måndag, maj 07, 2012

Allt

Sitter på märstapendeln mot Stockholm och något lägger sig till vila. Världen blir lite mjukare. Heligheten börjar sippra in.

Jag känner att allt det här, dom tomma sätena framför mig, varenda smutsfläck, vartenda litet hårstrå, varje känsla av hopplöshet, saknad och längtan efter en vänligare och rättvisare värld är exakt vad jag önskar mig just nu.

Jag kommer från evigheten för att få uppleva tiden. Jag kommer från enheten för att få uppleva separationen. Jag har önskat mig och drömt om varje misstag. Varje tår och varje droppe blod har jag bett om. I en viskande bön.

Det vore ett stort misstag att ta bort ett enda litet misstag. Jag skulle sakna varje sekund av saknad om den togs bort.

Allt är här för att jag längtat efter allt det här. Jag kom plötsligt ihåg hur mycket jag längtat efter att längta.

Hopplösheten i människornas ansikten säger mig att det är hopplöst att hoppas på en värld utan hopplöshet.

Hopplösheten är här för att jag ska minnas att jag bad om den också. Jag bad om allt. Och nu är det här. ALLT.

9 kommentarer:

  1. Så sant. Så vackert formulerat.

    SvaraRadera
  2. Hej Björn!

    Skrev ju som hastigast ett sms om att detta påminde mig om vårt talesätt att vi ska leva livet på livets villkor.

    Men jag vill också säga att jag känner igen känslan. Jag kan få den obland när jag följer rusningstrafiken på t-centralen när jag ska hem från jobbet och plötsligt mitt i min egen stress och olust vaknar till och släpper alltihop. Accepterar läget och ser mig själv utifrån, som en del i en stor rörelse. Jag blir plötsligt ett med alla de andra människorna. En ström av myror som Man kan få syn på i skogen, alla på väg till eller ifrån stacken.

    Och friden i det, att känna sig som en helhet, en del i något större och samtidigt betrakta de andras ansikten, deras känslor, deras strävanden, deras stress, deras omedvetenhet om att jag studerar dem.

    Betraktar hänfört hur alla viker undan med blicken, man får inte titta för länge, det är osvenskt och provocerande. Olika människor har olika gränser. Vissa slår bort blicken direkt, vissa börjar flacka, vissa utmanar, vissa flirtar, vissa ser förvånade ut.

    Men ofta i såna tillfällen, när man plötsligt vaknar ur ett slummer, det är då man skriver såna där vackra saker som du just skrev Björn!

    Tack för att du är en sådan fjäril med orden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är orden som fjärilar också som jag försöker få fatt i med en grävmaskin.
      Så känns det just nu. Det analytiska sinnet som en brummande grävmaskin. Äh, jag lägger ner det och läser lite på din blogg istället :)

      Radera
  3. Detta var bland det bästa du skrivit Björn. Oerhört vackert.

    SvaraRadera
  4. Håller med M här. Ibland får du till saker som lyser.
    Här en annan sak som påminner om hur vackert Björn kan skriva:

    SvaraRadera
  5. Tack M och Perra!!
    Handen på hjärtat.

    SvaraRadera

UA-3343870-1