fredag, november 06, 2015

Det hejdlösa

Jag frågar min guru Google vad hen vet om villkorslös lycka. Knappar ivrigt in "villkorslös lycka" med citattecken och allt och trycker på Enter. Svaret kommer som alltid blixtsnabbt. På 0,39 sekunder hittar Google 183 resultat.
Ok, jag vet. Kvalitet är viktigare än kvantitet men jag tycker ändå att det var magert. Konstigt att inte fler är intresserade av villkorslös lycka.
Provar med "lycklig utan anledning". 855 träffar. Inte riktigt lika magert men ändå.

När jag söker på "villkorslös kärlek" får jag 33 200 träffar. Det är ju en klyscha så det är väl inte så konstigt att det ger fler träffar. Men ställ det i relation till någon random svensk kändis, typ Zara Larsson, så är intresset för "villkorslös kärlek" inte mycket att hänga i julgranen. "zara larsson" ger 1 930 000 träffar.

Det villkorslösa tycks inte vara så hett. Lycka och kärlek skall vara behäftad med villkor. Så är det bara. Annars blir det inget drama. No juice. No crying. No violence. No blood.

Själv blir jag allt mer uppfylld av det villkorslösa, men det andra finns såklart kvar. Betingningen arbetar på som en maskin. Mekanismen är helt och hållet förutsägbar. Inga överraskningar. Stoppa in mat, chloklad, nikotin, alkohol, kramar, sex, bekräftelse, kärleksförklaringar, lugnande mediciner och gulliga kattungar i ena änden, så kommer det ut dopamin och lycka i andra änden. Det slår adrig fel. Och om det slår fel så beror det på att något i maskinen är trasigt.
Stoppa in svek, försluster, rabiessmittade hundar, kritik, hån, ensamhet, fattigdom, hunger, sjukdomar och dåligt knark, så kommer blodet bli alldeles svart av toxiska stresshormoner och annat elände.

Så länge vi är mer intresserade av det villkorade kommer våra liv handla om hur vi å ena sidan kan undvika rabiessmittade hundar och dåligt knark, samt hur vi å andra sidan kan hitta mer choklad och fler gulliga kattungar.
Ok, det var kanske inte världens mest relevanta exempel. Kanske handlar våra liv snarare om hur vi kan hitta fler härliga människor som fyller oss med positiv energi, samt hur vi skall undvika psykopater och energitjuvar.
Kanske handlar våra liv om att komma ihåg att ge den där komplimangen som kan göra så stor skillnad för någon annan. Komma ihåg att säga till våra nära och kära hur mycket vi älskar dom. Komma ihåg att känna den krispiga höstkylan mot vår kind. Stanna upp och verkligen njuta av lukten av höstlöv och nybakat bröd. Vara helt och hållet där när vi låter vår hand röra vid bäbisens fjuniga hjässa. Lägga ner besticken, sluta tugga och låta oss uppfyllas av smaksensationernas rikedom och den subtila värme maten sprider inuti kroppen. Sakta ned under kärleksakten, känna suget i den andres blick och inse att vi inte behöver rusa iväg mot orgasmen. Att vi inte behöver rusa iväg mot morgondagen. Mot helgen. Mot kvällen. Inse att det alltid är här. Livet. Och aldrig där.

Och där har vi dom igen. Våra älskade villkor. Livet kommer skänka oss lycka när vi stannar upp och är närvarande. När vi ger utan att vilja få något tillbaka. När vi slutar irra runt i våra mentala labyrinter och kommer ner i kroppen och sinnena.

Jamen det är ju sant kan man invända. Vi blir lyckligare när vi påminner oss om att vara närvarande. Det finns forskning som visar på det. Att mindfulness fungerar. Javisst. Och vi blir lyckligare när vi får kramas och gulla med kattungar. Och när vi gör något osjälviskt. Det finns det också forskning på.

Villkoren gör livet så spännande. Fyller våra liv med tankar på vad vi kan göra. Vad VI kan göra. För det är vi som GÖR lyckan.
Javisst. Så är det ju!
Villkoren fyller också våra liv med tankar på vad ANDRA kan göra. Du GÖR mig lycklig. Genom att leka med mig. Genom att välja mig framför alla andra. Genom att säga att du älskar mig.
Javisst. Så är det ju!
Ehh...
Så är det väl?
Eller?

Så här är det. ... sade han ödmjukt ... Det är inget som helst fel på villkorad lycka. Det är INTE fel att tro att vi kan GÖRA oss själva och andra lyckliga. Eller att andra kan GÖRA oss lyckliga. Jag vill vara absolut klar på den punkten. Det jag nu kommer säga står nämligen inte i motsättning till någonting annat.

När vi klappar den lilla kattungen tror vi att lyckan finns i det lilla djuret och att den överförs via vår känsliga hud för vidare transport in i vårt längtande blod. Kattungen ger oss lycka. Det är ett fullt normalt sett att se på saken. Och vi får gärna fortsätta tro att det fungerar så. Vi behöver inte ifrågasätta den tron.

Det hela blir spännande när, låt säga en man, finner kvinnan i sitt liv. Hon som GÖR honom lycklig. För att hon avgudar honom. För att han är grym i sängen. För att han är rik och mäktig. För att han är omtänksam och rolig. Då säger mannen för sig själv. This is it! Jag har funnit lyckan. Jag är Gud.
Till henne säger han, inte rakt ut, men han antyder det, till en början försiktigt och subtilt. Du skall inga andra Gudar hava jämte mig. När hon inte lyssnar börjar han svettas. Han börjar tvivla på att han verkligen är Gud och känner hur makten glider honom ur händerna. Vad göra?
Ja, det enda vettiga är ju att låsa in henne. Tycker han. Och nåde henne om hon börjar sura och visa sig otacksam. Hon har ju honom och han är ju Gud. Vad kan den korkade slynan mer begära?
En liten tyrann och hans kuvade kvinna kan mänskligheten leva med. Men när det blir till en farsot som sprider sig över jordens yta. Då blir det problem. Eller problem och problem. Det blir blodigt. För kvinnans inneboende kraft är lika okuvlig som mannens. Så hon kommer gör motstånd. Som hon alltid gjort. Och då slår han. Som han alltid gjort.

En indisk visdomslärare som hette Nisargadatta, var känd för att ge samma råd till alla som kom till honom för andlig vägledning:
Stay in the I AM.
Det var hela hans lära.
Nisargadatta dog 1981 men denna uråldrig lära, som han var en av de främsta företrädarna för, lever kvar för den bär inom sig den renaste och mest livgivande av sanningar. Inom Vedanta, som Nisargadatta får anses vara en del av, säger man att Brahman, den absoluta verkligheten, manifesterar sig som Sat Chit Ananda. På svenska ungefär: Varande, Medvetande, Lycka.
I vårt varande finns inte bara medvetandet utan också lyckan. Dessa tre är olika aspekter av samma absoluta sanning.

Lyckan som finns i Sat Chit Ananda är villkorslös. Men Nisargadatta förstod att människor alltid måste ha EN SAK att göra. Så att "stanna" kan, om man vill, ses som ett sorts villkor. Stanna och lyssna. Hur känns själva varandet? Går det att stoppa varandet?
Nej, vad man upptäcker är att det är hejdlöst. Vi ÄR hejdlösa. Och när man känner in i detta hejdlösa så känner man att det bubblar. Till en början mycket subtilt. Mer som ett svagt pirrande. Men man måste stanna upp för att känna detta. Stanna upp och känna inåt. Och allteftersom man utforskar det här pirrandet, som finns i själva varandet, desto svårare får man att hålla sig för skratt. Och snart vet man att man stoppat fingret rakt i det kosmiska eluttaget. Källan till allt och att den källan finns inom oss. Den finns i DIG. Believe it or not!

Den som hittat källan till allt inom sig själv behöver inte låsa in sin kvinna och slå henne. Han behöver inte hoppa fallskärm eller paddla ensam över atlanten för att känna sig levande. Han kan mycket väl fortsätta hoppa fallskärm och paddla ensam men han kommer inte slå sin kvinna. Den saken är säker.
Han kommer heller inte döda för sin tro eller sin ideologi. Han kommer inte behöva klamra sig fast vid någon tro eller någon ideologi. Han kommer vara.
Fri.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1