torsdag, december 30, 2010

Tomma ögon

Snart kommer nyår och då brukar vi se tillbaka på året som gått....
(Hahaha, den här texten börjar som en riktigt seg nyårskrönika.) Jag tänker på alla ansikten jag ser i mitt arbete på apoteket. Ansikten med tomma ögon. Ögon tomma på drömmar, tomma på mening. Ögon tillhörande kroppar som väntar på att tankas med kemisk glädje. Det är ju klart att jag blir glad när jag ser ögon som glittrar. Människor med stjärnor i ögonen (som jag hörde en personalrekryterare för en apotekskedja säga att hon letar efter). Människor som bubblar över av entusiasm över att finnas till. Det spelar ingen roll vad man ber sådana människor att göra. Säger man, - Du har en timme på dig att gräva ett hål i marken och vi förväntar oss att det skall gå att begrava minst 10 utbrända kollegor där, ja då gör dom det, gladeligen, med glittrande ögon. Dom är bara så glada och stolta över att få vara vara till lags och visa sig duktiga. 

Men det slår mig nu att dom här tomma ögonen, dom är mycket mer intressanta än dom med stjärnor i. Mycket, mycket intressantare. Vi vet alla hur det känns. Vi skådar framåt i den fiktiva framtiden och ser målbilder. Och ingen målbild känns meningsfull. Vi ser tillbaka, letar efter något minne att glädjas åt, någon bedrift vi kan känna oss stolta över, och vi hittar ingenting. Inte just då, när våra ögon är tomma, då ser vi ingen ting - INGEN TING - som betyder något. ALLT är tomt. ALLT är ett. ALLT är fullt. ALLT är perfekt. Men vi vet inte då att vi redan vet detta.
Om någon kommer med verktygslådan och säger, - Se så, det här skall vi fixa, det har bara lossnat lite grejer här. Meningsfullheterna har ramlat av och ligger här och skramlar, jag kan hjälpa dig att skruva fast meningsfullheterna igen. Ja då blir det just det. En konstruktion som känns just så, som en konstruktion. 
Vi ser tillbaka. Vad har egentligen hänt. Vad av allt detta som jag upplevt har förändrat mig? Hur har jag förändrats? Och vi kan inte se det. Vi är samma kille eller tjej som vi alltid varit. Ingenting har hänt, egentligen. Åren gick. Till ingen nytta. Och kanske kommer många fler år att gå - till ingen nytta. Tomt. Tomt känns det. Ödsligt. Ensamt. Frånkopplat.

I det här läget går många till doktorn. Och doktorn säger, jag kan ge dig lite kemisk glädje. Om du vill kan du få hjälp av en samtalsterapeut med att skruva fast dom meningsfullheter som lossnat. Och snart kommer dom in på apoteket. Ännu tomma i ögonen. Och jag har börjat älska dom här tomma ögonen. Dom är så vackra. Jag tror dom är andliga sökare. Rätta mig om jag har fel! Jag tror dom har fått korn på det som alltid är här. Dom kan inte längre fokusera på allt detta som kommer och går. Dom har tappat aptiten på det som kommer och går. Dom är hungriga. Hungriga på sanning. Dom är vidöppna. Redo att se det som alltid är här. Och dom ser DET redan. Dom ser DET överallt. DET som alltid är här. Men ingen har pratat med dom om DET. Det verkar som om dom är mogna för Nondualismen. Men jag misstänker att dom ändå har en bra bit kvar. Dom är nämligen fyllda av skam. Dom är proppfyllda med föreställningar om att dom borde älska det som kommer och går. Det är vad jag tror. Rätta mig om jag har fel! 

Vi är sociala varelser. Vi är nätet. Nätet av åsikter om rätt och fel. Vad vi bör och inte bör tycka eller göra. Och vi bör njuta. Vi bör brinna. Brinna för det som kommer och går. Få är dom röster som sagt till oss att vi skall vara hungriga på DET som alltid är här. Få har sagt att det uppenbaraste, det enklaste, DET som vi alltid är, betyder något. Men rösterna finns. Dom finns inom nondualismen. Sanningsfreaken. Men hur många har hört dessa röster? Jag menar, hur många av dom som kommer till mig med tomma ögon för att tankas på med kemisk glädje har hört dessa röster?. Och vad är denna kemiska glädje om inte en kemisk hjälp till att återigen förtrollas av det som kommer och går. Dom tomma ögonen är inte längre helt förtrollade av Maya. Denna evigt föränderliga dröm har förlorat sin tjuskraft. 

Jag tänker på Jed McKenna som i sina böcker, speciellt den första, - Spiritual Enlightenment, The Damnedest Thing - skriver att depression är en bra sak för den som är hungrig på sanning. Han skriver att det är ett första och nödvändigt steg. Tron att vi är på väg någonstans är befängd. Den är barnslig. Depressionen är växtvärk. Andlig växtvärk. Den dova smärtan i depressionen kommer från skammen. Om någon bara berättade att det skall vara såhär, du skall känna så här, (du har ju för fan upplevt det som kommer och går i decennier, du BORDE vara mätt nu) då tror jag att smärtan skulle avta betydligt. Men ingen säger det. Dom få röster inom nondualismen som säger det är så svåra att höra. Även om vi som är inne i DET HÄR tycker oss se internet svämma över av dessa röster så har mina kunder med dom tomma ögonen aldrig hört dom. När Mooji, en av dom största kändisarna inom Nondualismen kom till stockholm, gapade många stolsrader i Årsta folkets hus tomma. Dom flesta som var där tillhörde den Sangha som reser runt i världen med Mooji. En del var ditresta från andra länder och antalet svenskar, som kunde representera mina kunder med dom tomma ögonen, dom var ytterst få. 

Jag älskar tomma ögon. Jag vill bara säga det. Trots att jag fortfarande blir glad av glittrande ögon så älskar jag dom tomma ögonen mer. För dom är hungriga på samma sak som jag. DET som alltid är här. Det är min gissning. Rätta mig om jag är helt ute och cyklar!
Vem skall säga till dom tomma ögonen att det är ok att inte förtrollas av det som kommer och går? Vem har det språk som behövs för att nå fram? Ibland önskar jag att jag hade det. Men det är så många lager av föreställning kring skam och skuld som behöver borras igenom. Lager som jag har dålig koll på. Jag har mina egna lager att borra mig igenom. Jag gör det i stillheten. I meditation. Jag gör det genom att skriva. Jag gör det genom att prata med er - kära läsare av denna blogg - som också är hungriga på DET som alltid ÄR. Jag älskar er för att ni delar min hunger! Jag älskar denna hunger. Jag älskar DET som alltid är. 

10 kommentarer:

  1. Det öga på kroppen som talar tydligast till mig är tyvärr inte kroppens två ögon i ansiktet. Nu kämpar jag med att fylla det öga som sitter i solar plexus. När det ögat är tomt, då lever jag inte. Just nu kämpar jag med att fylla det med liv. När jag misslyckas med det då lever jag inte, då kommer irriterade ord ur min mun och jag sprider bara ilska och negativitet runt omkring mig. Detta öga är "THE eye". Men troligen syns det i mina två synliga ögon också att detta öga är tomt. Källan är ju där och källan lyser genom mina två synliga ögon. Detta bråttas jag med nu och har gjort i några dagar. Skillnaden är så enormt stor när ögonens källa är full och lever, vibrerar, ÄR i kontakt med alltet. Människor visar väldigt tydligt som du säger Björn, ur vilken källa vi dricker.

    När jag dricker ur den eviga källan fylls mina ögon med sann kärlek. När jag inte dricker ur den eviga källan fylls inte mina ögon. De blir tomma, som du säger Björn. De tomma ögonen fylls inte med något, när de inte fylls med något känner vi oss vilsna, värdelösa, hopplösa, utan lust, utan lust, utan lust. Det fantastiska är att jag kan bestämma när jag vill dricka ur sanningens källa. Men ibland vet jag kanske inte hur.

    För dina kunder blir verktyget att gå till doktorn och få medicin eller terapi. Men för nondualismens kunder blir verktyget att söka sig direkt till källan. Nåväl....det ena kanske inte är bättre än det andra, men det ena har kanske mindre biverkningar än det andra. För en del kanske alkoholen fungerar som en källa till lust, men med en bitter eftersmak och mycket kort verkan. De båda källorna kan inte drickas ur samtidigt. Det har jag själv märkt. Efter ett glas vin sinar sanningens källa inom mig och tas över av glasets källa. Den ångest som då uppstår måste dövas med ytterligare falsk källa. Hmmm...
    Nu ska jag gå och ta ett glas vin för att fylla mitt tomma öga...det är fel men jag gör det ändå. Gott nytt år, gutår!

    SvaraRadera
  2. Tack Björn!

    Önskar dig ett närvarande 2011./Nyårskram!

    SvaraRadera
  3. Jennyli!
    Ja, det är intressant detta med vilka källor vi dricker ur. Jag funderar på att skriva något om andlig näring. Gott nytt år!

    SvaraRadera
  4. SoF!
    Gott nytt år önskar jag dig också!

    SvaraRadera
  5. Gott nytt år Björn.
    Andlig näring kan vi inte vara utan. Har vi inte andlig näring så måste vi hitta någon annan så klart. Ske din vilja, så som i himmelen, så och på jorden. Amen

    SvaraRadera
  6. Du kanske har det språk som behövs för att nå fram. Du hade nått fram till mig iallafall.
    Hade jag läst det här inlägget för några år sedan hade det nog berört mig väldigt mycket. Nu är jag inte särskilt deprimerad längre men jag blir ändå berörd. Jag tycker det du skriver är sant, och det uttrycks inte ofta.

    SvaraRadera
  7. Jennyli!
    Vilka är dina främsta källor till andlig näring?
    Jag vet att jag sagt att ALLT är andlig näring. Den insikten finns kvar. Men det är en insikt som inte är helt förankrad i personligheten. På ett personligt plan upplever jag det inte så. Jag dras till platser där stillheten är tydlig. Så är det bara. Visst kan stillheten lysa igen när jag tränger mig fram igenom folkmassorna i Nordstan. Men jag dras inte till Nordstan ... :)
    Vart dras du?

    SvaraRadera
  8. Hannah!
    Tack så jättemycket för dina uppmuntrande ord! Du skall veta att jag ofta sliter mitt hår (symboliskt) när jag sitter här och skriver. En av anledningarna är att jag inte begriper varför önskan att skriva finns här när det liksom är så uppenbart att inga ord kan beskriva det obeskrivliga.

    SvaraRadera
  9. Ja du Bjorn, det vet jag kanske inte sjalv ens. Ibland sa bara hander det. Ett djupt andetag. Just nu ar Chile en kalla till naring fñr mig eftersom det ar har jag ar. Maten har ar dessutom gudomlig. Det ar en kalla till naring om nágot. Hoppas allt ar bra dar hemma i sverige. Just idag ska det bli 36 grader har i santiago. Ha det sa bra
    kram

    SvaraRadera
  10. Jennyli!
    Jag kanske gör det för svårt för mig ibland. Visst kan ett djupt andetag vara en källa till näring. Här hemma är det kallt. Njut av värmen och den goda maten!

    SvaraRadera

UA-3343870-1