söndag, november 15, 2015

Stormens öga

Det blåser storm i Europa. Ja, i hela världen faktiskt. Och mitt i stormen finns du och jag. Vi hör stridsropen men vi hör också gråten och bönerna om fred. Vi lyssnar till alla dessa tankar om vad vi nu måste göra och vad vi inte får göra. Vems fel det är. Vems fel det inte är. Att det kanske inte är som vi tror. Att det kanske i själva verket är västmakterna som skapat IS. Att vi nu sår vad vi skördat med vår vapenhandel och vårt arroganta sätt att girigt styra och ställa i de länder där det svarta guldet finns. Vi hör också att vi är utan skuld. Att det vi nu ser är ondskan själv som hotar att förinta våra goda, demokratiska samhällen och föra oss alla tillbaka till medeltiden. Vi hör ropen om att ingen skall få ta ifrån oss våra rättigheter. Vår demokrati, vår religionsfrihet och vår yttrandefrihet.

Och mitt i allt detta står du och jag. Tysta. Lyssnande. 
Det stora mysteriet är lika levande som alltid. Vad är det som hör larmet och ropen? Vad är det som hör all gråt och all veklagan? I vad uppstår allt detta?
Ordlöst frågar vi livet:
- Vad är det som ingen kan ta ifrån oss? 

Och svaret kommer som en viskning. Från djupet av våra hjärtan.
- Vi är här.
- Nu.
- Det kan ingen ta ifrån oss. 

De kan ta vår framtid ifrån oss. Men ingen kan ta ifrån oss det här ögonblicket som vi upplever NU. Ingen kan ta ifrån oss det enklaste och det mest självklara. 

Men vem bryr sig om det enkla och det självklara? De flesta vill ha det som är komplicerat och tvivelaktigt. De vill ha det som är konstruerat, fabulerat och ihopfantiserat. De vill ha stort, fett drama. Det onda mot det goda och bomber och granater. De skiter väl i det som är enkelt och självklart. 

Ja, det är ju det de flesta gör. Skiter i det enkla och det uppenbara. 
Bortser från det enda som är säkert. Nämligen att:
Vi ÄR
Vi är HÄR
Vi är här NU
Vi är MEDVETNA
Om VAD vi är medvetna är lite oklart. Men ATT vi är medvetna. Det är säkert. 

De flesta tvivlar på att det finns något att hämta i det som är säkert. I det som är sant, orubbligt och alltid levande och friskt. I det som är tillitens hjärta.

Är det då så konstigt att vi befinner oss mitt i denna sjukt förvirrade vansinnescirkus?
Men det är ingen fara på taket, för mitt i stormens öga är allt som det skall vara. Här är vi. Du och jag. Nu. Vilande i tillit. Ingenting mer behövs.
Jo, klagar våra vänner. Det är tråkigt att bara vara här. Det måste hända någonting! Vi måste ha något att kämpa för! Ja men då så. Då är ju allt som det skall vara. Eller?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1