lördag, februari 28, 2015

Låt råttorna gnaga

Jag sade till honom att jag kunde höra hur råttorna tassade runt i mörkret i mitt bröst. Att jag visste att dom gnagde på mitt hjärta men att jag inte kunde känna någonting. Att mitt hjärta nog hade skrumpnat och blivit en bit torkat kött.
Han såg på mig med ögon som på samma gång var totalt ointresserade och till brädden fyllda av kärlek.
Jag fortsatte och sade att jag ville känna blodet. Att jag var beredd att göra vad som helst för att börja blöda. Då glimtade det till i hans ögon och jag kunde se en liten gnista av intresse.
- Vad vill du göra? frågade han.
- Först vill jag belåna huset upp till taknocken. Sedan vill jag ta ut pengarna som kontanter, lägga dom i en väska, åka ut till Solvalla och satsa dom på en högoddsare. - ETT LOPP - EN HÄST
Om jag vinner så vill jag satsa allt jag vunnit på en häst med ännu högre odds. Jag vill gallopera in i undergången och inte stanna förrän det börjar blöda. Väcka föraktet till liv. Få skammen att fräsa och se hur all självkänsla rinner bort.
- Det är en plan så god som någon, sade han och log ett glittrande leende. Men du behöver ingen plan. Du kommer ändå aldrig känna dig levande för du är en intorkad, dammig tankekonstruktion.
Han pausade och tittade pillemariskt på mig. Han blinkade som om han och jag delade en hemlighet. Men ditt hjärta, Herregud, ditt sanna hjärta har aldrig torkat. Det pumpar och blöder hela tiden. Vidöppet och klarögt. Oskuldsfullt och drypande av nektar. Låt råttorna äta upp det där torra drömhjärtat som är gjort av tankar.
Hans blick var som en fyr i mörkret och jag höll fast vid den. Den och inget annat. Ljuset i hans vackra ögon var allt jag hade. Alltmedan min förvirring var total kunde jag för första gången på länge känna värmen i bröstet. Varma tårar letade sig ner för mina kinder. Isen hade börjat smälta. Det var vår i luften och det kändes som att jag vaknat ur en lång, ond dröm.

5 kommentarer:

  1. Svar
    1. Hej Sven! Jaa, VÅREN är här och det är UNDERBART!

      Radera
  2. Ingen mindre än den reinkarnerade Rumi kan ha skrivit detta!!! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men Perra, nu börjar jag ju gråta igen! :-) TACK för att du finns och läser och känner samma vårkänslor som jag.

      Radera
    2. Ja det är ju vår! Tack för att du får mig att stanna upp, och förnimma den på detta otroliga sätt!
      Men vinterhalvåret förefaller inte vara särskilt nyttigt för dig, Björn. Du kanske borde flytta till nåt land där det är sommar jämt?
      Men det är klart, då våras det ju inte :-\

      Radera

UA-3343870-1