torsdag, november 26, 2015

Vadå vadå

Att få säga som det är
att jag ingeting vet om det här
mer än att det gör mig kär.
Att få säga det
är vad mitt hjärta begär

- Hur kan du vara kär i det som är dåligt? Det som är fel? Det som är fult? Frågar den som tror på sina tankar. Frågar den som fastnat i den kompakta dimma av mentala strukturer som kallas betingning, sunt förnuft, god uppfostran, värdegrund och inre kompass.

- Min inre kompass visar inte åt något håll. Den visar på det här. På DET SOM ÄR.

- På DET SOM ÄR vadå?

- Vadå vadå svarar jag, och skrattar inom mig. Ett kluckande skratt. Ett skratt som kommer ur DET SOM ÄR. Naket.

- Vadå naket? frågar den människa som är van vid att se världen gå omkring klädd i just hennes betingnings-byxor, hennes sunt-förnuft-skjorta, hennes värdegrunds-skor, hennes god-uppfostrans-jacka och hennes inre-kompass-mössa.

- Vet du att DET SOM ÄR skimrar när det är naket? Att det strålar av heligt ljus? Vet du det?

- Jag förstår inte vad du pratar om, säger den som aldrig pratar om det som BARA ÄR. Säger den som bara pratar om det som är NÅGOT. Något av allt det som tankarna säger att det är.

Jag vet som sagt ingenting om det här. Men på min inre himmel dyker det upp fåglar som kvittrar om att de vet vad det är. Tankefåglar med långa näbbar och vassa klor. Fåglar som vill att jag tror. Att deras visdom är stor.
Kvitter kvitter kvitter. Jag förstår inte vad dom kvittrar om. Jag trodde länge att jag förstod. Men nu tror jag inte längre. Nu vet jag. Att tankar bara är tankar. Att de säger lika mycket om verkligheten som fåglarnas kvitter.
Jag anar att skillnaden är mycket liten mellan en frisk människa som hör röster och en sjuk människa som hör röster.

- Ånej, säger den som kallar sig frisk. Mina röster är inga röster. Det är tankar. Sunda och förnuftiga tankar. Inte alls sjuka och destruktiva.

- Mhm, säger jag medan jag bläddrar i dagens tidning. Så allt det här som det står om i tidningen utspelar sig alltså inuti ett mentalsjukhus? Det utspelar sig alltså inte ute i samhället där dom sunda och förnuftiga människorna styr och ställer?

2 kommentarer:

  1. Det här var bland det vackraste jag läst. Rysningar i hela kroppen. Lycka över att någon annan tydligt ser vad jag ibland lyckas urskilja.

    SvaraRadera
  2. Tack Stefan! Lycka här också över att du tydligt ser samma sak. Att få dela detta är den stora lyckan. Det är vad vi gör på Sanningsstund. http://bjornclausen.blogspot.se/p/sanningsstund-satsang.html

    SvaraRadera

UA-3343870-1