onsdag, december 01, 2010

Spiritual bypassing och andra hjärnspöken

Här sitter jag.
Jag tittar tillbaka på vägen jag gått. Det är förbluffande. Absolut ingenting har hänt. Ingen sträcka har tillryggalagts. Inga höjder har uppnåtts. Inga lågvattenmärken.
Här sitter jag. Ingenting har egentligen hänt. 
Men Gud vad jag har hållit på! Med allt möjligt. 

Insiktsleken. Meditationsleken. Fixa-mig-själv-leken. Utveckla-mig-själv-leken.
Avveckla-mig-själv-leken.
Terapileken. Bli-nåt-leken. 
Alltid-bara-kunna-vara-det-jag-redan-är-leken. 
Fixa-andra-leken. 
Låta-bli-att-fixa-andra-leken.
Säga-ja-till-allt-leken. Säga-nej-till-allt-leken. 
Inte-leka-några-lekar-leken. Vända-på-stenar-leken. 
.... Titta-på-alla-lekar-jag-lekt-leken.... aaaaaahh

Gud vad jag har hållit på!
Gud vad jag håller på!
Vad vi alla håller på. 

Och här sitter vi ändå. "Untouched" säger Mooji. 
"Unaffected".
Och jag kan bara hålla med.

Vissa lekar har dom senaste åren känts extra viktiga. Men här sitter jag. Untouched.
En av dessa lekar är ..... fatta-vad-spiritual-bypassing-är.... 

Vad är spiritual bypassing?
Alltså, det spelar ingen som helst roll vad det är. Men det verkade viktigt. Spiritual bypassing är ett spöke. Men när man möter det på vägen känns det på riktigt. Man blir uppjagad. Man säger till sig själv - Aj fan, det här är ju inte bra. Vad är det jag håller på med!? Så här kan jag inte hålla på! Jag måste gå till botten med det här. Jag måste sluta bypassa. Jag bestämde mig för att sluta med det. Jag misslyckades med att sluta med det. Jag sade åt andra att sluta med det. Sedan tyckte jag att alla kan få hålla på med vad fan dom vill.
Gud vad jag hållit på!
Och här sitter jag nu.

Jaa, här sitter jag nu. Som jag alltid gjort. Untouched. Unaffected, som Mooji säger. Han säger att det alltid är så. Och jag vet att det alltid är så.

Hursomhelst. Spiritual bypassing är ett lurigt spöke. Men det är ett spöke. Det är inte ens ett spöke. Det är ingenting. Men när det dyker upp känns det viktigt. Det känns på riktigt.

Jag blev så jävla knäckt när jag stötte på begreppet spiritual bypassing. Allt blev så jobbigt. Dom som pratar om spiritual bypassing brukar säga såhär ungefär:

- Vi har alla varit där, (lille vän), så säger dom.
- Life is scary, så är det för oss alla. Och att vara i det där som aldrig förändras, som alltid är detsamma, som lyssnar till alla ljud, DET är som värsta lugnande tabletten.Mjuuuuukt blir det. Som bommmmulllllll... ......ull..lull.llullll..... aaaaaaahhh.... 
Att vara i det permanenta som upplever hur allt förändras men inte själv förändras, det är peace. Piiiiiiiiiiiiissssss. Aaaaaaaaahhhhh.
Så säger dom. För att visa att dom förstår hur vi kunde kunde börja med spiritual bypassing. Vi är ju bara människor. Det är så vi är ihopskruvade, vi undviker smärta och söker njutning. Inget konstigt. Och när vi börjar med meditation och medveten närvaro och hela surven, ja då integreras dom grejerna i vår grundprogrammering som är just - undvik smärta och sök njutning. 
Och då, när vi sitter där och känner oss förstådda, om än lite klappade på huvudet, så slänger dom det i ansiktet på oss. - Men det där är ju barnsligt, säger dom. Det har inget med uppvaknande att göra. Det gäller att vakna upp ur sin grundprogrammering och våga konfrontera smärtan! För att vakna upp måste du sluta gömma dig och istället våga vara i livet i all sin hisnande och skrämmande livfullhet. För att vakna upp måste du sluta gömma dig i det gottiga bara-vara-ruset.

Gud vad vi håller på!
Hahahahaha....
Vi gör det inte lätt för varandra vi människor. Vi gör det inte lätt för oss själva. 
Men vad spelar det för roll. Här sitter vi ändå. Untouched. Unaffected. Som Mooji säger. 

Men genom all nonduality löper ändå en röd tråd som är totalt omöjligt att missa - det må vara zen, taoism, advaita, you name it, - och den röda tråden är .... Sanningen är redan här. Du är sanningen. Du kan aldrig uppnå sanningen eller förverkliga den eller manifestera den eftersom den redan är allt som är .... Du är redan allt som är. 
Du kan aldrig tänka dig fram till sanningen. Du kan inte ens tänka dig bort från sanningen. Den är överallt. Den är allt som är. Vad du än gör, vad du än låter bli att göra, så är du sanningen. Allt är samma sak.
BLA BLA BLA BLA HA  HA HA HA

Gud vad vi håller på! 
Gud vad vi dräller omkring med wisdom-one-liners. Wisdom-one-liners står som spön i backen i vissa andliga sammanhang. På vissa bloggar ....

Och här sitter jag. 
Untouched. Unaffected. 
Jag hör Mooji säga, med sin sköna karibiska accent, UNTOUCHED. UNAFFECTED.
(Som en parentes här vill jag tipsa alla om Moojis guidade meditationer som bl.a. går att köpa på hans hemsida. Dom är guld.)

Nu har jag pratat om spöket - Spiritual bypassing - och kan nämna ett spöke till. Ett riktigt stort fett spöke. Det handlar om relationen mellan det absoluta och det relativa, mellan det tidlösa och tiden, mellan det formlösa och form, mellan det oföränderliga och det föränderliga ...

Men hallå!?
Varför är det så svårt att slappna av i det uppenbara? 
Här sitter jag.
Untouched. Unaffected.

Gud vad jag hållit på!
Gud vad jag hållit på med relationen mellan källan och manifestationen.
Gud vad jag snurrat in mig i frågar som:
- Hur kan jag manifestera den här klarheten i min vardag?
- Hur gör man för att det här klara ljuset skall kunna lysa upp i denna värld av förvirring och dunkel?
- Hur kan mina tankar och känslor bli förädlade av den här klarheten?
- Hur kan mina handlingar stämmas till resonans med detta klara flöde?

Jag gud vad man kan hålla på! 
Hålla på och fråga och vända och vrida. Och leka. Det är väl en lek antar jag. Men gud vilken jobbig lek. 
Jag menar, här sitter jag ju. Untouched. Unaffected. 
Vad spelade det för roll? Allt detta pillande.

Det blir också så uppenbart att det kan få fortgå, detta lekande. För det fortgår ju. Hahaha. Men jag ville gärna att det skulle behöva mitt tillstånd. Min acceptans. Jag ville att Universum skulle stanna upp för ett ögonblick och säga - Hör upp universum! (ropar universum till sig självt ... typ...) - Något stort har inträffat. Vi har äntligen fått klartecken att leka vidare. Det är ok att leka nu. För Björn, den där killen i Lerum, har sagt att det är ok. Han är ok med allt som händer nu. Hurra hurra!

Och jag föreställer mig hur universum liksom andas ut i sig självt. Jag föreställer mig hur tacksamt universum måste vara för att det har fått mitt tillstånd att vara som det är. Hahahahaha

Jag Gud vad jag hållit på. Och Gud vad jag håller på.
Och här sitter jag. Untouched. Unaffected.

8 kommentarer:

  1. "Jag ville att Universum skulle stanna upp för ett ögonblick och säga - Hör upp universum! (ropar universum till sig självt ... typ...) - Något stort har inträffat. Vi har äntligen fått klartecken att leka vidare. Det är ok att leka nu. För Björn, den där killen i Lerum, har sagt att det är ok. Han är ok med allt som händer nu. Hurra hurra!"

    Tack - bara att sätta in sitt eget namn och bostadsort. :D

    SoF

    SvaraRadera
  2. Pierre!
    Jag skriver Gud fler gånger i det här inlägget än jag gjort sammanlagt sedan jag startade den här bloggen.... Gud så märkligt!

    SvaraRadera
  3. Älskar hur jag
    inte tror på
    ett enda ord
    av vad du skriver

    <3

    SvaraRadera

UA-3343870-1