söndag, februari 06, 2011

Utvecklingssamtal med Chefen

Chefen kallade in mig på sitt rum idag. Han satt där bakom sitt jättelika skrivbord med armarna i kors och tittade på mig. Hans blick var intresserad.
- Som du vet har jag gett dig väldigt mycket tid till ditt projekt. Vad är det du kallar det för? Nondualism? Jag gillar dig Björn! Jag gillar din förmåga att snöa in på udda grejer. Jag tror på mångfald ser du. Jag tror att det här företaget behöver människor som du. Såna som kör sin eget race. Jag tror att det är lönsamt på lång sikt. Men alla i ledningsgruppen är inte överens med mig på den punkten. Du har varit en punkt på dagordningen på flera av våra möten det senaste året. - Det kostar mycket att ha den där Björn sittande med sitt special-projekt, brukar dom säga. - Har han levererat ännu? brukar dom fråga. 
- Jag har stått upp för dig Björn. Jag säger till dom att du är nära nu, antingen ett genombrott eller ett sammanbrott. - Killen kommer leverera vilken dag som helst nu, säger jag till dom. Eller så är han redo för semester. Jag har det på känn. Låt honom hållas lite till. Min intuition brukar inte svika mig. Det är därför jag suttit som VD för det här företaget i snart tvåhundratusen år. Jag har sett en del under åren vet du. 

- Jo, jag förstår det, svarade jag. 

Det är inte vilket företag som helst jag jobbar för. FHSS heter det - som i Förenade Homo sapiens sapiens. Mänskligheten i folkmun. Kontor och anställda över hela världen.

- Så nu frågar jag dig Björn, kan du leverera? Eller har du målat in dig i ett hörn? Jag vill ha ett svar nu. Dom pressar mig Björn. Kanske skall du ta några månaders betald semester och fundera lite över om du skall hoppa på en annat projekt i framtiden?

Jag svettas nu. 
- Jo, säger jag, och gör en lång konstpaus för att samla mina tankar. - Jo, jag har kommit fram till några grejer. 
- Bra Björn. Jag visste att jag kunde lita på dig. Nu vill jag veta. Är det nåt vi kan använda? Vill du att jag bokar in dig för en tid med marknadsavdelningen?

Det är lika bra att säga som det är. - Jag har kommit fram till ett och annat men det är oanvändbart.

- Ok Björn. Det är bra. Det var det jag ville veta. Om det går att använda eller inte. Men säg mig nu, för jag är lite nyfiken, vad är det för oanvändbara grejer du kommit fram till? Jag har ju kollat in några av dina lägesrapporter som du presenterat på din blogg. Det är intressanta grejer. Det skall erkännas. Men jag vill ju alltid veta om saker går att använda till något. Jag måste tänka så vet du. Det är pragmatism som har hållit det här företaget på fötter i alla år. Men berätta nu för mig. Som jag förstått det har du ägnat mycket tid åt NÅGOT som varken är en upplevelse eller en förståelse. Din hypotes är att vår identitet är just detta NÅGOT. Har jag fattat rätt? 

- Jo, det handlar om identitet. Det stämmer. 

- Ok Björn. Identitetsfrågan är spännande. Som du vet har vi haft en del liknande projekt på gång genom åren. Vad jag aldrig fått in i min tjocka skalle är hur vi kan veta att vår identitet är detta NÅGOT (som varken är en upplevelse eller en förståelse), om vi varken får referera till en upplevelse eller en förståelse. Alla är inte snälla och försynta som du Björn. Dom har skällt på mig skall du veta. Killar och tjejer som jobbat med liknande projekt. Dom har sagt att jag sitter fast i mina tankar. Dom har sagt att alla mina invändningar bara är tankar som, liksom alla tankar, i grunden är tomma och meningslösa. Tankar som jag ger en betydelse och vikt dom inte har. - Ok, brukar jag svara. Jag hör vad ni säger! Jag är inte mina tankar. Fine! Så vad gör jag med den förståelsen? 

En gång - det var för några veckor sedan - hade jag en kille här som svarade. - Fattar du inte gubbdjävel, det handlar INTE om förståelse, det handlar inte om att du skall göra något!! Att det finns någon här som kan göra något är bara tomma tankar! - Ok, svarade jag. Så vad handlar det om? En upplevelse? - NEJ, nästan skrek han. Det vi är kan inte vara något som kommer och går. När han fått ur sig sin frustration över min tröghet lugnade han ner sig och försökte uttrycka sig mer poetiskt. Vi är HIMLEN där förståelse- och upplevelse-molnen kommer och går. Vi är HAVET där förståelse- och upplevelse-vågorna uppstår och försvinner.... - Ok, ok, jag förstår, svarade jag. Och hur känns det att vara HIMLEN och HAVET? 
Vet du vad killen svarade? 
- Björn, jag höll på att skratta på mig. Killen svarade, utan att blinka. - Det känns som frihet och öppenhet.... - Jag kunde inte låta bli att fråga. - Så då är du kanske känslan av frihet och öppenhet? - Nej, svarar killen. Också dom känslorna kommer och går i det jag är. Och sådär höll vi på och munhöggs. Jag gillar att munhuggas vet du. Det gjorde han också men han kunde inte erkänna det för sig själv. Han hade ju precis försökt tuta i mig att språket och tankarna i grunden är tomma och meningslösa. Till slut mjuknade han lite och gick med på att ta betald semester tills vidare.

Om du visste vad jag har retat upp typer som han genom åren. Dom som velat prata med mig vill säga. Jag har haft killar och tjejer sittande här som bara skrattat åt mig. Dom har struntat i allt jag säger. Bara skrattat eller suttit där med ett saligt, inåtvänt leende. Men jag har hittat jobb till dom också Björn. Det finns jobb för alla i det här företaget. Mångfald ser du. Det är vår affärsidé. Vi har avdelningar för alla sorters tokstollar. Det finns efterfrågan på nästan allt. Om du bara visste! Och finns det ingen efterfrågan så kan det ofta ordnas. Och går det inte att ordna efterfrågan så kan vi alltid skicka ut folk till eremithyddor där dom kan sitta och göra sin grej. Mångfald och låt alla göra sin grej - det är mina slagord. Men nu vill jag höra från dig Björn. Vad gör vi med den här förståelsen att vi inte kan vara något som kommer eller går?

Jag satt tyst länge. Jag kände hur alla svar jag kunde komma på var bortkastade på chefen. Svar i stil med - Det upplevs som att det inte finnas någon här som kan göra något och ingenting som behöver göras - skulle antagligen bara leda till besvärliga frågor. Jag får inte glömma att det är Chefen jag snackar med. Påståenden som att känslan av att vara den som utför handlingar beror på en mental efterkonstruktion som lätt kan genomskådas, skulle antagligen framkalla en gäspning hos chefen. Killen har ju för fan varit med i tvåhundratusen år och snackat med alla. ALLA. Herregud, vad kunde jag säga som han inte redan hört!? Trodde han verkligen att jag skulle leverera något nytt? Såklart han inte trodde. Han har bara låtit mig göra min grej. Han sade ju själv att det är en av hans käpphästar. - Låt alla göra sin grej! Men det måste ju finnas deadlines. Förutom den stora Deadlinen alltså. Det måste finnas några etapp-deadlines liksom.
Slutligen sade jag. Jag tror jag behöver lite semester. Jag skall fundera på om jag är intresserad av en eremithydda eller någon avdelning för tokstollar. 

Bra Björn. Då säger vi så. Men du är ju inget dumhuvud. Det finns fler grejer som du kan pyssla med när du kommer tillbaka från semestern. Varför hakar du upp dig på eremithyddor och tomteparader?

Jag svarade att jag skall fundera på det. Chefen reste sig från sin stol och kom fram och gav mig en vänskaplig klapp på axeln. - Det här är inget att deppa ihop för Björn. Du är inte den förste som målat in dig i ett hörn. Nondualismen, eller vad du vill kalla den, är inget myspys för folk som känner sig lite deppiga och tomma inuti. Nondualismen är en brutal dödsmaskin. Den knäcker alla utan urskiljning. Den skulle knäcka även mig om jag löpte linan ut. Men jag har ett jobb att sköta. Du har kommit lite snett nu och hamnat i en återvändsgränd. Vet du varför?

- Nej, berätta!

-Du vill inte låta dig knäckas Björn. Ingen vill det. Visst finns det knasbollar som roar sig med tomteparader och Satsanger och annat skoj som tror att dom vill knäckas. Det är skrattretande. Dom nästan ber om att få bli knäckta. INGEN vill knäckas. Det är inget konstigt med det. Det är inget att grubbla över. Ha nu en skön semester och var rädd om dig!

Innan jag går känner jag att jag vill fråga Chefen om en sak. Jag har grubblat en del över ifall Nondualismen attraherar människor som är självmordsbenägna, antingen dom erkänner det för sig själva eller inte. Jag frågar chefen och han svarar att så kan det absolut vara i många fall. Men han ber mig att inte grubbla på det nu. Återigen önskar han mig en skön semester och ber mig fundera på alternativ till tomteparader och eremtihyddor.

Detta och mycket annat vill jag skriva om under min semester. Behovet att skriva är envist och vackert i sin knasighet. Kanske kommer det också smyga sig in ett och annat inlägg om att jag inte finns och att det inte finns något att skriva om. Och då får det bli så. Allt ryms i Knasigheten. 

10 kommentarer:

  1. Ha en skön semester.
    Skicka gärna ett vykort.
    Om du hittar ett utan motiv.

    <3

    SvaraRadera
  2. Yeah. Nu blir det grisfest på Mallis.

    Underbar text.

    SvaraRadera
  3. Härligt text. Ha en skön semester. Ser fram emot att höra om landet som inte finns. :))

    SvaraRadera
  4. Tack!
    Jag har det bra. Njuter. Skriver snart mer.

    SvaraRadera
  5. Underbart Björn <3 Känner igen :)

    SvaraRadera
  6. Vad Kanviveta!
    Är du också på semester?

    SvaraRadera
  7. Hej Björn, nu är jag hemma igen från min långsemester. Har inte riktigt börjat smälta allt ännu men jag känner mig uppfylld av något nytt, en förändring inombords som jag kände av först när jag kom hem. Hela familjen har förändrats tror jag. Det är gott och verkligen behövligt. När kommer du hem?
    Underbar text föresten. Trodde först det handlade om ditt fysiska jobb, ha ha, det var bra skrivet.
    Tjing

    SvaraRadera
  8. Välkommen hem! Ser fram emot att höra vad det nya är!

    SvaraRadera
  9. @Björn, Jepp, jag antar det :)

    SvaraRadera

UA-3343870-1