söndag, november 01, 2015

När Fru Sobril sviker

Du vet när fläkten plötsligt slutar fungera och det blir tyst. Det knäppa är att det är först då vi lägger märke till fläkten. När den inte längre surrar. Lite så är det med gnisslet från våra tankar.
... Den här hösten är det mycket. Massvis med jobb fram till jul. Sedan kommer julstök och massa mat och umgänge men när det är över, då ska jag ha en veckas semester och åka iväg på den där sköna meditationsretreaten. Där ska jag äta vegetariskt och vila mitt sinne. Det skall bli så himla skönt!... 
Med andra ord - inte nu men snart!
Det är så tankefläkten surrar i huvudet. I ett försök att blåsa ut den där unkna lukten av flottigt missnöje. Inte nu men snart! Surr surr surr. 

Men vad fan, man måste ju ha något att se fram emot nu när det bara blir mörkare och kallare för var dag! Eller hur? Annars orkar man ju inte. Brum brum brum. Hoppet är det sista som lämnar människan. Surr surr surr. Men ärligt talat, vad är det för fel med att drömma? Brum brum brum. Jag känner tacksamhet, det gör jag. Jag har det bättre än många andra. Absolut! Jag har en underbar familj och jättefina vänner. Det vet jag och jag är verkligen tacksam för det. Jag vet att jag borde fokusera på det som är bra. Brum brum brum. Men det känns bara som att livet kan vara så mycket mer än detta. Jag har så mycket mer inom mig som liksom inte får blomma ut när jag måste hålla på och ringa till försäkringsbolag och boka tid hos tandhygienisten och gå till apoteket och hämta ut den där hemorrojdsalvan och städa. Ja, städa måste jag. Det luktar fan sopor i köket. Jag måste städa ut allt gammalt ur kylskåpet. Och jag menar, det kan ju inte vara DÄRFÖR jag har kommit hit till jorden. För att städa och slänga sopor. Surr surr surr. Nej, en sak är säker. Här och nu kan jag inte vara här och nu. Men förhoppningsvis kommer det snart en tid då jag kan vara mer här och nu. Brum brum brum. DÅ, när jag får vara DÄR, på den underbara meditationsretreaten, kommer jag förhoppningsvis kunna vara här och nu. Hur nu det skall gå till. Det är ju nu jag är här. Då kommer jag ju vara där. Brum brum brum.

Vem som helst kan ju genomskåda vad vi håller på med. Hur vi jagar vår egen svans. Runt runt runt springer vi. Snabbare och snabbare tills vi ramlar i säng. Och så upp igen nästa dag. Fixa frukost. Sno runt och göra oss iordning. Surr surr surr. Iväg till jobbet. Brum brum brum. Prata greja ordna och dona och kolla fb-flödet och tröttna på det och gå en promenad och andas ordentligt och undra när det riktiga livet ska börja. 

Många ger upp. Fler än man kan tro faktiskt. Håll mig och vagga mig. Ta upp mig i din mjuka famn och vagga mig till ro. Ärad vare du Fru Sobril. Jag ber dig! Håll mig i handen och led mig in i din välsignade dimma. Djupare och djupare in i ditt violetta mörker. Jag har aldrig varit en person som letat efter genvägar. Jag vill vara en person som klarar det själv men nu orkar jag inte längre. Jag ger upp. 

Det är mitt jobb att sälja välsignelse på burk. Det sägs att Sverige är ett sekulariserat land. Att vi slutat tro på Gud. Det är BS. Det stämmer att allt färre finner Gud i kyrkan. Men varför skall man sitta i en hård kyrkbänk och lyssna på en massa prat när Gud finns på burk. På Apoteket. När du kan ha henne med dig i fickan vart du än går. När du kan svälja henne närhelst du vill vara i paradiset. Du som läser, vet du hur det känns att bli kysst och smekt och Fru Sobril? 
Vet du det?

Det kan hända att du börjar undra om benen i din kropp verkligen är sådär hårda och stela som du fått lära dig att ben är. Det börjar alltmer kännas som att hela din kropp är gjord av honung. Mjuk, len och söt. Du sänks ned i en helig flod av flytande frid. Allt gnissel upphör. Fläkten tytsnar. Ett stilla leende stiger upp i ditt ansikte som solen stiger upp ur havet. Äntligen blir det tyst. ÄNTLIGEN. 

Jag har inte sett alla Fru Sobrils anhängare. Men många. Sedan skall man veta att polyteismen lever och frodas i konungariket Sverige. Tillber man inte Fru Sobril så är det herr Stesolid som gäller. Eller unga fröken Alprazolam. Eller farbror Tramadol. Eller alla på en gång nedsköljda med hjälp av Kung Alkohol. 
Eller så tillber man Greve Oxycontin. Han är i en klass för sig, närmare bestämt narkotikaklass III, så han får bo i det stora inbrottssäkra skåpet där bakom. Min arbetsplats är sannerligen som ett helt panteon. Hyllorna i mitt tempel dignar av välsignelser. Lådorna är fyllda till brädden med frid. På burk.

Många skulle nog säga att lugnande och opiater är långt ifrån något som skänker frid och välsignelse. Att det bara tar udden av det värsta. Gör livets vassa kanter lite mindre vassa. Förra veckan hade jag en pensionerad lärare som hämtade ut Sobril för att det hjälpte mot hans tinnitus. Andra tar det för att det är muskelavslappnande och gör det möjligt att leva med ryggskadan som kom efter bilolyckan. Men hur man än vänder och vrider på det finns välsignelsen att köpa på burk. 

Men när den snälla läkaren på vårdcentralen slutat och den nya ragatan gnäller och krånglar och vägrar skriva ut mer än 25 tabletter åt gången. Då suger det att vara en anhängare till Fru Sobril. Som om någon skulle äta lugnande för att det är roligt! Läkare är idioter! Och på gatan tar dom ju femtio spänn för en ynka liten 5 mg tablett. Dom uslingarna! Då får man hålla sig till Kung Alkohol men det är ju så låg klass. Jag vill inte vara en person som måste tugga strong mint. 

Och här finns det en öppning. Vad händer om man skalar ned den sista meningen? 
Jag vill inte vara en person. Punkt. 

Vad händer om någon då, i det speciella ögonblicket, möter din blick och säger 
- Min vän, du behöver inte låtsas vara en person. Du är livet självt. Du behöver inte tugga strong mint. Du behöver bara vara. 

Du kommer fortsätta leka dina lustiga lekar som du alltid gjort. Och du vet ju att personen aldrig kunnat leka. Den kan bara grubbla och krångla. Det är livet självt som leker. Det är du min vän! 
Personen har för det mesta ångest och känner sig missnöjd. Personen kan faktiskt inte göra något vettigt överhuvudtaget. Personen har ingen aning om hur den skall få hjärtat att slå. Hur den ska pumpa blodet genom den vackra kroppen. Genom dom känsliga fingertopparna. Personen vet inte hur den skall göra för att tänka fram tankar. Och det är ju inte så konstigt. Personen är ju själv en tanke. 
Och den här lilla person-tanken behöver inte göra ett smack. Den kan kan få vara där om den vill. Det stör inte dig. Du behöver inte personen. Allt kommer flyta på hur bra som helst av sig självt. Tankarna kommer fortsätta att tänka sig själva. Känslorna kommer fortsätta att kännas. Tungan kommer fortsätta smaka. Ögonen att se. Öronen att höra. Du behöver inte vara en person för att leva och leka. 

Som Livet självt kan du drömma att du är en person. Och jag säger dig, dröm så mycket du vill. Och när drömmen går över i en mardröm skall du veta att du närsomhelst kan vakna. 
Vakna som livet självt. 
Du flödar och dansar i dig själv. Genom dig själv. Runt dig själv. Leker kurragömma med dig själv. 
- Livet, var har du gömt dig? undrar du medan du samtidigt ligger och kurar under sängen. Väntar och håller andan. Och det hela är så spännande. Med rosiga kinder leker du att du letar efter dig själv.

Och du älskar att klä ut dig. Ibland klär du ut dig till vardagstristess. Och du lyckas lura dig själv varje gång. Du är lekfullheten själv. Det busigaste som finns. Du älskar strider och idag fick du lust att drömma upp två kombatanter. För femtioelfte gången. Personen mot vardagstristessen. Kommer personen lyckas döda vardagstristessen? Eller blir det tvärtom. 

Du brukade älska den här leken. Det var som att du aldrig kunde tröttna på den. Men idag känner du att spänningen har avtagit. Det slår inte gnistor längre. Nu surrar det bara. Och brummar trött. Då är det dags. 
Dags att vakna!

4 kommentarer:

  1. Aj och ouch och hahaha. Du (whatever) är en konstnär min vän. Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Momo! :-) Då är vi två och snart ses vi hoppas jag! Lek vackert med elden! En dag vill jag se dig live när du uppträder. Jag har sett dig på TV och blivit mäkta imponerad <3

      Radera
  2. Vilken underbar morgonläsning. Den slog an tonen för den här dagen. Tack Björn.
    När skall Tidningarna och TV-nyheterna bli fyllda av sådan här inspirerande vägledning?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Björn! Vilken glädje att få göra dig glad!! :-) Låt oss flöda med flödet denna vackra höstdag. (blå himmel och sol i märsta) :)

      Radera

UA-3343870-1