onsdag, juli 11, 2012

Heligt missnöje

Jag hade tänkt ta semester från bloggande men någonting med Jamaicas karibiskt paradisiska stränder fick mig att se livet i ett nytt ljus. Närmare bestämt vad det är som driver runt hela kalaset. Det visade sig till min stora förvåning att det handlar om missnöje. Fröet såddes en dag när vi satt där i poolen och plaskade och sög på varsin kall Red Stripe - Fan, sade vi, vi måste hitta något att vara missnöjda med. Det här är ju olidligt missnöjesbefriat. Det skulle vi aktat oss för att säga. Några timmar senare fick min dotter Amanda stickor från en sjöborre i foten. Dagen efter det brände jag ryggen där jag låg på mage på min surfingbräda hela dagen och väntade på dom rätta vågorna. Ja, sedan hände det också något tråkigt en morgon till frukosten. Kaffet var för svagt...
Med denna sagolika semestertillvaro som kuliss uppträdde följande text som jag vill kalla lovsång till det heliga missnöjet.
Ett missnöje som bultar av lust att skapa, en kreativ kåthet som sveper med sig allt som kommer i dess väg inklusive stickor i foten, brända rygga och för svagt kaffe. Det är ett frustande missnöje med skum på toppen. Missnöje som universums dånande hjärtslag.
Att sitta där i evigheten och trycka är bara så skit-nödigt. Ett jättetryck byggs upp - det är ju oundvikligt - och en vacker dag händer något skit-o-nödigt. En kosmisk prutt brakar loss i tomheten varvid en fontän av tid bubblar upp komplett med änglar, jackvegasmaskiner, liggsår, älskog och clowner.
Missnöje är som raketbränsle i existensens racerbåt.
Allting är missnöje. Döden dödar det som är av en anledning. Missnöje. Den högsta av alla dygder. Livet lever av en anledning. Missnöje med döden.
Herregud, existensen är genomdränkt av missnöje. Universum dryper av missnöje. Tiden finns av en anledning. Missnöje med evigheten.
Ja, ni fattar nog. Ändå är enkelheten i det hela ofattbar. Känslan av att något fattas är en välsignad känsla. Känslan av att ännu inte vara perfekt är vårt adelsmärke. Inträdesbiljetten till detta kosmiska spel. Detta gudomliga spratt. Denna stjärnsprakande prutt.

4 kommentarer:

  1. Detta är förstås kvalificerad bullshit som jag har all anledning att vara missnöjd med, men jag kan ändå inte låta bli att tänka att det är alldeles utsökt underbart och att varför är jag inte här och läser lite oftare?

    SvaraRadera
  2. Tja Björn! Hur fan...eh..?

    Var det Robban Broberg som sa något om "att ha trassel med sig själv i Paris är detsamma som att ha trassel med sig själv i Stockholm" ?

    SvaraRadera
  3. Perra!
    Fick googla och fann detta:
    "Att hare taskigt med sig själv i Paris, e detsamma som å hare taskigt med sig själv i Stockholm... du kan aldrig resa bort från dig själv"!
    Nu pratade jag om frustande missnöje med skum på toppen ... Jag stökade runt bland begreppen lite. Men det förstod du säkert :)

    SvaraRadera
  4. Björn!
    Missnöje. Discontent. Som av en händelse (jag tror det har hänt förr) har jag precis den Adya-satsang du behöver höra just nu! What You Do Not Want to Know heter den.

    Vad sägs om detta citat:
    Everything that you're holding on to is impermanent. But only everything

    SvaraRadera

UA-3343870-1