torsdag, april 26, 2012

Frid

Det stora mysteriet.
Plötsligt minns jag att det är här jag kan vila och ingen annan stans. Vila i att inte förstå. Förståelse passerar som moln på den klara himlen. Vila i att vara den klara himlen. IN PEACE.

Längtan efter att förstå är så frisk i början. Denna kvittrande nyfikenhet. Daggfrisk. Spring i benen. Jag skuttade ut i världen full av sprittande iver att lära mig hur saker fungerar.
Nej, det är inte riktigt sant. Jag har aldrig varit sådan. Men jag lärde mig på mitt vis. Njöt av förståelsens makt. Förståelse fick mig att pösa. Som en pösmunk kunde jag grötmyndigt förklara för andra att dom hade fel och saknade förståelse. Det var rätt skönt på ett elakt vis. Herregud vad folk är lättlurade och godtrogna, sade jag och mådde som en prins. Jag var ju inte godtrogen. Jag kunde ifrågasätta allt. Jag kunde till och med ifrågasätta min egen existens. Och det var här någonstans som det daggfriska och kvittrande förvandlades till något krampande och rosslande. Finns jag? Finns någonting?
Varför och varför inte smälte ihop till ett stort inflammerat VARFÖR som försökte få fatt i sin egen svans och lyfta sig själv i håret samtidigt. Jag skall vila när jag lyckas fånga min egen svans. Jag skall slappna av när jag lyckats lyfta mig själv i håret. Men nu är det jakt. Snabbare och snabbare - runt runt runt ... På jakt efter vila. På väg hem. Springandes med andan i halsen. Jagad av min egen skugga.

Och så plötsligt står det klart att jag alltid varit hemma. Den där vansinniga jakten var bara en tankedröm. Här är jag nu. Vaken. Har aldrig lämnat det som är HEMMA.
Det hände första gången 2004. This is it. Jag minns dom orden. Hur definitiva dom kändes. Det ofödda och därför odödliga som aldrig inte varit här.
Det är allt som är. Här. Nu.

Aldrig mer skulle jag jaga min egen svans. Detta eviga nu. Björn i nuet. Nuet som Björn. En tillfällig form som tycks komma och gå i mysteriet. Vila. Dricka klarhetens nektar ur den aldrig sinande brunn som mysteriet är. Här. Nu.
Om Shanti.
Peace.

På ett vis hade jag rätt. Aldrig mer skulle jag jaga min egen svans eller försöka springa ifrån min egen skugga. Inte i vaket tillstånd. När mysteriet en gång uppfyllt en människa kan ingenting mer hända. Inte i den vakna verkligheten. Det finns bara en vaken verklighet och det är det heliga mysteriet. Det finns bara en sak att vara. Hemma. Mysteriet uppfyller allt. Allt uppfylls av mysteriet.

Men man kan drömma. Och jag drömde att jag åter jagade min egen svans.
Och just nu tycks detaljerna i dessa drömmar förbluffande ointressanta. Det enda jag kan säga är att jag liksom var tvungen att kolla, en extra gång, ifall det var 100% säkert att jag inte kunde fånga min egen svans. Snälla låt mig bara kolla en sista gång. Och så springa runt runt, snabbare och snabbare. Följt av total utmattning. Aldrig mer drömma denna fullkomligt vansinniga tankedröm. Jag kan ju aldrig inte vara hemma. Slappna av. Vila.

Hur känns det att andas?
Något i mig sjunker. Som vågorna som slår mot stranden. En evig rytm. Här kan jag vila en stund i denna rytm. På väg hem till det som aldrig inte är här.
Hur känns det att vara levande?
Känslan av levande liv i varje cell som är bortom all förståelse. Känslan av mysteriet. På väg hem.
Hur känns det att vara medvetande?
Bara medvetande?
Om mysteriet.

En känsla, ett vetande som aldrig inte är här.
Uppenbart i sin enkelhet.
Allt det andra kommer och går som vågor i detta det enkla.
Ibland stor skummande vågor. Ibland som små krusningar.
Vad är kvar när ingen våg krusar ytan?
Alltid detsamma. Det heliga mysteriet. Naket och enkelt.
Det är heligheten.
Den allt uppfyllande, aldrig sinande källan som är mysteriet.
Frid.



2 kommentarer:

  1. Kom att tänka på dessa rader av Thomas Merton:

    "To possess Him who cannot be understood is to renounce all that can be understood. To rest in Him who is beyond all created rest, we renounce the desire to rest in created things."

    Allt gott!

    SvaraRadera
  2. Varm, varmt tack!
    Efter ett tidlöst ögonblick av vila i dessa ord klampar tänkandet in och undrar - vad menas med att ge upp ALLT som kan förstås? ... och en viss oro för demens eller galenskap uppstår ... Men sedan står det åter klart att friden aldrig inte varit här.

    Plöstsligt bara vet man att det inte finns något fotfäste någonstans i tänkandet.

    Allt gott till dig också M!

    SvaraRadera

UA-3343870-1