lördag, mars 15, 2014

Tack Ayn Rand!

Jag ser mig själv som en väldigt nyfiken människa. Men jag är inte typen som är nyfiken på allt. Det som framför allt väcker min nyfikenhet är för mig nya perspektiv som får mig att tappa fotfästet för en stund. Perspektiv som gör mig lite förvirrad och oroad. Ibland blir jag såklart mer än lite förvirrad och orolig. Men det är smällar man får ta när man som jag är nyfiken i en strut. I somras djupdök jag i ett sådant där perspektiv som var mer än måttligt förvirrande och oroande. Jag skäms nästan för att berätta vad det var men gör det ändå. Det var Ayn Rands två tegelstenar till böcker – The Fountainhead och Atlas Shrugged. För er som inte vet vad Ayn Rand står för kan jag säga följande. Hennes böcker läses som heliga skrifter av ultrakonservativa högerpolitiker och Teaparty-politiker i USA. Ayn Rand var en av Margareth Thatchers största inspirationskällor. I Sverige hamnade centerpartiets ledare Annie Lööf i blåsväder för att hon nämnt att hon läste Ayn Rand. Men Rands böcker är som sagt gigantiska tegelstenar. Jag ansåg mig inte ha tid att läsa böcker som dessa från pärm till pärm så jag lyssnade till dem som ljudböcker. Överallt hade jag Ayn Rand i mina lurar. På toaletten och på promenad i skogen. På väg till jobbet och på väg från jobbet. Jag utsatte mig för en regelrätt hjärntvätt.

Men vad var det då hos Ayn Rand som gjorde mig så nyfiken? Det var inte som man skulle kunna tro hennes politiska ideologi. Hennes sätt att upphöja den rena kapitalismen till religion eller hennes sätt att med en intelligent och subtil retorik nedvärdera solidaritet och empati. Nej, det var hennes rabiata motstånd mot andlighet och mystik. Det kändes som att jag sakta men säkert sögs in i hennes huvud och kropp och upplevde världen där inifrån. Till slut tänkte och kände jag nästan som Ayn Rand. Det var ett experiment jag inte vill rekommendera. Det var stundvis väldigt obehagligt men jag kände mig också förförd.
Jag blev så påverkad av Rands böcker att jag under en förvirrad period på några månader började känna fientliga känslor när jag tänkte på mina gamla husgudar Eckhart Tolle, Mooji, Adyashanti med flera. Jag hörde deras ord från Ayn Rands perspektiv och blev provocerad och aggressiv.
Jag måste klargöra att jag på intet vis skyller min förvirring på Rand. Det fanns en anledning till att jag gick in i hennes perspektiv och det var något mer än nyfikenhet och lust att utmana mig själv. Rand blev ett led i en process som pågått under några år. Hon blev en katalysator som snabbade på och tydliggjorde saker och ting.

Kärlekens låga må lysa hur starkt och klart som helst men förr eller senare kommer det en regnstorm. Ayn Rands böcker kom in i mitt huvud som en regnstorm och min kärlek till andligheten och mystiken prövades.
Jag måste erkänna att Ayn Rands böcker är genialiskt konstruerade. De är skönlitterära och hon låter dramats antagonister företräda alla mina argument och försvar. Sedan låter hon sina protagonister, över hundratals sidor, långsamt mala ner mina argument, ett efter ett. Men hon gör det långsamt med varsam hand så att jag inte känner mig för provocerad. Hon lägger grodan i kallt vatten och värmer upp vattnet så sakta att grodan aldrig får för sig att hoppa ur och rätt vad det är så är den kokt. Djävulskt lömskt och manipulativt.

Precis som grodan misslyckades jag med att hoppa ur innan det var för sent. Min karta över verkligheten kokades länge och väl och tack vare detta destillerades något fram. Det blev klart och tydligt att det finns en kärlek i mig som Ayn Rands hjärntvätt inte kunde rå på. Kärleken till det ordlösa och namnlösa mysteriet som jag ändå väljer att ge namnet The Beloved. Jag kan också kalla det Gud eller Stillheten. Sanningen eller Verkligheten. Mitt hjärta vet utan namn eller ord. Man kan koka min hjärna hur länge som helst. Mitt hjärta kommer alltid veta och har alltid vetat. Det är en kärlek som liknar den romantiska på det sättet att den är irrationell och obegriplig för förnuftet. Den här kärleken viskar i mitt blod. Dag och natt. Hon viskar ett språk som bara mitt hjärta förstår.

Ingenting kunde göra mig så irriterad som andliga typer som pratade om Peace & Love. Jag minns hur den irritationen kändes. Som en blandning av klådan från ett myggbett och surret av en envis fluga. Det måste ha varit så Ayn Rand kände.
Det som är irriterande för intellektet är att den här kärleken är oemotståndlig och oförstörbar. Kanske är det för att den på riktigt transcenderar intellektet. Allt annat kan kokas sönder med hjälp av hjärntvätt. Det är min upplevelse. Min erfarenhet.

När jag känner mig stilla och innerlig i hjärtat kan jag ana ljuset från Min Älskade i allt och alla. Det är ett stilla ljus som jag bara kan ana i ögonvrån. Likaså kan jag ana hennes viskningar i stillheten bakom alla typer av brus. Jag kan nudda vid henne med mina fingertoppar. I den allra lättaste beröringen som bara är som en aning. Där möts vi. Hon och jag.
Hon gör något med mig. Jag finns till för henne nu och gör det hon vill att jag skall göra.

Om Ayn Rand hade läst det sista stycket hade hon förmodligen kräkts. Men hon vilar, salig i åminnelse, i evigheten sedan 1982. Hon har påverkat många människor genom sina böcker och fortsätter att göra det. Hennes böcker trycks i ständigt nya och större upplagor. Hennes författarskap inspirerade Anton LaVey att 1969 skriva The Satanic Bible. Mig inspirerade hon att skriva det här inlägget. När jag lyssnar väldigt, väldigt innerligt till Rands ord så kan jag - tro det eller ej - ana Min Älskades viskningar bakom orden.


13 kommentarer:

  1. Ja det faller sig naturligt att ana Vännens hand även bakom Ayn. Den Älskande/Älskade ger ofta oss kärlekskranka typer kärleksfulla gåvor i form av kärleksvakuum att råka trilla ner i, igen och igen. Kanske för att vi ska vara lite alerta och inte bli kärleksslentrianer och dönickar. Fast det är nog också okej, ett tag. Att dönicka till för att därefter bli så där förvånat klarvaken.

    Tack käre broder för dina senaste inlägg, f a det förra.

    Mvh,

    Pierre

    SvaraRadera
  2. Hej Pierre! Du har så evinnerligt rätt i att dönickandet och kärleksslentrianandet har sina självklara platser i den kära leken. Det är änna vist ordnat det hela ... :)
    Det är något hos dig som alltid påminner mig om leken. Du vet. Tack käre broder!

    SvaraRadera
  3. Faktum är jag inte läst en rad av Rand, däremot har jag läst Anton LaVeys Satanic Bible. Jag har dock sett några youtubes med Rand, där hon håller "reason" högst av allt. Hon tror inte något kan vara högre än "reason". Men bygger inte "reason" på logik? Och hur mycket är det som är logiskt?
    Jag tror absolut hon var otroligt intelligent, men det är inte alltid det leder rätt. Det finns ett subtilt högmod i det. Hon missar helt den vertikala skalan, men är säkert en mästare på att veckla ut intressanta scenarion i horisontalled.
    Det kan ge illusionen av högre medvetande men det är det inte. Vad menar jag med "högre"? Jo, när du kan se drömmaren vaknar du direkt, och går till en högre frekvens. Men även i vårt vakna tillstånd drömmer vi. Det finns fortfarande högre frekvenser (den verikala skalan!). Men det är för mycket för Rand, tror jag. Jag tror Rand är en typisk företrädare för "the fallen consciousness", det elitistiska medvetandetillstånd som söker världsherravälde, och om också anser sig ha full rätt till det, därför att de baserar sin verklighetsbild på "fakta". Kollektivet är deras spelplan. Det kollektiva egot, förstås. I ett kollektiv måste man ju hela tiden referera till materiella, tagbara objekt, för att vara begriplig. När individen identifierar sig i kollektivet, blir han/hon materialist och är fångad i drömmen. Hennes resonemang påminner mycket om Richard Dawkins, fast Rand är avsevärt smartare. Vilket inte säger mycket... :-\

    Hur vore det om du efter detta gav dig in på The Lost Writings of Wu Hsin? Köpte den just som Kindle-bok på Amazon...

    (Läs f.ö. gärna mitt häpnadsväckande blogginlägg om byråkrati! :-) )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Perra! Jag tror inte du behöver lägga något krut på Rand. Visst förnekar hon det du kallar för den vertikala skalan. Men framför allt hyllar hon allt i människan som är själviskt och föraktar det som är osjälviskt. Att vara osjälvisk är enligt Rand en synd. Människans längtan efter att transcendera egot (gå upp på den vertikala skalan) är roten till allt elände här på jorden. Enligt Rand är denna längtan ett uttryck för självhat, rädsla för livet och dödslängtan.
      Så lyder mitt försök att sammanfatta Rands filosofi på några få rader. Jag måste dock tillägga att hon är en rabiat motståndare till allt kollektivt. Hon är ultraindividualist.
      Men att vara kollektivist eller individualist är väl egentligen bara olika ståndpunkter på samma horisontala plan (för att leka med din modell här). Vad som intresserar mig är att transcendera OCH INKLUDERA det planet där Rand briljerar. Och jag måste nog tillstå att hon har några poänger som jag vill inkludera. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är mer än den där förmågan att vända upp och ned på allt vi trott var heligt. Ett stelt intellekt med en cementerad verklighetskarta når inga höjder. Där kan Rand komma in för att spränga sönder en och annan helig ko. På så sätt tror jag att hon paradoxalt nog kan hjälpa människor att vakna. Hon provocerar på lite samma vis som Jed McKenna.

      Radera
    2. Jo, jag glömde säga att jag läst ditt eminenta inlägg Byråkratins anatomi (sjukt sexig titel ... :)) och lämnat en kommentar där. http://perraj.wordpress.com/2014/03/13/byrakratins-anatomi/

      Radera
  4. Hej Björn!
    Men kollektiv menar jag inte något kommunistiskt kollektiv (Rand växte upp i St Petersburg och reagerade starkt emot kommunismen, och uttryckte ju ett förakt mot detta "kollektiv"). Vad jag menar är det kollektiva egot, som Rand använder för sin egen del. Hennes förakt för kollektivet är bara ett uttryck för att hon vill vara på toppen, över kollektivet, medlem i eliten. Och för att en elit ska kunna existera krävs ju samtidigt en mindre "framstående" kategori av folk (de allra flesta helt enkelt).

    I det kollektiva sinnet kan andliga värden inte existera (dock "religiösa"), eftersom man måste grunda allt "verklighet" på resonemang, och fysiska tagbara objekt och koncept, för att kunna komma överens om något. Andliga värden existerar blott för individen, men trots att hon var ultraindividualist förnekar hon andliga värden, och erkänner därmed det kollektiva sinnet (egot) som den rådande verkligheten, och att det därmed måste finnas bättre och sämre människor- och att en elit därmed MÅSTE existera.

    Hon såg aldrig det egentliga dilemmat med sovjetkommunismen, vilket var den materialistiska grundsynen, dvs att individen är statisk och inte kan förändras. I synnerhet att de flesta är så svaga att de ohjälpligt behöver ledas av en elit - dvs ett litet fåtal (som hon själv) som är märkvärdigt begåvade och erhåller rätt att härska med alla medel. Hennes skrivande syftar till att få folket att erkänna att det måste vara på det här viset, eftersom det ger henne själv mera power. Och det är den enda "power" man kan få om man förnekar andliga värden.

    Det är ingen skillnad i medvetandenivå mellan "eliten" i toppen och de "ignoranta massorna". Det kan förefalla råda en vertikal skala här, men den är illusorisk. Varenda människa i en kollektiv diktatur är samtidigt individuella diktaturer för sig själva. De är på samma horisontella plan.

    SvaraRadera
  5. Hej Perra!
    Intressant att försöka följa dina resonemang här. Men det skulle vara guld att sitta med dig och be dig förtydliga där och då. Det som är något oklart för mig är vad du EGENTLIGEN menar med det "kollektiva egot/sinnet". Jag förstår ungefär men känner att det finns en skärpa i det du vill uttrycka som jag inte riktigt får fatt i.
    Kanske ska du skriva ett knivskarpt inlägg om "det kollektiva egot". Jag förstår det som att det har något att göra med avsaknaden av en sann vertikal skala.
    Sedan tror jag förresten att du kanske visst skulle ha glädje av att lägga lite mer krut på Rand. När man får stångas med någon som har helt andra värderingar blir man mer klar över sina egna. Det är min upplevelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kollektiva sinnet är helt enkelt gruppaspekten, eller gruppdynamiken. Hur vi fungerar i grupp. Vilka idéer du har på ett individuellt plan fungerar inte inom gruppen? Det behöver inte vara något negativt. Det är när restriktioner/kontroll inom gruppdynamiken råder, som vi kan börja tala om kollektivt ego. T ex vad som är accepterat/inte accepterat i samhället. Det är då alltid någon makthavare som vill åtnjuta kontroll över samhället, och som ser till att det också fortsättningsvis är accepterat/inte accepterat. Det individuella egot i Ryssland tillåter inte homosexualitet, vilket görs här. Därmed inte sagt att det individuella egot här inte kan ha sina märkligheter. Materialism är tacksamt att användas av kollektivt ego, därför att det alltid handlar om tydliga objekt, som alla människor kan se och uppnå konsensus om. I det läget är det svårare att genomskåda makthavaren, eftersom man kan hänvisa till fenomen/experiment som är tydliga, just därför att alla ser det.
      Materialism fungerar bara om man utgått från grundantagandet att vi är materiella varelser som lever bara en gång, och att allt skapas av hjärnan. Om du som individ erfar att du levat tidigare liv på jorden eller på nån annan planet, kommer du troligen att möta motstånd om du vill delge samhället din upplevelse. I en diktatur kan det ta sig uttryck i att du medvetet undertrycker din egen upplevelse, pga rädsla.
      Det kollektiva sinnet är typiskt mera korkat än det individuella sinnet. När det gäller kollektivt ego, är det nog lika korkat. Det individuella egot är en entitet (falsk identitet) som vill ha makt över dig, och det speglas i det kollektiva planet, där det typiskt finns en yttre entitet med makt över dig. Så, om du kan se ditt individuella ego, kommer det kollektiva egot att avslöja sig. Detta sker också, på bred front.

      Radera
    2. Det kollektiva egot i Ryssland tillåter inte homosexualitet, skulle det vara... liksom: Därmed inte sagt att det kollektiva egot här inte kan ha sina märkligheter...

      Radera
    3. Tack Perra! Nu blev det tydligare.
      Jag tror att jag just fick syn på ett intressant samband mellan öppenhet för "det övernaturliga" (andar, änglar, tidigare liv etc) och utbildningsnivå/ samhällsklass. Såhär va :)
      Majoriteten av alla de som går till medium, låter sig spås etc bor på landsbygden och saknar högre akademisk utbildning. Jag har inga bevis för detta men det är en känsla jag har. Om jag nu har rätt, hur kan det komma sig?
      Jo, jag vill härmed framkasta följande hypotes:
      Ju högre utbildning man har, ju bättre koll man har på den naturvetenskapliga verklighetskartan, desto djupare förankrad blir man i just den verklighetskartan. Man bygger en djup känslomässig relation till "det naturvetenskapliga" vilket får vissa konsekvenser.
      En konsekvens är att ens åsikter och kunnande blir en biljett till högre maktsfärer som ju opererar på det sätt du så bra beskriver.
      En annan konsekvensen blir att man blir allt mer rädd för att utforska andra verklighetskartor där det finns plats för fenomen som inte ryms på den naturvetenskapliga kartan. För det första har man inte tid då konkurrensen och pressen blir hårdare ju närmare toppen man kommer. För det andra blir det som du säger stigmatiserande att bli avslöjad med att intressera sig för det övernaturliga.
      Så ju mer makt och utbildning vi har desto mindre intresserade är vi av "det övernaturliga".
      Detta får till följd att det skapas subkulturer ute i samhället och på internet där människor samlas kring andra verklighetskartor. Det är intressant att se dessa subkulterer med elitens ögon. Vad ser dom?
      Jo, att människor som tror på andar och kristaller har låg självkänsla. Ofta lever dom osunt, röker, är överviktiga, har dålig ekonomi, klär sig illa, var kanske mobbade i skolan, har blivit övergivna av sin partner, är arbetslösa, och framför allt är dom lågutbildade, saknar intellektuell träning och skärpa, bor på landsbygden och är i behov av revansch. Om dom inte kan lyckas på något annat sätt kan dom bli bra på att prata med dom döda. Dom avfärdas som white trash, som patetiska loosers.
      Där har du schablonbilden av någon som intresserar sig för kristaller och övernaturliga fenomen.

      Jag ser nu precis som du att det finns en diabolisk intelligens i detta. DIABOLISK.

      Radera
    4. Skarpsynt iakttaget.
      Det ligger något i Jesus' ord, som jag återger ur minnet: 'För de enfaldiga skall sanningen uppenbara sig'.
      För visst är det så. Den utbildade är totalt identifierad i sina tankar. Hen är bra på att tänka, och utvecklar härvid ett högmod, som på elitens nivå (fast jag menar inte att den 'nivån' på något vis är högre) kan slå över i arrogans eller rentav förakt. Den utbildade är oförmögen att se verkligheten. Hen ser sin mentala bild, sina tankar, om verkligheten. Jesus hade också stora problem med de utbildade (de skriftlärde). De var de som blev hans död. Dåtidens elit, den är exakt likadan i dag. Intelligens, visst, men det är ingen intelligens alls, utom när den får utöva sin makt, så att man inte ser den högre intelligens den borde jämföras med.
      Intelligens som är "intelligent" bara om man accepterat vissa förutsättningar!

      Radera
    5. Tack för att du lyfte fram Jesus! På självaste långfredagen dessutom. Det slår mig att det är grymt coolt med historia. Allt finns där. Intet nytt under solen.

      Radera
    6. All your goodness,
      All your years of practice,
      All the prayers you have spoken,
      Mean little to Wu Hsin.

      Instead, tell me if
      You are prepared to relinquish
      The control that you exercise
      On every aspect of your life.

      Radera

UA-3343870-1