Black Rock Inc.

Jag var på säljkurs idag. Skrattade och hade trevligt med kollegor från andra apotek, fick kolja med kokt potatis till lunch och jättegoda fikabröd till kaffet. Vi fick också träna på nya attityder till kunden och vår egen roll som säljare.

Smaka på dom här två attityderna till de attityder vi jobbade med...

1. Vi fick lära oss attityder som i slutändan genererar mer vinst till våra ägare. Ägare med okända ansikten som gömmer sig bakom multinationella investmentbolag som Black Rock Inc.,(ett fascinerande namn) Fortis, Aviva m.fl. Dessa investmentbolag äger i sin tur den holländska dagligvarukedjan Royal Ahold. Ett litet holländskt företag som 2010 hade en omsättning på 13 360 000 000 000 kronor och en vinst på 8 500 000 000 kronor. Royal Ahold äger i sin tur 60% av aktierna i ICA Sverige som i sin tur äger det apotek jag arbetar på. 

2. Vi fick lära oss attityder som gör att vi blir bättre på att hjälpa kunderna att lösa deras problem.

Vad är klokast? Att vara en smart cyniker eller en korkad entusiast? Eller är det cynikern som är korkad och entusiasten som är smart?

Därom må de lärde tvista medan jag lämnar dom ifred och osökt glider över till ett tema som engagerat mig mycket den senaste tiden. Detta med att inta attityder.

Jag kom återigen att tänka på min vän som en gång sade till mig - Björn, jag tror inte på att inta attityder! Vad min vän däremot tror på är något som kallas för Vichara. 

Vad är då Vichara? 

Det är något som ligger mig varmt om hjärtat och jag känner numera en sorts blygsel inför att sätta ord på det. Denna blogg är full av misslyckade försök. Det här är vad John Sherman säger om Vichara:

"... turn the beam of attention inward. Try to make a direct, unmediated contact with what it actually feels to be you, just plain and simple you.

When I say you, I don't mean the thoughts that pass through you, nor the emotions that play in you, nor the sensations that rise and fall within you, I mean just you. You are that which is always here, try to look at that.  Everything else comes and goes in you. You already know what you are, and what it feels like to be you, so you will surely recognize yourself when you see yourself in this way. 

There is no need to try and stay there, resting in yourself or any such thing. All it takes is the length of a heartbeat, so brief that you will hardly notice it. It really is that simple.

Repeat this as often as it occurs to you to do so

I call this action looking at yourself (vichara). If you will do just that, the day will come soon when all your disaffection with life will begin to depart, and with it the perception of your life as a problem to be solved, a threat to be destroyed, or the hiding place of some secret treasure that might bring you fulfillment and satisfaction at some future time."

Varje gång jag tar in John Shermans ord om Vichara säger varje cell i min varelse JAAA. 

Vichara är varje gång som att komma hem - hem som i HEM - samtidigt som det är daggfriskt, nytt och obeskrivligt levande. Aldrig detsamma och samtidigt - som Sherman säger - "that which is always here". 

Trots att jag gjort Vichara nästan dagligen, under loppet av mer än fem år, känner jag mig fortfarande som en nybörjare. Det är en utmaning varje gång. Det slår mig att utmaning består i att sinnet är så vant vid att inta attityder och därför aldrig kan fatta att Vichara inte är en attityd. Sinnet blir lika förvånat varje gång över att inte behöva inta en attityd. 

Allt annat i mitt liv har bestått av att inta olika attityder. Ta bara attityden till språket. Hur skall jag förhålla mig till språket? Är det inte språkets fel att egot skapas som en fixering vid en mental referenspunkt? En fixering vid något fiktivt som genererar separation och rädsla, maktbegär och manipulation och i slutändan våld och grymhet. En fixering som upprätthålls av den separation och rädsla den själv skapat. Gud, hur skall jag förhålla mig till språket? 

Hur skall jag förhålla mig till de okända miljardärerna som gömmer sig bakom Black Rock Inc? Oåtkomliga maktspelare som via säljutbildningar försöker manipulera mig att öka deras förmögenhet och makt.

John Sherman säger att det kommer en dag när vår "disaffection with life" börjar försvinna. Ordet disaffection betyder alienation. Och det träffar helt rätt. För är det något jag känt genom mitt liv så är det just alienation. Jag har sökt mig till meditation och andlighet som handlar om att vakna upp ur den galna dröm som kallas "att vara människa". Jag har förfasat mig över hur några få intelligenta maktspelare lyckas manipulera den stora massans genom att utnyttja deras godtrogenhet och intellektuella underlägsenhet. Generation efter generation. Som en röd tråd genom den mänskliga historien. Dom få modiga människor som genom historien vågat slåss för rättvisa har alltid misslyckats eftersom dom verkliga maktspelarna alltid gömmer sig bakom någon annan. För några hundra år sedan gömde dom sig bakom kungar och påvar. Idag gömmer dom sig bakom Black Rock Inc. eller politiska ledare. 

Jag har inte varit den som fäktar. Har aldrig förstått vitsen med att slåss mot väderkvarnar. Jag har valt att fly. Bättre det än illa fäkta. Fly från detta ego som jag uppfattat som roten till all galenskap. Fly in i stillheten. Jag har följt dom mystika traditionernas uppmaning att gå inåt till den galna världens nav och den stillhet och tidlösa frid som alltid väntar där. 

Men Vichara är fritt från de mystika traditionernas betoning på transcendens och världsfrånvänhet. Jag återkommer hela tiden till Vichara i den avskalade form som John Sherman står för. Vichara är tillgänglig närsomhelst och varsomhelst. "All it takes is the lenght of a heartbeat," säger Sherman. 

Och något har mjuknat. Mitt förtvivlade sökande efter DEN RÄTTA attityden har börjar kännas smått komisk. Jag tror att det är tack vare Vichara. Längtan efter att fly har svalnat. Det är kanske det uppenbara i att jag aldrig egentligen kan greppa det som orden manipulation eller orättvisa pekar på. Det är bara ord. Det finns för många attityder att välja mellan. För många perspektiv. För många dimensioner. För många världar i världarna. För många världar utanför världarna. Och det är uppenbart att allt detta samspelar. Och mäktiga klanger brusar genom universum i universum i universum ....

Det finns något som kallas för den stora ordningen. Och den heter så just eftersom den är STOOOR. Mitt intellekt är uppenbarligen designat för att hålla reda på den lilla ordningen. Hur jag skall tjäna pengar så att jag kan få tak över huvudet och mat på bordet. Och det är inte så lite att hålla ordning på. Och det är sannerligen inte lite jag vinner var dag jag lyckas med det. Jag får möjlighet att göra Vichara och dricka direkt ur källan. 

Tacksamheten flödar här just nu och Black Rock Inc. får göra vad dom vill med mig så länge jag får göra Vichara. Och det kan jag fortsätta göra oavsett hur mäktiga dom blir. Dom har ingenting att sätta emot Vichara. Om dom så får hela illuminati bakom sig som i sin tur kommer backas upp av utomgalaktiska imperier vars storlek får Black Rock Inc att framstå som en hostning som passerar obemärkt under framförandet av den STOOORA ordningens symfoni.