måndag, december 02, 2013

Att smälta

"The agony of lovers
burns with the fire of passion.
Lovers leave traces of where they've been.
The wailing of broken hearts
is the doorway to God."
                                   Rumi

Det är det här jag menar med att jag blir alltmer svag för henne. Henne som sanningen, som skönheten, som Gud.
Hur kan någon möta det heligaste, sannaste och vackraste på något annat vis?
Ja ja, jag vet att det finns många vägar till Rom och många till Gud. Men det vackraste vackra får oss att bli stilla. Det får oss ner på knä med tårar i ögonen. Hur kan det vackraste vackra röra vid oss utan att vi smälter?

5 kommentarer:

  1. Rumi är oerhörd! Alla citat här är fantastiska. Jag har en egen "favorit", som börjar så här:
    "A certain young man was asking around,
    “I need to find a wise person. I have a problem.”
    A bystander said, “There’s no one with intelligence
    in our town except that man over there
    playing with the children,
    the one riding the stick-horse.

    He has keen, fiery insight and vast dignity
    like the night sky, but he conceals it
    in the madness of child’s play.”

    (The Sheikh Who Played With Children). Googla den och läs hela, lovar att det är värt besväret.)

    SvaraRadera
  2. Perra! Du ska veta att jag gått och sugit på den här i flera dagar. Det finns saker i den som talar direkt till mig. Det här är mitt favorit avsnitt:
    "Knowledge that is acquired
    is not like this. Those who have it worry if
    audiences like it or not.
    It’s a bait for popularity.
    Disputational knowing wants customers.
    It has no soul.
    Robust and energetic
    before a responsive crowd, it slumps when no one is there.
    The only real customer is God.
    Chew quietly
    your sweet sugarcane God-Love, and stay
    playfully childish."
    Vissnar jag om ingen läser det jag skriver? Är det jag vill dela och förmedla "sweet sugarcane God-Love?
    Ärligt talat - mycket sällan. Men ändå vet jag vad Rumi talar om. Det som inte behöver någon publik. Det som inte behöver delas. Men det kan delas.

    SvaraRadera
  3. This being human is a guest house.
    Every morning a new arrival.

    A joy, a depression, a meanness,
    some momentary awareness comes
    as an unexpected visitor.

    Welcome and entertain them all!
    Even if they're a crowd of sorrows,
    who violently sweep your house
    empty of its furniture,
    still, treat each guest honorably.

    He may be cleaning you out
    For some new delight.

    The dark thought, the shame, the malice,
    meet them at the door laughing,
    and invite them in.

    Be grateful for whoever comes,
    because each has been sent
    as a guide from the beyond.

    Rumi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Perra!
      Jag bugar mig för dessa ord! Vad annat kan man göra? Vad finns att lägga till? Vad finns att dra ifrån?
      Jag har inget att lägga till men jag vill ändå lyssna och se om jag själv kan säga något om detta med mitt eget hjärtas röst.

      Radera

UA-3343870-1