torsdag, december 10, 2015

Gud bor i en prinskorv. Också.

Så du äter fortfarande kött? Hm. Är det något sorts statement? Fast jag tror inte att du är tillräckligt smart för att göra några statement. Du glufsar bara i dig det du alltid har glufsat i dig. När till och med Arnold Schwartzenegger har börjat gå över till vegetariskt för att rädda miljön sitter du där och karvar i en död gris. Jag kan ge mig fan på att du röstar på Jimmie Åkesson också. Och dig är jag släkt med. Nej, nu tappade jag aptiten.

Snart är vi där. Snart samlas vi och äter tillsammans för att fira, ja vad ska vi egentligen fira? Att vi alla hör ihop antar jag. Trots allt. Att mörkret börjat vika hädan. Att dagarna börjat bli ljusare och ljusare. Att det är mysigt med traditioner. 

Runt vissa julbord skrattas det varma skratt. Runt vissa julbord är stämningen skön och avslappnad. Generös och vidsynt. Javisst, vi är olika. Faster si är lite eljest och morbror så kan verka lite trumpen men det är inget att bry sig om. Innerst inne är vi alla fina människor. Det är vad alla runt bordet känner. 

Runt andra bord är stämningen taggig och hård. Där klingar skratten ihåligt. Där undras det över de andras intelligensnivå. Där reagerar man på det ena och det andra. Borde han inte ha kunnat klä upp sig lite när det är julafton? Åtminstone sätta på sig en nystruken skjorta! Är det för mycket begärt? Och sträcka på ryggen. Inte bara sitta där som en hösäck. 
Kan inte den där överspända människan tagga ner eller helt enkelt gå och skjuta sig själva i huvet. 

Runt de flesta julbord är det lite av varje. Lite varmt. Lite taggigt. Lite skratt. Lite kyligt. Men mest ganska mysigt. 

Och så finns det julbord där det bara sitter en person. Med en pizza och en bag in box framför sig. 

Och så finns det dom som tillbringar kvällen på härbärgen. Och i sjuksängar. Och i koma. Och i himlen. Och i helvetet. Och på kryssningsfartyg. Och i fjällen. Och i Thailand. Och i länder där man inte firar jul. 

Julmiddagen som en symbol för samhörighet. Eller bristen på samhörighet. 

Jag känner många toleranta människor. De tolerar nästan vad som helst utom intolerans. Du får vara hur konstig du vill bara du låter bli att vara intolerant. 
Jag känner människor som vill att alla skall vara överens. Men jag känner också människor som menar att just det, strävan efter konsensus, är farligast av allt. Att det är dom konsensusdrivna människorna skapar sekter och totalitära samhällen. 

Och så känner jag djupt inom mig själv en tillit. En röst som viskar att allt är som det skall vara. Att vi alla förr eller senare kommer vakna upp ur tankedrömmen. Och när vi vaknat kommer vi se att allt varit som det skall vara. Hela tiden. Utan avbrott. Ingenting har någonsin varit off track. Detta vet vi alla. I djupet av våra hjärtan. Och vi kan minnas det på julafton. Att varenda reaktion är betingningen som spelar ut sig själv. Det är tankedrömmen som drömmer sig själv. 

Ingen väljer att bli vegetarian för att ta ansvar för miljön. Ingen väljer att rösta på Jimmie Åkesson. Ingen väljer att sitta som en hösäck. Ingen väljer att vara överspänd och leva sitt liv med en stor påle uppkörd i arslet. Det är helt enkelt inte meningen att överspända fru Månstråle från Lidingö skall slappna av och tycka att unge herr Lortgris nya piercing i ögonbrynet är klädsam. Och unge herr Lortgris från Märsta ska tycka att tant Månstråle borde skjuta sig själv i huvudet. Everything is on track. Drömmen är som den är för att den inte kan vara på något annat sätt. Och även om den kunde vara annorlunda... vem bryr sig? Det är en dröm. Jag menar, herregud, hur kan en dröm vara ett problem? Jo, det är klart den kan vara om vi vore fångade i den. Men det är vi inte. 
DET ÄR VI INTE. 
Närsomhelst kan vi vakna.

I varje evigt ögonblick kan fru Månstråle vakna upp och bli förälskad i unge herr Lortgris. Han är ändå lite djurisk den där unge mannen. Ojojoj. Lite som en inföding. Spännande och exotisk. Se vilka fylliga läppar han har. Ojojoj. Och vad gröna hans ögon är. Se hur det glimmar till när han tittar på mig. Kära nån. Vad är det här? Hjärtat bankar hej vilt.
Och när som helst kan unge herr Lortgris komma av sig, få en blackout och glömma allt han förväntas tycka om tant Månstråle. Hon ser ju ut som en drottning. Ta mig fan. Som Galadriel ur Sagan om Ringen. Fast lite för gammal kanske. Hmm. Men rätt fin ändå faktiskt. Snygg klänning i alla fall. 

Närsomhelst kan vi komma av oss. Glömma bort våra repliker. Glömma bort vad vi förväntas tycka. Plötsligt blir vegetarianen sugen på lite prinskorv. Jag menar det är ju julafton i alla fall. Kommer jorden gå under för att jag äter en ... bara en ... liten prinskorv?

Att vakna upp är som att komma av sig. Glömma bort vad vi förväntas tycka och tänka. Se något helt nytt. Något enkelt och vackert. Se Gud i en prinskorv. För han finns där också. Tro det eller ej. Just wake up and see for yourself!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1