. Våga låga bara vara eld som vatten het som kattens gröt utan spröt känna efter att du är kalken ingen aldrig någonsin göt. Tjöt. Bara tjöt. Varken mindre eller mer. Skål tamejfan. Hårt.

    SvaraRadera
  2. Pierre! Tack för denna läsfest!!
    Ord som abstrakta symboler. Men dom kan, som i din text, peka på mindre abstrakta symboler. Som bilden av att ligga vid någon/någots fötter. Det är mäktigt. Jag ser Ramana besätta sig vid Arunachalas fot. Jag hör Mooji säga att efter en lång och mödosam sökarvandring - "... I ended up at the feet of Papaji ...and I am still there "
    Dom orden /den bilden, är faktiskt mitt starkaste minne från Moojis stockholmsbesök.
    Jag ser Arunachala/berget/Gurun som symboler för det som alltid ÄR här.
    Och dom symbolerna är så mäktiga. Jag ser hur Ramana aldrig lämnade Arunachalas fot. Känner du? Man känner i magen.
    När någon säger, du är medvetandet som alltid är här, Självet/subjektet som är medvetet om alla objekt som kommer och går.
    visst, det är klart och begripligt. Men det talar inte till magen. Mot bakgrund av detta förstår du kanske att det var en av dina meningar som lyste extra klart.
    "Förlåten rämnade, så frukta ej. Kristus tog ett fikon gav det till mig. Jag såg på honom, förlät frälsaren, fick anafylaktoida reaktioner, sprattlade ett tag och låg sedan kvar vid hans fötter. Helt stilla. Där ligger jag fortfarande och väntar. På ingenting alls."
    Så gjorde Ramana också. Han stannade vid Arunachalas fot och väntade på ingenting alls.

    SvaraRadera
  3. i rörelse och i stillhet!
    Botomsuget är ... HEMLÄNGTAN. Och hemlängtan är längtan efter det som inte är upplevelser.
    Inte upplevelser, inte förståelse, inte beskrivande, inte jämförande, inte resonerande. Inte Björns blogg helt enkelt!!

    SvaraRadera

UA-3343870-1