onsdag, mars 23, 2011

Det kliande pausmåendet

Imorgon skall jag ta tag i löpträningen igen! Blotta tanken gör att jag börjar ta form, att jag får en riktning, en mening, inspiration. Blotta tanken på att plotta resultaten i en excel-fil, se förbättringen, från vecka till vecka, skapar sköna strukturer i mig, får min kemi att ändras. Inspiration. Inflöde av inspirationshormoner. Belöning. The good stuff.

Nu skall jag skriva ett blogginlägg igen! Blotta tanken gör att mina tankar börjar få struktur, att jag får en riktning, en mening, inspiration. Belöning.

Två av tusentals spår till belöning.
Som att gå fram och skruva på kranarna till the good stuff.

Nu backar jag till den punkt där jag ännu inte valt spår. Jag backar till den punkt där kranarna till the good stuff ännu inte tagit form i medvetandet. Dopaminet ligger där i sina depåer och skvalpar lite lugnt. I väntan på signalen.
En sorts formlöshet. Avsaknad av plan, riktning, struktur. Avsaknad av inspiration. Det formlösa. Vem vill vara där?

I en kommentar till förra inlägget definierade Cecilia detta som pausmående. Ett kliande mående. Hon skrev - "Att bara kunna vara, i pausen, between inspirations, i tomheten, i planlösheten - ja... i Pausmåendet. Kan jag det - inte fan heller! Det kliar, kliar, kliar, kliar - vad är nästa stora grej? Nästa stora insikt?"

Detta gav mig paradoxalt nog inspiration att skriva igen! Inspiration att skriva om avsaknaden av inspiration. Och visst kliar det i mig att med avstamp i detta få svinga mig till nästa riktigt stora insikt! Det kliar, kliar, kliar, kliar ....

Att inte gå ut. Stanna hemma. Inte göra något speciellt. Inte känna något speciellt. Inte tänka något speciellt. Bara vara ... i DEN JÄVLA KLÅDAN. Vem vill det?

Ingen vill vara i den jävla klådan. Någon väntar på inspiration. Ingen kan låta bli att vänta på inspiration.
Nonduality säger att vår sanna identitet är denna "ingen" som vill vara i klådan utan att vänta på belöning. Det är vad nonduality-lärarna säger. Varenda en av dom. I alla fall om man lyssnar selektivt för att försöka  befästa en liten teori .... hahahaha

I radioprogrammet Tendens hörde jag idag en intervju med inredningsarkitekten Peter Hallén. Han har blivit känd som mannen som sålde allt. Han pratade om konsumtionssamhället. Det var underhållande att lyssna på honom. Han pratade om hålet i oss. Hålet som konsumtionen och ägandet misslyckas med att fylla. Han verkade tro att andlighet är en bättre väg än shopping. Jag är skeptisk till detta men misstänker att denna skepsis är vad jag just nu försöker fylla hålet med.

Nonduality säger att vi är det där hålet. Allt försvinner förr eller senare ner i hålet. Även hålet. Det hjälper inte om vi kallar det för medvetandet eller den dansande stillheten.
Vart tog stillheten från förra meditationretreaten vägen?
Gissa tre gånger!

Vad föredrar du? Kickarna eller det kliande pausmåendet mellan kickarna?
Med kickar menar jag inte bara drogrus, kärleksrus eller adrenalinrus. Kickar kan vara vadsomhelst som vi väntar på när vardagen är dassigt grå och meningslös. Salvan som får klådan att försvinna.

När jag stoppade in den här frågan i min hjärna satte den genast igång programmet rätt/fel och bra/dåligt. Att föredra kickarna måste ju helt uppenbart vara fel. Jag måste komma på nåt svar som gör att jag framstår som andligt avancerad.
Den här hjärnan är så löjligt förutsägbar ibland. Men en aspekt av detta är ju att jag också är urbota trött på att gå från kick till kick. DET mönstret är - i all sin allmänmänsklighet - fruktansvärt förutsägbart och tråkigt. På rent jävelskap får jag lust att sitta länge, länge och känna mig riktigt rejält uttråkad och rastlös. Just nu längtar jag riktigt efter dom där meningslöshetskänslorna som får allt att kännas grått och urvattnat..... Jag längtar efter att deka ner mig och aldrig ta tag i löpningen. Bara äta skräpmat och bli fet som en valross. Så fet att jag måste använda rollator för att ta mig mellan kylskåpet och soffan. Sedär, det blev ett omoget inlägg i hälsodebatten också. Det finns nämligen få saker som tråkar ut mig mer än prat om hur man skall äta och röra på sig för att få mer energi i vardagen.

4 kommentarer:

  1. "Det finns nämligen få saker som tråkar ut mig mer än prat om hur man skall äta och röra på sig för att få mer energi i vardagen."

    Ha ha broder, du får du börja blogga om träning och kost som ren tråkaccepterande terapi.

    Hur bra eller dåligt det är att springa i Nike-skor jämfört med Fivefingers eller vad lchf innebär i kontrast till råkostveganism för den som vill bli av med valrossandet.

    För Pierreleken är det precis tvärtom just nu. Inget intresserar mig mer. ;)

    Vårkraft och biodynamisk hallonsaft!

    Tjillevippen.

    SvaraRadera
  2. Hihi!
    Nu sitter jag här och skrattar högt.

    Gissar på nån sorts igenkänning...

    Varma hälsningar!

    SvaraRadera
  3. Pierre!
    LCHF säger du. Gissa om det fick mig att gå igång för några år sedan. DET var fräscht och utmanande när det kom. Efter flera månader med bacon och ägg till frukost varje dag var det kanske inte så fräscht längre. Blev rätt trött på att gå runt och lukta som ett gatukök. Hahaha. Men LCHF-gurun Dr Dahlström gav i alla fall sveriges samlade dietistkår eld i baken. Plötsligt blev fikarummets fruktfat och den obligatoriska stavgånget efter jobbet något dåligt och farligt. Och folk köpte det! Dr Dahlqvists blogg blev sveriges mest besökta hälsoblogg. Jag träffade en gång en LCHF profet som tyckte så synd om barnen i skolorna som tvingades äta frukt. Det är inte snällt mot barnen! Vore bättre att ge dom en kall prinskorv att smaska på när dom blir sugna. Sade hon på fullaste allvar. Hahahaha

    Jag stod under flera år mitt i korselden i min roll som hälsocoach på apoteket. Vad tyckte jag? Vad rekommenderade jag? Hur skall jag äta? Hur skall jag träna?
    Det viktigaste är att du hittar ett sätt att röra dig på som känns kul och lekfullt, kanske börja dansa salsa, kanske ge dig ut i skog och mark och plocka bär och svamp, sade jag så entusiasmerande jag kunde i kör med alla andra äppelkäcka hälsocoacher. Lite visste jag då om mina klienters hemliga drömmar. Många ville istället bli tagna i örat och offentligt förolämpade av någon barsk militär. Dom ville kräla i smutsen som marinkårssoldater, visade det sig. Den typen av träning blev nästa stora hype.

    Nja, kanske är prat om kost och träning inte så tråkigt ändå ... :) Det är en arena där människans vackra galenskap exponeras på det mest förbryllande vis. Hörde nyligen att en av dom senaste trenderna inom matlagning är långkok och oerhört komplicerade anrättningar som tar flera dagar att färdigställa. Hahahaha. Jag kan bara ÄLSKA denna berusande galenskap!

    Om jag skulle starta en träningsblogg skulle den heta - ÖVER 40 OCH UNDER 40. Att springa milen på under 40 minuter när man är över 40 år. DET skulle jag vilja göra. Jag älskar att springa i farter kring 3 minuter och 50 sekunder. Det är att springa på riktigt. Då känner jag att jag flyger fram. Då smeks jag av fartvinden. Jag har försökt så många gånger att hålla den farten i en mil. Det går bra i 1 km. Det går bra i 2 km. Det går bra ändå upp till 5 km. Men sedan blir det tufft. För att fortsätta hålla den farten i 10 km krävs en otroligt solid grund av massor med mängdträning i lägre farter. jag har inte haft tålamodet. Men fan vad kul det vore. Tänk att det skulle vara möjligt om jag ökar dagsintaget av biodynamisk hallonsaft....

    SvaraRadera
  4. SoF!
    Igenkänning är härlig!:)

    SvaraRadera

UA-3343870-1