onsdag, februari 12, 2014

Både och

Varje snöflinga faller på rätt plats. Det finns inga orättvisor och ingenting behöver förändras. Borden och måsten är substanslösa skuggor. Perfektionens evighets-perspektiv är fullkomligt. Allt är fullbordat. Frid utan början eller slut.
Men när jag står i evolutionens perspektiv och får höra detta börjar jag sjuda av helig indignation.

Det är detta som är kruxet. Två perspektiv som intellektet inte kan omsluta. Intellektet är som regel uruselt på att omsluta. Intellektets jobb är att dela upp, välja och välja bort.
Här har vi flera olika rötter av välja mellan. Vilka är ätliga och vilka är giftiga? Det är sådana problem som  intellektet skapats för att ta hand om. Det är så det håller det på dagarna i ända. Det gör bara sitt jobb och allt man kan känna är tacksamhet. Vän eller fiende? Intellektet vill ju bara att kroppen skall överleva och föröka sig. Kroppen vill para sig. Här har vi flera olika partners att välja mellan. Vem är snyggast, smartast och friskast? Välj en och rata resten.

Jamen det är ju exakt så mitt intellekt vill arbeta inom alla områden. Här har vi två olika perspektiv. Evighetsperspektivet och evolutionsperspektivet. Välj ett och rata det andra. Antingen eller.
Evighetsperspektivet verkar inte gynna min överlevnad något vidare bra. Vi hör om upplysta mästare som måste tvångsmatas därför att dom befriats från all identifikation med sina kroppar och därmed motivationen att äta. Dom bara sitter där och utstrålar frid och säger ett och annat ord som dryper av vishetens söta nektar. Problemet är bara att dom verkar ha förlorat all rädsla för att dö. Det oroar och får intellektet att öka sitt spinn. Det har ju sitt jobb att sköta. Värna om kroppens överlevnad. Evighetsperspektivet ratas trots att det dryper av vishetens nektar. Det kan inte hjälpas. För intellektet är kroppens överlevnad viktigare än vishetens nektar hur söt den må vara.
Och framför allt kan intellektet inte gå iland med konststycket att omsluta bägge. Det måste välja ett perspektiv och rata det andra. Och jag kan bara känna tacksamhet för det. Intellektet utför sitt arbete och utför det väl.

Den goda nyheten är att intellektet kan förändras så att det inte hela tiden tvångsmässigt måste välja en sak framför alla andra. Vilken livsåskådning skall jag välja tänker intellektet? Detta är en ny och extrem utmaning för intellektet. Levde man i bondesamhället för tvåhundra år sedan fanns en kyrka, en präst och en uppsättning värderingar. Punkt slut. Det var enklare så.
Jag tror att den mångfald livsåskådningar vi möter idag är för mycket för intellektet. Det blir överhettat, säkringarna bränner och vi kastas hjälplösa in i ett mer eklektiskt förhållningssätt. Tanken på att bara ett perspektiv skulle vara det rätta är mycket svår att försvara även om många kämpar för brinnande livet. Men det blir något desperat över den som 2014 kämpar för att hålla fast vid den enda sanna läran. Det är som att något inom oss ger vika och plötsligt finner vi oss själva sittande där med famnen full av livsåskådningar.

Jag ser denna kris som oerhört hoppingivande. Vi tvingas se att det vi tidigare trodde var sanningen endast var ett perspektiv av många. Men vad skall vi nu hålla oss till? Och det är här evighetsperspektivet kommer in. I vad uppstår alla dessa olika perspektiv. I VAD? I oss? I vårt medvetande? Är medvetandet måhända vår sanna identitet?
Vårt hem. Vårt ankare. Stormens öga. Hjulets nav.

På relativt kort tid har miljontals människor över hela världen blivit öppna för mystika läror i ny tappning. Lärare som Eckhart Tolle, Adyashanti, Mooji med flera fortsätter att attrahera nya människor. Deras läror är fria från dogmer och fokuserar på själva medvetandet snarare än på det som hela tiden kommer och går i medvetandet. Deras ansats är eklektisk, betonar acceptans och är grundad i evighetsperspektivet.

Jag har intresserat mig för mystika läror i tio år nu. Det har varit ett stormigt förhållande. Uppslitande gräl har åtföljts av ljuv försoning. Många texter i denna blogg speglar denna min ambivalens. Andra speglar ljuv förening med det eviga.
Kruxet är och förblir att intellektet till sitt väsen inte är inkluderande och accepterande utan analyserande och dömande. Ätlig eller giftig? Vän eller fiende? Rätt eller fel? Detta är intellektets melodi. ANTINGEN ELLER.

Att få intellektet att omsluta möjligheten att verkligheten består av BÅDE OCH i all oändlighet har varit som att rida in en galen vildhäst. Hur vet vi att verkligheten består av BÅDE OCH i all oändlighet? Jo, vi kan bara ta oss en titt på mänskligheten. Det är omöjligt att fantisera fram en galenskap som ännu inte skådat dagens ljus. Om inte på den här planeten så på någon av de andra planeterna i multiversum... Påstår vem? Jo, det finns alltid någon tokstolle någonstans som påstår något som vi andra ännu inte är beredda att omfamna. Just nu har majoriteten av oss fullt upp med att omfamna ett sorts reduktionistiskt, materialistiskt vetenskapsperpektiv. Men frågan är hur länge majoriteten nöjer sig med ett krasst materialistisk vetenskapsperspektiv. Antagligen inte så länge eftersom allt fler av vetenskapens överstepräster själva börjar komplettera materialismen med nya spännande perspektiv som kan benämnas andliga. Det blir god underhållning när översteateisten Dawkins ryker ihop med sin ärkerival, den Gudstroende matematikern Lennox, men det finns många nyanser mellan dessa ytterligheter. Frågan om Guds existens är inte längre central för de miljontals människor som intresserar sig för den nya mystiken så som den formuleras av bland andra Eckhart Tolle. Den fråga som är central för dessa människor är snarare vad som kan inrymma och omsluta de myriader av perspektiv och röster som väller upp ur den kokande och böljande massan av människor som befolkar planeten Tellus år 2014. Vad är detta medvetande som kan inrymma och omsluta allt detta? Kan det vara så att vi i vårt innersta väsen är obegränsade och allt omslutande? Kan det vara så att vi i vår essens är detta mystiska medvetande?

Och nu till kruxet. Kan det vara så att vi BÅDE är detta obegränsade, allt omslutande medvetande OCH människor av kött och blod som kämpar för vår överlevnad? Jag tror det men jag kan ännu inte omsluta det med intellektet. Däremot känns det så i hjärtat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1