söndag, oktober 25, 2015

Egot är en hjälte

Att vara människa är inte lätt för någon. Även om man själv för tillfället råkar må bra, så rasar krigen därute i världen. Vänner och anhöriga blir sjuka och dör. Eller så bryter de samman under bördan av vardagens ansvar och konflikter. Så vi söker efter lösningar. De flesta genom att försöka dra sitt strå till stacken. Hjälpa, lindra och lyssna. Skänka pengar till Cancerfonden och Läkare utan gränser. Men det är också många som inte orkar dra sitt strå till stacken. Som flyr och distraherar sig. Missbrukar, snöar in i knasiga subkulturer, nördar loss i samlarmani eller specialintressen.
Åter andra blir andliga sökare. Av dessa ger sig majoriteten hän till någon av världsreligionerna. Lever och verkar i öppna och etablerade samfund. Ägnar sig åt hjälpverksamhet, mission, ungdomsarbete och ekumeniska projekt. Andra fastnar i galna sekter. Men allt fler väljer att söka fritt utan att binda sig till något specifikt samfund eller tradition. De söker lösningar i olika former av yoga och meditation och studerar olika traditioners visdomsläror. Det är i den världen jag är hemma.

I dessa eklektiska och löst sammansatta nätverk av andliga sökare pratar vi sällan om mörka krafter, ondska eller synd. Snarare finns här en benägenhet att trumpeta ut monistiska och skimrande slogans av typen - allt är kärlek - allt är medvetande - allt är liv i olika former. Jag älskar dessa trumpetfanfarer! Så är det bara. Men jag har också hört att det talas om en Satan i dessa sammanhang och det sägs att han lurar inom var och en av oss.

De är som att tankefiguren våra föräldrar, eller snarare mor och farföräldrar, var så inkörda på, den om Gott och Ont, Ljus och Mörker, Gud och Satan, har följt med i vårt DNA och flyttat in i våra huvuden. Satan har bytt namn bara och kallas nu för Egot. Och han måste dö. Det har jag hört människor säga. För han är roten till allt ont. Och nog är det en han alltid. Rationell och logisk. Mental och beräknande. Utan kontakt med hjärtat. Och precis som våra förfäder behöver vi frälsas. Från Egot. Från denna onda entitet som gör livet till ett helvete. Och våra frälsare blir de som kan tala om för oss hur vi skall döda egot. Hur vi skall överlista det. Svälta ut det. Bränna upp det. Whatever works. Please tell us! Save us from our Egos!!

Jag säger inte att det är vanligt. Det här sättet att tänka. Talet om alltings sanna essens är mycket vanligare. Men tankefiguren finns där. Idén om att Egot är Satan in disguise. Den finns där för att det känns bekant. De retoriska grepp forna tiders domedagspredikanter använde bara väntar på att återanvändas. Allt vi behöver göra är att byta ut Satan mot Egot. Sedan är det bara att köra. Folk kommer lyssna för det klingar så bekant. Fräls oss ifrån ondo. Ja just det ja. Fräls oss ifrån Egot.

Jag har skrivit mycket om andlighet men sällan använt mig att begreppet Ego. Och det beror på att jag tycker mig vara ganska lyhörd för vår tendens att hålla föreställningen om Satan levande. Men det tycks pågå ett krig. Både i det yttre och det inre. Så vad är detta krig?

Kriget kan ta sig oändligt många uttryck men energin är en och densamma. Motstånd och kamp. Så vad är Egot? Det är precis detta. Egot är kriget. Det är motståndet i oss. Kampen i oss. LIVSKAMPEN. Den vackra och heroiska. Den modiga och ädla. Ååå vad vi älskar den! Hjältens resa. Elden i vartenda vackert drama. Hjälten måste kämpa. Hjälten måste göra motstånd. Stå emot. Stå pall. Inte låta sig dras ned i fördärvet. Egot är hjälten. Och blodet flyter. Kvinnorna våldtas och gråter och barnen svälter. Regnskogarna skövlas. Haven förpestas och djur och växter dör ut. Och när allt är öde och tomt rider hjälten in i soluppgången. Vi fäller en tår och kvider lite när stråkarna sveper in och smetar på så det står härliga till. Vilken vacker saga!

Det kära vänner är egot. En hjälte. En krigare. En människa som inte viker sig. Och här föds varje krig.

Och längtar du efter krig och hjältedåd så kan du sluta läsa här. Detta är inte för dig. Längtar du efter att delta i kriget mot rasismen eller antirasismen eller cancern eller terrorismen eller drogerna eller IS eller de judiska bankkartellerna eller religionen eller ateismen eller jante eller flummet eller vetenskapen eller läkemedelsindustrin eller mångkulturen eller nationalismen ... eller whatever it is. Go for it! Kom igen! Slipa ditt svärd. Ta fram din hjälm och din rustning. Låt blodet flyta, se städerna brinna och se dig själv vinna. Det är ljuvligt. Det är brutalt vackert.

Men om längtan efter frid i hjärtat viskar till dig. Dag som natt. Om du hör den där rösten som viskar kom hem. Älskade vän. Allt är väl. Allt är precis som det skall vara. Allt har ALLTID varit precis som de skall vara. Varje snöflinga har fallit på rätt plats. Aldrig någonsin har en snöflinga fallit på fel plats...
... Om du hör denna viskning. Om den lockar dig mer än äran och berömmelsen. Sätt dig bekvämt. Slut dina ögon och lyssna. Vad är det som viskar i ditt hjärta? Fortsätt lyssna. Nyfiket. Undrande. Förundrat. Vad är det som känns så där varmt långt ner i hjärteroten. Som liksom pirrar. Känn in i det. That's it.

Det andra. Det om hur man skall förhålla sig till sina tankar. Till sina känslor. Allt det där pratet om att man skall lära sig accepera. Lära sig stanna i svåra känslor. Det är också egot. Samma saga. Samma krig. Spelplanen är en annan bara. Nu är fienden min oförmåga att acceptera. Min önskan att distrahera mig. Ram Dass säger det så bra.

"Are you trying not to try?"

Där sätter han fingret rakt på egot. I sin bottenlösa törst efter krig och drama kastar sig egot över vilken vishetslära som helst och försöker hitta något att kämpa mot. Egot hör att vi skall flöda med livet. Att vi skall låta livet leva ut sig spontant genom oss. Att vi går emot det spontana och naturliga när vi försöker. Vi behöver inte försöka. Livet gör allt åt oss. Det låter så vackert. Egot blir eld och lågor. Nu har det fått en uppgift. Det skall söka upp det där som försöker. Känslan av att försöka. Och döda den. För vem vill inte vara spontan och flöda med livet?

Egot hör att vi skall vara sköra och sårbara. Att det lilla sköra grässtrået är det starkaste som finns när stormen kommer därför att det böjer sig så vackert i vinden. Därför skall vi inte göra motstånd mot det som är. Ahaa, säger egot. Då vet jag vad jag skall göra motstånd mot. Jag skall göra motstånd mot min vilja att göra motstånd.

Och när man har sett det här några gånger. Skrattat gott åt det och insett att det inte finns ett jävla dugg man kan göra åt det. Att det är som det är. Då är det klart.

Va? Är det inte mer? Finns det ingen fortsättning på historien? Så kan det väl inte sluta? Så enkelt kan det väl inte vara?
Nej, självklart inte. Det är bara första steget ... hahaha. Sedan levlar man upp och då kommer det riktiga motståndet. Dom riktiga utmaningarna där man måste plocka fram det stora svärdet. Ahaaa, säger Egot och andas ut. Jag började bli riktigt orolig där.

3 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Underbart! Det är var njutbar läsning.
    "Are you trying not to try?"
    Mums....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du tycker det! Jag önskar att jag kunde hitta den där ljudfilen. Du vet hur lurig Ram Dass kan låta på rösten, skrattet ligger precis under ytan och bubblar ... :)

      Radera

UA-3343870-1