onsdag, oktober 19, 2011

Droppljud

Min önskan är nu att kunna skriva helt obegripligt. Jag vill inte begripa mig på det gåtfulla. Vill låta gatlyktornas sken blomma ut i hela sin gränslösa gåtfullhet.
Låter mig sväva fram på elektroniska klangmattor. Känner ingen önskan att skapa eller spela musik. Vill bara vara en lyssnande atmosfär, en stämning i ett hav av stämningsfulla auditiva atmosfärer som blandar sig med atmosfäriska stämningar.
Till bredden fylld av stämningar. Minns min barndom. Oförmågan att kommunicera de stämningar som strömmade genom mig upplevdes inte som en oförmåga. Jag minns inte att jag någonsin undrade över ifall det ens var möjligt.Kommunicerandet alltså. Jag var ett sorts upplevande nav i min värld av gåtfullhet. 
Undrade aldrig över ifall jag upplevde eller upplevdes. Ville inte begripa mig på dylika spörsmål. 

Sedan begrep jag mig på gåtfullheten. Det var synd för gåtfullheten vill inte bli begripen. Då drar den sig undan. Gömmer sig. Kvar finns en död värld av mentala konstruktioner. Livet förlorar sina ändlösa dimensioner. En efter en faller dom bort. Till slut återstår bara fyra. Längd, bredd, djup och tid. En steril värld. Ett gränssnitt. Verbalt till sin natur. Matematiskt. Mätbart. Dokumenterbart. Och framför allt - möjligt att upprepa. 

Att begripa sig på gåtfullheten straffas med döden. Världen dör. Men in i denna döda värld sipprar ändå gåtfullheten in. Droppvis. 
Dropp ... dropp ... dropp ...

Det gäller att täta. Så tänkte jag. Laga läckorna. Jag blev rätt bra på det. 
En gång hade jag en bil som jag köpte för fyrtio tusen kronor. Det var en Citroen Xantia. Mycket bekväm bil. Efter några år hade jag betalat mer än fyrtio tusen i reparationskostnader. Det var det oljehydrauliska systemet som började spöka. Jag kunde komma ut en dag på parkeringsplatsen och upptäcka att det droppat olja på asfalten. In på verkstaden. Täta. Laga. Sedan gick det en vecka. Nytt läckage. Från ett nytt ställe. Så fort dom lagade ett hål steg trycket på ett annat ställe i systemet och en ny läcka uppstod. 

Gåtfullheten läcker alltid in. Eller ut. 
Det är gåtfullt det där med vad som är inne eller ute. Bäst att låta det vara. Låta det som är ute droppa in och det som är inne droppa ut. 
Hoppas att det inte börjar forsa. Men ibland blir det så. Då gäller det att hålla i hatten. Det är bara att skrota eländet säger dom då på verkstaden. Tyvärr har garantin gått ut. - Köp nytt, råder dom dig. Med garanti. Och så gör man det. Det är verkligen fiffigt ordnat. Slit så länge garantin varar, släng sedan och köp nytt. 

Världsbilder kommer sällan med garanti. Inte självbilder heller. Man får ta hand om dom. Vara rädd om dom. Laga läckorna. Så fort det börjar droppa gäller det att styra kosan mot verkstaden. - Det är inget fel på din världsbild, säger dom som sålt den till dig. - Jo, det hörs ett droppande ljud som oroar mig, säger du. - Det är normalt, svarar dom på verkstaden. Inget fel. Det skall låta så. Det är bara gåtfullheten som droppar in. Eller droppar ur. Dropp ... dropp ... dropp ...

17 kommentarer:

  1. Björn! Tack för en riktigt fin text om det "osäkra", det gåtfulla.

    Min bil droppar inte, den blev istället helt smashad. Borde jag ha blivit mer orolig? :) Blev ju inte det, känner ett lugn trots collision with the infinite. Den går dessutom att laga, förunderligt nog.

    SvaraRadera
  2. Tack Björn, jag är såld på sån här Ambient musik. Det här gillade jag också:
    http://www.youtube.com/watch?v=4is_9Bc7WBI&feature=related

    Intressant inlägg! Du kan inte skapa ett slutet system. Där ingen olja kan sippra ut, där ingen gåtfullhet kan tränga in. Universum visar det för dig. Var tacksam, i dessa tider ska så småningom alla slutna system krascha...

    SvaraRadera
  3. Onkyo är fint. Men det kräver lite joriki.

    http://www.youtube.com/watch?v=Tl8IMc-8-N8

    SvaraRadera
  4. "Intelligens karakteriseras av en naturlig oförmåga att förstå livet"
    Henri Bergson

    SvaraRadera
  5. Eva!
    Ojoj, så det kan gå! Vilken fantastisk tur att allt gick så bra ändå :)

    SvaraRadera
  6. Tack själv Perra för länk och synpunkter! Mäktiga klanger må jag säga! Som att sväva runt i rymden på ett stort fett jävla skepp av stål:)
    Tror du verkligen att alla slutna system kommer krascha? Jag kan känna att det är rätt fint ändå. Kan tänka att den här kroppen är skapad för att leva i någorlunda slutna system. Det är i alla fall vad jag iakttar hos mig själv. Men kanske kommer systemen rosta sönder med åren... Att bilen smashas är en sak. Men om allt jag tror smashas, då vet jag inte om jag vill vara med ... :)Det är nog bra om det rostar sönder långsamt, så man hinner vänja sig vid att det inte finns någon här som kan vänja sig. Eller nåt. Jag vet inte.

    SvaraRadera
  7. B!
    Vilka märkliga saker du lyckas hitta på nätet. Tack! Man vet liksom inte vad man skall säga om sån musik. Och det är rätt befriande i sig :)

    SvaraRadera
  8. Anonym!
    Jag skönjer en oförmåga hos mig själv att förstå Bergsons citat ...:)

    SvaraRadera
  9. ALLT kommer att smashas, Björn! Du kommer annars att förföljas av läckande system (typ) tills du ger upp allt jobb med att täta dem.

    Termodynamikens andra lag: Inga slutna system kan bestå.
    Du måste ge upp allt i Nuet.

    Surrender.

    Bättre att ta den smällen själv, nu, i stället för att vänta på att universum gör det åt dig.

    Så nu vet du.

    SvaraRadera
  10. :)
    Men du, måste det vara så hårt?

    SvaraRadera
  11. Ja Björn.
    Skoningslöst.Jävla.Sten.Hårt.

    SvaraRadera
  12. Men du, det känns som att något annat är på gång också. Nåt med knäna, med hjärtat. Något med överlåtelse. Ner på knä. Kan inte säga att jag är nere på knä. Det är en aning. Subtilt. Oundvikligt.
    På knä inför livet.
    Kanske menar du att det kan krävas hårda smällar innan vi är nere på knä.

    SvaraRadera
  13. Perra, det vore intressant om du ville utveckla.

    SvaraRadera
  14. Äh, du känner la maj, som man säger i Götet...
    Men lite allvar menar jag. Jag tror inte det är läge nu att skapa sig sin egen lilla bubbla, isolerad från något hemskt som händer därute; allt vad det nu kan vara , i form av kraschande ekonomier, kollapsande hierarkier, fascism, kommunism, materialism...som smyger sig på, centraliserande krafter...
    Jag tror inte man får vara ifred i sin bubbla. Man kan inte hålla fast vid något som inte får förändras, om detta är ett fastklamrande vid yttre ting, eller ett visst medvetandetillstånd; ett status quo av något slag.
    Gör man det nu, så skapar man lidande.
    Bättre att bara ge upp alla reaktioner man kan ha nuföriden, som vill stänga in, hålla fast, försvara, bevara. Allt sådant är kvarhållande av dualism, och jag har förstås noterat att du tagit ner "non-duality"-skylten från den här bloggen. Som om du inte orkar med det längre. Som om det vore en "ansträngning".
    Men om du bara släpper detta också, kan du sätta dit skylten igen... ;-)

    SvaraRadera
  15. Perra, jag undrar hur man gör för att gå med i din fanclub? Och ingår det dekaler och posters och sånt skit? Bara helt svarta? I´ll pay anyway.

    Björn, du drar nog folk till din blogg både för ditt språkliga geni och texternas innehåll. Och inte minst tack vare en sympatisk och mångfasetterad personlighet.

    Allt gott till alla!

    SvaraRadera
  16. Perra!
    Tack för tänkvärda ord! Angående skylten, den är jävligt tung, så den kommer nog inte upp igen. Men kanske nån trevligare skylt än den jag har nu. Vem vill höra att hon är galen?

    SvaraRadera
  17. Anonym!
    Jag är medlem i Perras fanclub! Hör av dig på mial till mig så får du mer info.

    Tack för uppmuntrande ord!

    SvaraRadera

UA-3343870-1