torsdag, november 03, 2011

Ett budskap som suger

Tisdag och onsdag kväll tillbringade jag på Satsang med Stuart Schwartz.

Du som inte var där missade ingen ting. Ingen ting är något obeskrivligt. Livgivande. Befriande.
Låt mig se om jag kan beskriva det obeskrivliga....

Mår bra. Mår dåligt. Mår inget särskilt.
Vill att bramåendet håller i sig. Vill bli av med dåligmåendet. Tycker att ingetsärkiltmåendet är rätt trist.
Söker efter knep och knåp. Hittar ibland något som funkar. Ett litet tag. Tar sedan nya tag.
Så där håller jag på. Har fått veta att jag inte är ensam. Att jag tillhör en självupptagen generation. Skäms över denna självupptagenhet. Försöker rationalisera bort skammen. Vill tro att jag bäst hjälper andra genom att hjälpa mig själv. Betalar dessutom skatt. Bidrar på så vis till bistånd och annat bra. Röstar på dom som vill höja skatten.

Tänk om det finns en universalmedicin som får mående-pillandet att bli lika oviktigt som molnformationerna på en grå novemberhimmel. Skulle det kunna vara något?
- Det finns en sådan medicin, säger Stuart. Får jag fresta med en klunk?
Jag spetsar öronen.
Det handlar om ...
... Stillheten.
Drick den. Sjunk ner i den.
Vila där. I stillhetens gränslöshet.

Be still and know.

Det finns inget mer att säga om detta, förutom att ...
... det som finns där, i stillheten, är en kunskap som inte går att klä i ord. Naken kunskap som är mer intim än  dina egna andetag.

Taste it, säger Stuart.
Be it.
Rest in it.

Why?
Because it feels good.
Det låter förstås fånigt för alla som ännu inte gett upp hoppet.
Jag hoppades så länge att jag skulle lära mig att förhålla mig till livet på rätt sätt. Spår av detta hopp lever kvar i min händer och armar. Jag lyfter dom för att formulera ett fotfäste. Faktum är att jag bygger mina verbala fotfästen med händer och armar. Det är så det känns när jag skall formulera mig.

Jag förbluffas, om och om igen, över att dessa verbala fotfästen består av luft. På Satsangen ikväll iakttog jag en deltagare som byggde sina fotfästen med händerna. En man med ett fint intellekt och ett bra språk. Hans händer jobbade hela tiden med luften. Byggde någonting. Av luft. Inte undra på att det inte går att hitta fotfäste i dessa konstruktioner.
Ok, jag kan tänka mig att man kan stå på sina verbala konstruktioner om man skriver ner dom på ett papper och lägger det på golvet. Men vad fan, det är ju golvet under papperet som gör jobbet.

Stillheten.
Känns den så bra?
Ja, den gör ju det.
Svaret på alla våra frågor finns där. Lösningen på alla våra problem likaså.
Det var Stuarts budskap.
Det är ett budskap som "suger". I dubbel mening. It sucks och det är ett mäktigt sug.
Det suger ner mig. Ner i stillheten. Vill inte längre trampa vatten för att få näsan över vattenytan. Vill inte längre plaska omkring där uppe. Slå och fäkta med armarna. Plask, plask, plask.
Jag har gälar. Behöver inte gå upp över ytan för att andas. Stuart fick mig att lita på det. En kunskap jag har inom mig.

Men fan vad tråkigt detta budskap är. Det suger, rent intellektuellt. Det går ju fan inte att kommentera. Inte utan att en känsla av överflödighet smyger sig på.
Kommentarer till stillheten är ju inte fel. Det kan inte skada stillheten. Havet blir inte mindre vått för att man plaskar omkring där uppe vid ytan. Det är bara onödigt. Och jobbigt dessutom.

Att låta sig sjunka ner i stillheten och fyllas av den är enkelt. Det krävs ingenting mer än att en man som Stuart får en att känna att man har gälar. Jo, och så får man helt enkelt bestämma sig också. I varje situation.
Brus eller stillhet?
Brus eller stillhet?
Brus eller stillhet?

6 kommentarer:

  1. Ok, jag kan tänka mig att man kan stå på sina verbala konstruktioner om man skriver ner dom på ett papper och lägger det på golvet. Men vad fan, det är ju golvet under papperet som gör jobbet.

    Men när man INTE TROR att golvet finns där? Eller (samma sak): när man "förstår" att golvet finns där, men "förståelsen" är i sig inget mer an ett koncept - som ingår helt och hållet i den verbala konstruktionen?

    SvaraRadera
  2. Tack för ännu en intressant vinklad text. <3

    Men varför inte brus OCH stillhet? :)

    SvaraRadera
  3. Ja då blir det snurrigt Perra :)

    SvaraRadera
  4. Eva! Det blir ju två vinklar. Då blir jag snurrig på riktigt ... Nej vet du vad, en vinkel i taget ;)

    SvaraRadera
  5. Hej Björn :-)

    Skit bra!!!

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  6. Hej Pirjo:)
    Ja, Stuart är skitbra!!! Känns genomcool. Vad nu det betyder ... ;) Bra är det i alla fall.

    Kram
    Björn

    SvaraRadera

UA-3343870-1