lördag, december 03, 2011

såpbubbligt

Små och såpbubbliga är tankarna idag, glittrande små underverk som poppar in och ur denna rymd.
- Apropå rymd - är jag verkligen ett gränssnitt mellan det yttre och inre, bubblar en tanke. Han har en tjusig skärmmössa på sig med texten - Det är jag som är gränssnittsbubblan. Men idag har han en dålig dag. Han är orolig i magen och till följd av detta börjar tvivel mala runt i huvudet på honom.
- Halloj, det är jag som är det inre, säger en annan bubbla ... där ute ... Det är mitt jobb att vara det inre.
- Intressant, säger gränssnittsbubblan och börjar tvivla på sin förmåga ännu mer. Vad tusan gör du här ute? Men så ser han ett hål öppna sig i inre-bubblan. Han sätter kurs mot det och seglar in.
- Bhuu!! Hehe, där blev du allt rädd, säger en stor fet bubbla. Det hade du inte väntat dig, hö hö, att hitta mig här inne. Det är mitt jobb att hålla reda på det yttre.
- Men vad gör du då här inne i det inre? undrar gränsnittsbubblan.
- Ska du säga, din lilla skogstomte, vad gör DU här inne i det inre? Är det inte ditt jobb att hålla reda på var gränsen går?
- Det är inte så lätt fattar du väl. Hittar man det yttre i det inre ... och sig själv utanför det yttre ...  fast ändå innanför det inre, då behöver man en rejäl drink. Hänger du på, frågar gränssnittbubblan.
- Kan jag väl, svarar yttrebubblan och slickar sig om munnen. Det finns en massa andra bubbelgubbar som håller reda på det yttre ... här inne i det yttre ..., säger han och pekar på en dörr där ute ... i det inre av det yttre. ...
... såå långt hängde jag med, fast sedan blev det bara för mycket.

Jag började gäspa.

Sedan kom en ny tankebubbla som hade en hel liten historia att berätta.
- Det kan vara lite trevligt, sade den, att titta på dom här fiskarna som simmar runt i detta slutna, dock upplysta akvarium som kallas tänkandet. Dom verkar livnära sig på att "tanka" i sig ideer om vad som händer där utanför dom mörka väggarna. Ideer, som har formen av små gröna plankton, som sitter fast på växterna i akvariet. Ideer som processas för att sedan skitas ut så att nya plankton kan få näring och runt runt går det. Jag fattar inte hur. Men att det går runt runt - det är en kvalificerad gissning jag ibland slänger ur mig. Så sade denna bubbla.

Sedan var det alldeles stilla en stund. Aaaaah...

Blubb, blubb, blubb säger det och upp dyker en snurrande tidsbubbla.
- Hur länge har jag varit borta, undrar den oroligt.
- Kan inte säga exakt. Jag vet bara att du kom hit efter mig, säger en bubbla i diskret kostym med en namnbricka där det står - Legitimerad Efterbubbla.
Blubb, blubb, blubb, - Nububbla dyker upp från ingenstans - Nej stopp på belägg! säger Nububbla myndigt och spänner ögonen i Efterbubbla. Den här tidsbubblan kom före dig. Ser du inte att det är en Förebubbla. Den var här när jag kom. Och jag kom NU. Du var mig en fräck Efterbubbla, komma här och säga att du kom före Förebubblan!
Efterbubblan verkar tappa fattningen för en sekund men hämtar sig snabbt.
- Hör på nu Nububbla. Jag stod ju här och pratade med Efterbubbla när du kom insläntrande. Alltså var vi här före dig och du kan omöjligt avgöra vem av oss som var här först.
Blubb, blubb, blubb, - Ursäkta mig fru Nububbla. Jag tror det har blivit ett missförstånd här. Efterbubblan här, min kollega, menar att han kom före en annan Nububbla som kom före dig.

Suck, vad tjatiga tidsbubblorna blir säger en annan tankebubbla. Dom kan inte hålla reda på varandra och grälar om vem som kommer när. Det finns alltid en efterbubbla som kommer före en förebubbla eller en förebubbla som kommer efter en efterbubbla.
Nububblorna gnäller alltid om att dom är en utrotningshotad minoritet som varken före eller efterbubblorna vill erkänna. Nububblorna vägrar att gå över till nuism eller föreism. Men enligt nuisterna och föreisterna är nuismen en falsk religion. Nuisterna kontrar med att nuismen är den enda sanna religionen eftersom det alltid är nu. Dom hävdar att varken föreisterna eller efteristerna egentligen finns nu.
Hårklyverier säger fotfolket och är innerligt trötta på att deras religiösa ledare skall hålla på och bråka hela tiden.

Sedan blir det stilla igen.

Jättelika bubblor seglar majestätiskt över himlen, inneslutna i pyttesmå bubblor. Självaste himlavalvet ligger ihopkrupet längst in i den minsta bubblan och vaggar sig själv till sömns. Det är en ståtlig syn. Men vart tog himlens alla stjärnorna vägen?
Vi är här. Alltid. Även när solen skiner. Det är bara på natten vi kan spegla oss i våra egna ögon.

4 kommentarer:

  1. Lysande! Tack!
    Jag trodde att du hade skrivit fel när jag stötte på några logiska "oxymorons", men jag insåg sedan att du medvetet jävlas med min verklighetsuppfattning. Nu ska jag ta mig en rejäl drink!

    SvaraRadera
  2. Tack! När jag skrev det kändes det kul att skriva men jag trodde inte att det skulle va nåt att läsa. Men jag slängde ut det ändå. Varför inte liksom? Det e ju bara ord ändå ... ord ord ordordord ...
    Jag tror inte att min verklighetsuppfattning kan jävlas med din verklighetsuppfattning;) Fast jag sätter en peng på att verkligheten kan jävlas med alla uppfattningar om den :)

    SvaraRadera
  3. Käre Björn - ja...

    Jag tror också att det är dags för drinken, eller kanske något ännu starkare. Eller du kanske redan hade plockat i dig det när du skrev. *retas*

    Oftast brukar ju jag göra väldigt smarta associationer, det vet vi ju alla, men just nu kom jag bara på en viss låt ifrån ett kärt kasettband men en inläst saga som handlar om Hubert Filemon Jönsson i Mon Chi-Chi - du vet aporna...

    Den går så här:Bubbelibubbelibubbelibubbelibubbla! Såpa, hink och vatten! För Hubert Filur! :)

    SvaraRadera
  4. ...fyller just en hink med tårar när jag inser att din association leder till något som är en del av det svarta hålet i min allmänbildning ... apropå svarta hål ... eller näe, vi tar det en annan gång ;)

    SvaraRadera

UA-3343870-1