fredag, mars 04, 2011

Alla grejer

Det här är grejen. Jag suger tag. Grejen suger tag i mig. Det håller ett tag. Men så släpper det. Ibland långsamt. Vidare till nästa grej. Suger tag i den. (Med grejer menar jag perspektiv, uttryck, språk och former med vars hjälp jag försöker hantera den galna, existentiella ångest som ridit mig i alla år). 
När jag har hittat grejen så kan jag andas ut en liten stund. Det kan vara ett coolt citat. Det kan vara en form av meditation. Det kan vara en förälskelse i en Guru. Det kan vara att be till Gud. Det kan vara blasfemi. Det kan vara att bära sitt kors. Det kan vara att ge fan i alltihopa och bara försöka inse att man är en vanlig jävla människa som slösat bort en massa tid på meningslöst, självupptaget trams som man kallat andligt sökande. 

Jag går från grej till grej. Jag har länge anat ett sorts mönster. Inte så svårt att se. Varje grej är en sorts reaktion på föregående grej. Såklart. 

Nu frågar du mig:
- Björn, varför tar du inte in alla grejerna på en gång? 
Jag blir stum. Du förtydligar:
- Alla dom här grejerna finns ju här ändå. Det gör ingen skillnad om du släpper det blasfemiska. Miljoner andra är blasfemiska just nu, precis i denna sekund. Vad spelar det för roll att du släpper det eller suger tag i det? 
- Ja men jag vill hitta min grej, svarar jag.
- Mänskligheten är en organism, säger du. Ingenting kan vara DIN grej. Alla grejer är mänsklighetens grejer hela tiden.
Jag smakar på detta. Det låter socialistiskt på något vis, men samtidigt oprövat och fräscht.
- Jag tror inte att jag kan ta in det, svarar jag. 
- Björn, det spelar ingen roll vilken grej du suger tag i. ALLA GREJERNA är här hela tiden. Kan du ta in det?
Jag känner efter. 
- Detta får mig att känna mig oerhört betydelselös. Som en liten hudcell på den här "mänsklighetens ofantligt stora organism". Som ett litet jävla mjäll som kan flagna bort vilken sekund som helst. 
- Den känslan är bara en av miljoner känslor som är här just nu. Det spelar ingen roll om du kan ta in det eller inte. Det bara är så. Samtidigt som du känner dig betydelselös och redo att flagna bort som ett litet mjäll, finns känslan av att vara Guds vackraste och mest unika mirakel. Miljoner människor känner så just nu. Människor som badar i sin älskades blick. Gråtande barn som blir hållna och tröstade av en kärleksfull förälder. En djup och innerlig känsla av att vara utvald och unik. Och samtidigt, i samma sekund, tynar miljoner människor bort i sin ensamhet, som blommor som inte fått vatten. Allt detta händer samtidigt. I samma mänsklighet. 

Jag försöker ta in. Det går inget vidare. Det är bara för mycket. Men det är samtidigt det sannaste och vackraste jag vet. Jag skulle vilja bli översvämmad av det. Samtidigt som jag är rädd. Jag vill ju hitta MIN grej. Göra MIN grej. Jag klarar inte av ALLA GREJER samtidigt. Jag går sönder. 

Jag känner in. Det är något ödsligt och tomt i mig nu. Som om vinden kan blåsa rakt igenom mig. Jag vill bli uppfylld. Intressant ord. Vackert ord. Miljoner människor känner så just nu. Att dom längtar efter att bli uppfyllda. På olika vis. 
Miljoner andra längtar efter att tömma sig. Befria sig. På olika vis. 
Allt detta samtidigt. 
ALLTING ALLTID samtidigt.
Det är befriande och skrämmande samtidigt. Jag vill gärna smaka. Men jag vågar inte. Jag luktar försiktigt. Det luktar sant. Det luktar bortom alla tvivel. 

8 kommentarer:

  1. Har läst...

    Varma fredagshälsningar!

    SvaraRadera
  2. När du skriver om "alla grejer" nuförtiden så tänker ju jag på betydligt mera konkreta grejer än de som du tar upp här. Eller har du ångrat dig? Ska du inte flytta? :-)

    Annars är det ju för FAN bara att släppa alla grejer.
    Det vet du. Men du har lyckats göra en grej av det också...

    SvaraRadera
  3. hej svejs:) vad bra du skriver!

    SvaraRadera
  4. Hej Björn!

    Alltid spännande att läsa dina välformulerade, nästan poetiska texter. Jag undrar sa flundran om du någonsin i ditt sökande har hamnat i kombinationen relativitetsteori och kvantfysik?

    Jag har hamnat där, då jag stött på dessa begrepp i många andliga sammanhang och hjärnan börjar såklart klia efter svar. Nu har det gått så långt att jag på allvar sneglar på KTH:s hemsida och tycker att Teknisk Fysik verkar dödsskoj - tänk att få studera partiklar! ;)(kolla mitt senaste blogginlägg om fler orsaker till varför jag hamnade där)

    Jag skulle förmodligen vara den enda studenten där vars motiv är att söka vidare i adliga "matters". Min man höll på att få slag när jag kom hem här om dagen med fysik och matteböcker och en ny miniräknare under armen, med motivationen att det verkar finnas så underbara och spännande mönster genom dessa ämnen, allt ifrån till neutron-nivå till universums storhet.

    Säg att åtminstone DU förstår mig (så jag vet att jag inte är ensam om att vara galen.) ha ha.

    Tacksam för din text ovan. Och tacksam för att du inte begår självmord eller knarkar.

    Cecilia

    SvaraRadera
  5. Hej igen!

    Jag läste din kommentar på min blogg igen från ett tidigare inlägg. Jag har ställt några följdfrågor där, som jag undrar om du kan ta en liten titt på när du har tid...

    Inlägget: Allt och ingenting

    Cecilia

    SvaraRadera
  6. Och en till kommentar... :)

    Att hoppa från grej till grej. Det är alltid underbart när vi är mitt i en ny grej som inspirerar oss - men är du som jag så kliar det i kroppen och huvudet och blir förbannat rastlöst när det inte finns det.

    När det inte finns det mår jag dåligt. Eller rättare sagt om någon frågar hur jag mår när jag är i ett stadium - "between things" så kan jag knappt svara. Jag skruvar på mig och gnäller att jag inte riktigt vet, irriterad, rastlös på något vis.

    Igår på tunnelbanan kom jag plötsligt på hur jag skulle definiera det här måendet. Det är helt enkelt Pausmåendet. Måendet som uppstår "between inspirations". Sen fick jag plötsligt insikten att jag inte alls har kommit så långt som jag trodde i min andliga utveckling, för visst är det ju precis det man pratar om. Att bara kunna vara, i pausen, between inspirations, i tomheten, i planlösheten - ja... i Pausmåendet. Kan jag det - inte fan heller! Det kliar, kliar, kliar, kliar - vad är nästa stora grej? Nästa stora insikt?

    Sen då på tunnelbanan - fan det är ju helt okej, det ska ju för fan vara okej att vara här, utan plan - varken för nästa stora grej eller för vad vi ska äta ikväll... Pausmåendet är ju nyckeln ibland!

    Och så - japp du hade helt rätt - peace in mind! :)

    Cecilia

    SvaraRadera
  7. SoF!
    Tisdagshälsningar till dig!

    Perra!
    Nja, alla grejer är väl alla sorts grejer. Att bara släppa alla grejer man har i förråden funkar ju inte. Man måste bära ut dom först. Lägga dom i sopsäckar och köra dom till tippen. Det är faktiskt rätt jobbigt vågar jag påstå utan att fördenskull göra en grej av det :)

    DLE!
    Tack!

    SvaraRadera
  8. Cecilia!
    Ärligt talat, det låter HELT galet att börja läsa teknisk fysik. Och just därför gillar jag idén! Jag försökte en gång gå djupt i det där. Vi läste fysikalisk kemi på farmacevtprogrammet och jag ville gå djupare. Lånade böcker och försökte att på egen hand dyka ner genom schrödingers ekvationer. Trodde väl övermodigt att min gymnasiematte skulle räcka som grund. Jag minns inte vad som stoppade mig. Någon sorts överhettning antar jag. Men jag minns några kickar från den perioden. Rejäla kickar.

    Att försöka göra kopplingar till andlighet höll jag också på med ett tag. Läste Capras Fysikens Tao, Zukavs Dom dansande Wu li mästarna och liknande. Har du läst dom?
    Jag har kommit ifrån det lite. Kanske är det nästa GREJ ... :P

    Jag tycker du ska gå loss med din miniräknare och ta reda på alla sorters coola grejer. Kan det vara så att det finns fler tidsdimensioner? Har förstått att stängteorin antyder att det är möjligt. I så fall kan man kanske en dag påstå (utan att vara vidskeplig) att allting redan har hänt. Jag tänker mig - liksom skaparna till filmen Mr Nobody - att en hittills okänd tidsdimension går baklänges. Kan du ta reda på det åt mig? Det skulle förklara ett och annat i Terminatorfilmerna också ...

    PAUSMÅENDE. Just det ja. Tack för det ordet Cecilia!! Pausmående är skittrist. Och antagligen är det i pausmåendet som man är närmast den där förbannade stillheten och öppenheten som det alltid pratar om. Håller med dig! Tomheten. Vi säger att vi vill vakna upp till vår sanna natur som är ... pausmående kanske. Hahahaha Sedan säger många gurus att om vi visste vad sant uppvakande är så skulle vi inte vilja vakna. Tänk om det är ett permanent pausmående... Tänk om det är att aldrig mer kunna kroka i en tankesnurr som ger oss en kick. Eller en känslo-kick. Det är ju så dom lär, nd-gurusarna, att tankar och känslor är helt opersonliga. Adya säger att tankar och känslor är som köksredskap. Dom är helt ofarliga så länge man inte kopplar in dom i eluttaget. Men det är ju det som är grejen. Att koppla in dom. Eller hur?
    Hahahahaha

    Tack Cecilia för den här kommentaren! Jag skall kolla ditt senaste inlägg nu!

    SvaraRadera

UA-3343870-1