lördag, maj 21, 2011

Farbror R bygger sandslott

Jag drömmer att en skalle uppenbarar sig. Inuti skallen ligger en hjärna. Något som kallas reduktionism tar form som en spöke inuti hjärnan, tillsammans med sin motsats - icke-reduktionism. Dessa två spöken tycker om att busa runt i hjärnans sandlåda. Dom kastar sand på varandra. Reduktionismen, farbror R, får sand i ögat, blir skitarg och slår icke-reduktionismen i huvudet, hårt. Farbror R pustar ut. Äntligen lite lugn och ro. Nu kan farbror R bygga sitt sandslott i fred.
Och vilka grejer han bygger. Han bygger en kock som står och lagar soppa. - Kryddorna är allt, säger kocken bestämt. Han lägger i lite kryddor i soppan. I soppan framträder en värld av ljusvarelser som flödar i och ur varandra. Allt som finns är liv som flödar genom liv. Ett förunderligt vackert och komplext kaleidoskopiskt dansnummer.
I denna soppa finns ingen tid. Där finns varken början eller slut. Varken innanför eller utanför.

Jag drömmer att jag är denna soppa av dansande ljus. Men det vet jag inte.
Jag finns inuti en skalle. Men det vet jag inte.
När kocken skall låta mig sjuda lägger han på ett hårbeklätt lock. Men det vet jag inte.

I denna soppa finns varken ett jag eller en kock eller några kryddor eller ett lock. Där finns varken begrepp som "inuti huvudet" eller "utanför huvudet".
Om någon säger till mig att min dansande, kaleidoskopiska ljusvärld uppstår inuti mitt huvud medan det finns en verklig värld där ute - förstår jag ingenting. Där finns ingen som kan förstå eller något att förstå. Rösten är som fågelkvitter. Rösten som försöker tala mig tillrätta finns varken inuti eller utanför mitt huvud. Rösten är bara kvittrande ljud. Ljuden är bara dansande liv och liv är varken vad det är eller vad det inte är.
Varken enkelt eller svårt. Varken ingenting eller någonting.
Varken bliss eller obliss.

Kocken strör i några nya kryddor. Och nu händer miraklet. Nu börjar universums mest skruvade tripp. Hör och häpna! Milda makter! Håll i hatten!
Fram träder ett huvud. Det växer upp på en hals. Kreativiteten flödar. Från ingenstans framträder begreppen "inuti huvudet" och "utanför huvudet". Från ingenstans framträder ett jag inuti huvudet och en kock utanför huvudet! Detta är sanslöst. Och det är roligt. Fram träder saker därute som är hårda. Någon säger: - När du blundar och tänker att du står på gatan och låter en buss köra över dig, händer ingenting med din kropp. Bussen i huvudet är mjuk. Men om du öppnar ögonen, går ut på gatan och låter en buss köra över dig, blir det kladdigt. Den bussen är hård. Det är skillnad ser du, på "inuti huvudet" och "utanför huvudet". Skillnad på mjuka och hårda bussar.

Wow! Detta är otroligt. Vilken tripp! En ny värld.
Jag drömmer att jag vill vara här en stund och leka och upptäcka.

Och sedan vaknar jag. Och gissa om min förvåning när jag upptäcker att jag är kvar i denna märkliga värld med hårda och mjuka saker. En värld fylld av många miljarder jag-upplevelser som puttrar runt inuti skallar där det upplevs finnas hårda och mjuka objekt. Både inuti och utanför dessa skallar. Vilket mirakel! Vad var det egentligen för kryddor som kocken lade i denna soppa?

1 kommentar:

UA-3343870-1