måndag, november 15, 2010

Obegripligt

Ord och uttryck är på väg som är helt obegripliga. Risken för missuppfattningar är enorm. Som om chansen till något annat än missuppfattning existerade.
Önskan att bara sitta. Överväldigande är den.
Livet rör sig genom mig. Livet rör inte vid mig.

Personen Björn har relationer, tycks det som. Personen Björn ÄR ett ständigt relaterande till tankar, känslor och människor.

Jag har ingen relation till personen Björn.
Absolut ingen.
Jag har bara trott att jag hade det. Det var en dröm. I mig. Genom mig. Som aldrig rörde vid mig. Precis som vågen inte rör VID vattnet. Vågen är vattnet - i rörelse.

Personen Björn är jag - i rörelse. Och just därför kan jag inte ha någon relation till Björnpersonen.
Så enkelt och samtidigt så obegripligt.

En sak som är kul.
Alla dessa försök att beskriva är egodrivna.

Läsare har påpekat detta, med all rätt.
ALLT som Björn gör är ego. Björn är ego. Björns värld är ego. Hela världen är ego.
Allt som rör sig, allt som kommer och går är ego.
Det finns inget som heter MER ELLER MINDRE EGO.
Det finns bara ego.
Att gradera om något är mindre egodrivet än något annat är ett lysande uttryck för ego.

Men jag är inte ego.
Jag har inget med ego att göra.
Ego kan aldrig röra vid mig.
Ego kan varken skada mig eller hjälpa mig.
Jag har ingen relation till ego.
Punkt.
Det finns inte två.
Skall det vara så svårt att förstå?

26 kommentarer:

  1. Klockrent - hur lätt som helst. ;)

    SvaraRadera
  2. SoF!
    Det svåra för mig var att acceptera hur lätt det är ...

    SvaraRadera
  3. Det verkar väldigt genomtänkt och vettigt, allt du säger här.

    Jag har haft sällsamma ögonblick då jag upplevt mig kunna ställa mig bredvid Perrapersonen, utan att ha någon relation till honom alls; då jag har varit TOTALT fri från honom, och då jag VERKLIGEN har kunna låta honom VARA det han ÄR. Vet inte om det är det du skildrar här. Det är en helt otrolig upplevelse.

    Ego kan aldrig röra vid mig
    Det är som en klump lera, som aldrig kan röra vid en solstråle. Det enda lerklumpen kan göra är att skymma din sikt, så du inte ser ditt ursprung (solen), och få dig att tro att sikten alls inte är skymd utan att du ser allt som finns.

    SvaraRadera
  4. Björn, huvudet på spiken! :) Imorse kom Jac's ord igen - "it's all in the can". Jag bara log. Visst är det så. Det finns inget där att ha relation till.

    SvaraRadera
  5. Perra!
    Jaa, det är en otroligt upplevelse. Bara vi själva kan veta.
    Vackert om solstrålen och lerklumpen.

    SvaraRadera
  6. Eva!
    Det är otroligt. Jag är alldeles mållös. Men jag kan skriva det i alla fall. Att jag är mållös :)

    SvaraRadera
  7. Personen Björn är jag - i rörelse. Och just därför kan jag inte ha någon relation till Björnpersonen.
    Så enkelt och samtidigt så obegripligt.

    Det där gillade jag särskilt mycket.
    Roligt att läsa din blogg igen, det var ett tag sen jag besökte den.

    SvaraRadera
  8. Hannah!
    Hej:) Tack för din kommentar! Jag minns att du hittade den här bloggen genom att googla John Sherman. Jag har lyssnat mycket på en serie podcasts med honom från 2006. Något med hans sätt att uttrycka sig där stämmer exakt med vad som rör sig i mig nu.
    Jag blir nyfiken, lyssnar du fortfarande på Sherman? Har du haft kontakt med honom?
    Vi är några som funderar på att bjuda in honom till Sverige. Låter det intressant?
    Du kanske har hittat någon annan lärare som stämmer bättre med dig nu. Berätta gärna!

    SvaraRadera
  9. Ja jag lyssnar på varje ny inspelning han lägger upp. Sen lyssnar jag lite på Peter Brown ibland. Andra "lärare" lyssnar jag bara på om jag är väldigt uttråkad.
    Jag har haft lite kontakt med John Sherman. Jag skrev till honom en gång när jag var desperat olycklig över hur platt och mekaniskt livet verkade och inte alls kände det som att jag alltid varit samma. Jag kände det som om det värdefulla med mig hade dött nångång i tonåren. Han svarade nånting om att han förstod den typen av depressiva tankar och att de hade en poäng. Jag kommer inte riktigt ihåg hur han formulerade sig.
    Han bryr sig om och har förståelse för vilken effekt det han säger har på det sökande sinnet och han är befriande vanlig och oandlig. Jag tycker att han känns mer empatisk än de flesta andra som jag lyssnat på.
    Det låter jätteintressant tycker jag, det mest intressanta jag kan tänka mig. Både att lyssna på honom och att vara i en grupp av människor med liknande intressen. Brukar han resa till andra länder?

    SvaraRadera
  10. Hannah!
    Vad fint! Jag håller med om allt du säger om Sherman. Vad jag vet så har han aldrig rest till Europa. Men man kan ju fråga. Peter Brown känner jag inte till. Vill gärna kolla upp det.
    Jag skall hålla dig underrättad om vad som händer på Sherman-till-sverige-fronten.

    SvaraRadera
  11. Peter Browns hemsida är www.theopendoorway.org, eller .com. Sedan finns det flera videos med honom på www.justin.tv/opendoorway. Han är lite som Sherman på så sätt att han poängterar att det handlar om att uppmärksamma hur saker redan är, inte att förändra något. Han verkar känna till många andliga läror men han är också väldigt oandlig i sitt sätt och det ingår ju i hans budskap också att det inte är någon andlig skillnad på honom och vem som helst eftersom "medvetandet" är detsamma vare sig det är i kontakt med förvirring eller klarhet. Skillnaden på deras budskap är väl att han inte säger "look at you" utan "look at anything".

    SvaraRadera
  12. Hannah!
    Tack för länken till Peter! Har läst lite på hans sida nu och vill gärna komma tillbaka och titta på lite klipp. Ibland undrar jag varför nästan alla dom här intressanta lärarna finns just i Californien. Märkligt!
    Övningarna har rekommenderar verkar bra. Har du haft kontakt med Peter? Är han tillgänglig för mailkorrespondens?

    SvaraRadera
  13. Jag har inte haft kontakt med honom. Jag vet att det går att ställa frågor på justin.tv om man tittar på livesändningar, men det är ju bara korta frågor som ställs. Jag vet inte om han är tillgänglig för mailkorrespondens. Han kanske svarar ibland, ibland inte. Jag får för mig att han är rätt så tillgänglig. Jag tror inte han har så stort följe att han inte har den möjligheten.

    SvaraRadera
  14. Hannah!
    Har kollat lite mer nu på Peter. Jag gillar verkligen hans uttryck!
    Som jag förstått det så tycker du just det här avskalade uttrycket som liksom är rent från onödiga krusiduller.
    Men om du skulle vara nyfiken på att höra en ny röst (och stå ut med lite mer krusiduller) som jag har stort utbyte av nu kan du kolla följande klipp:
    http://www.youtube.com/watch?v=lMD6lO0SJaI
    Denne James Swartz är läsvärd, sevärd och hörvärd. Dessutom svarar han också på mail.

    SvaraRadera
  15. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  16. Jag lyssnade litegrann men jag är nog inte så nyfiken på nya röster just nu.

    SvaraRadera
  17. Hannah!
    Det är fint så. Att stanna upp och sluta prova nya rätter någon gång ibland, på det smörgåsbord internet dukar upp :P

    SvaraRadera
  18. Jag känner den här James Swartz förläggare som de nämnde i början. Hon bor med en annan författare av samma slag och hans familj i Colorado. Steven Harrison heter han, det var hans bok Doing Nothing som fick mig att fastna i den här typen av sökande till att börja med. Känner du till honom?

    SvaraRadera
  19. Hannah!
    Jag kände inte till Steven Harrison. Googlade och kollade som hastigast vad hans approach är. Wikipediaartikeln antydde att han är emot andliga övningar. DET är intressant. Lite motsatsen till James Swartz:)
    Själv kan jag inte se på temat andlig övning som svart eller vitt. Jag har en del att säga om detta ämne. I korthet tror jag att det handlar om att så länge det känns som att man har ett val är det bättre att öva. Hur ser du på detta?

    SvaraRadera
  20. Ja han är lite antiguru, lite som UG Krishnamurti kanske. Han är både kärleksfull och småelak. Jag kan inte beskriva honom bra, han sticker ut rejält från alla andra människor jag träffat i sitt sätt att vara.
    Jag har aldrig sysslat med andliga övningar som meditation eller så, men jag har sysslat intensivt med mitt mentala andliga sökande och det kanske inte är så stor skillnad? Jag har inte rört mig i andliga sammanhang utan i princip isolerat mig och försökt tänka mig till en annan verklighet. Och så åkte jag till USA och träffade Steven Harrison vilket var nåt helt annat.
    Du skrev nånting för ett tag sen, flera månader sen kanske, om att sinnet kanske helt enkelt måste spela ut det här med andligt sökande och andliga övningar och det tyckte jag verkade stämma rätt bra med min erfarenhet. Saker spelar ut sig själva, jag har i allafall inte kunnat välja att sluta med mitt desperata flyktförsök och mina hemmagjorda andliga övningar. Nu har det lugnat sig lite, det är allt som har hänt.

    SvaraRadera
  21. Jag glömde Vichara i frågan om andliga övningar. Men det känns som att mitt engagemang i Vichara har till 99% att göra med att vilja komma undan. Sedan är det den lilla delen som har en helt annan riktning, att vända uppmärksamheten till hur det är istället för till tankar om hur det är.

    SvaraRadera
  22. Hannah!
    Mitt sökande och övande har också varit i huvudsak mentalt. Och även här finns en längtan efter att fly och komma undan. Komma undan ett liv och en värld jag aldrig riktigt känt mig hemma i. Men jag är inte längre så säker på om jag någonsin vill känna mig hemma i den här världen. Att jag skall älska världen och passa in här är något sorts krav jag haft på mig själv som jag naturligtvis fått inpräntat utifrån. Att det är fegt att inte vilja ta itu med den här världen.
    Men jag tror på att ifrågasätta allt och alla. Något som inte gjort den här resan lättare. Men det har definitivt gjort den mer spännande.
    Den där ynka lilla procenten av Vichara som du nämner, DEN vill jag veta mer om. Det låter som att du är något på spåret där.... :)

    SvaraRadera
  23. Jag vet inte hur det ligger till egentligen med att vilja komma undan, när det känns så känns det som att det alltid är så. Just nu känns det som att det finns en viss transparens till allting och jag vet inte tillräckligt för att vilja komma undan. Jag vet inte att nåt är fel, ibland känns det som att det är det enda jag vet men inte just nu.
    Det är så subtilt den effekt som det har att uppmärksamma "det här". Jag vet inte vad jag ska säga om det.

    SvaraRadera
  24. Hannah!
    Ok, jag tror jag förstår. Jag kan också ana att ingenting är fel. När man tittar på känslan av att något är fel så brukar det oftast sluta med insikten att det beror på vilket perspektiv man har. Därtill kommer insikten att det finns en oändlig massa perspektiv.
    Hmm... jag kom just på att det där var ett exempel på hur mitt mentala sökande skapar små sköna gömställen där jag kan pusta ut. Känner du igen det?
    Och jag förstår precis vad du menar med att något är för subtilt för att det skall gå att säga något om det. Ibland känner jag att jag håller på att kapitulera inför den känslan men sedan är jag igång igen med nya ord och nya beskrivningar. MÄrkligt.

    SvaraRadera
  25. Ja det känner jag igen, det kanske är allt man kan lyckas med. Men jag orkar inte försöka se igenom nånting. Jag har hållt på att läsa en massa i några dagar, jag blev helt fast och nu är jag slutkörd av att försöka se igenom nånting. Varför bryr jag mig ens? Jag fastnar för att jag tror på nånting som jag läser men om jag ska vara ärlig ser jag inte själv vad det har med nånting att göra.

    SvaraRadera
  26. :) Känner igen! Väldigt väl.

    SvaraRadera

UA-3343870-1