torsdag, januari 28, 2016

Genusfail på Supersnippan

Krumelurer på en lapp som hänger på väggen i ett klassrum i Johannebergsskolan i Göteborg, färdas med ljusets hastighet mot ett par Bulbus occuli och när de penetrerat Corneas epitel fortsätter de sin virvlande dans genom galaxhopar av molekyler i form av hinnor och vätskor och linser, tills de träffar Retinan, porten till nästa mysterium, där de dör för att på andra sidan återuppstå som nervsignaler som blixtrar fram genom de båda synnerverna på väg till det universum som är hjärnan i detta mysterium som bär namnet Hannah, som är mamma och medlem i Facebookgruppen Supersnippan.

När krumelurerna slungas in i det Universum som utgör Hannas hjärna börjar krumelurerna solidifieras och vips är en ny stjärna född i form av ett koncept som sänder ut kryptiska signaler i den inre rymden, signaler som snart kopplas ihop med andra koncept för att bilda ett mönster som är så laddat att det blixtrar och sprakar inuti Hannahs hjärna och energin sprider sig ut i kroppen och får henne att sätta sig vid sin dator, hälla i sig två koppar kaffe och skriva ett argt mail till Johannebergsskolans rektor Anders Wallin där hon förklarar att krumelurerna gjort henne mycket uppröd. Den välmenande men naiva lärare som från början fäst krumelurerna på papper ville att dom skulle sända ut ett budskap om att det finns något som heter ordklasser och att en av dessa är substantiv och att ...
"Substantiv är namn på grejer, såsom solen, bil och tjejer"...

Då Hannas hjärna älskar att upptäcka nya mönster såg hon genast att krumelurerna på lappen också sände ut andra budskap. Sunkiga, sexistiska, könsstereotypa och patriarkala budskap. Tjejer är grejer på samma sätt som bilar som killar vill äga och stoltsera med och njuta av, och precis som bilar förväntas tjejer inte ha någon egen vilja. Tjejer och bilar ska troget och villigt vänta på att tas i bruk för att leverera njutning till sin ägare. Och precis som killen måste ha uppsikt över sin fina bil och låsa in den om natten måste killen ha koll på sin tjej så att ingen annan kille lägger beslag på henne. Så enkelt är det.

Hannah såg för sitt inre hur de små stjärnögda pojkarna i Johannebergsskolan i Göteborg, tack vare detta lilla budskap, och en lång rad andra sexistiska budskap som väntar på vägen mot tillblivelsen av en vuxen manlig identitet, kommer förvandlas, från små näpna gullpluttar till kalla, avstängda våldtäktsmän eller bara helt vanliga porrsurfande skitstövlar, som när dom tröttnat på allt krångel och alla krav där hemma i sovrummet, slutligen kommer inse att det är mycket enklare att köpa sex av en lettisk prostituerad tjej i en alldaglig lägenhet i förorten. En tjej som i killens ögon likt bilen saknar egen vilja. Ett substantiv, som likt bilen bara har ett enda syfte och ett enda behov, nämligen att tillfredställa sin ägare.

Det räckte inte med att skriva mailet till rektorn. Hannahs hjärna älskar symboler som likt solar får relaterade koncept, att likt planeter, börja kretsa i banor kring sig själva. Den lilla substantiv-versen hade nu blivit en sådan symbol kring vilken alla de kvinnoförtryckande strukturer Hannah kände till samlades. Den lilla versen på lappen på väggen i Johannebergsskolan i Göteborg hade nu blivit så laddad med innebörd att hela världen måste få veta. I alla fall de 61 340 personer som gillar Supersnippan på Facebook. I ett huj hade inlägget delats hundratals gånger och kommentartrådarna kokade av upprörda känslor, då intellektuella killar med skägg och akademisk examen gett sig in i debatten och utifrån ett von oben perspektiv börjat "mansplaina" för de i deras tycke lättkränkta och hysteriska tjejerna hur liten den här frågan egentligen var i ett större perspektiv... och fått mothugg av tillika intellektuella tjejer utan skägg men med akademisk examen som förklarade för de smygsexistiska skäggkillarna att liten tuva ofta stjälper stort lass. Att första världskriget började med ett enda litet skott på en gata i Sarajevo. Att en karriär som våldtäktsman kan börja med att den näpna gullplutten impregneras med sexistiska och kvinnoföraktande attityder som lyser igenom i allt från pappans sätt att titta på mamman då han kommer hem från en krogrunda med grabbarna, till den manlige lärarens lapp som med glimten i det kvinnoföraktande ögat förklarar vad ett substantiv är.

Och nu närmar vi oss den punkt då jag fick nys om den här historien. Men först fick Expressen tips om händelsen som kategoriserades som ett "genusfail", och först då denna artikel delats och dykt upp i mitt Facebook-flöde, fick jag reda på vad som hänt. Och nu sitter jag här och skriver om min reaktion som gått igenom olika stadier av identifikation, först med de skäggiga, mansplainande akademikerkillarna, sedan med de passionerade feministtjejerna och slutligen med mig själv så som jag ser på detta. Som ett stort mysterium. Som mysteriet som leker hide and seek med sig själv...

... men vad fan Björn, ta ställning nu då! Fega inte ur nu med ditt fluffiga crap om mysteriet som dansar ....

Jamen det är ju det jag gör. Jag tar ställning för Mysteriet. Jag tar ställning för Mirakelblicken som ser skönhet i allt från en hemlös kvinna som frusit ihjäl på trottoaren, till Hannah som är så levande och passionerad att det lyser om henne när hon strider mot patriarkala strukturer i det stora och det lilla. Jag tar ställning för det i oss, som likt Ricky i filmen American Beauty, ser Gud på de mest oväntade ställen. Såsom det uttrycks i en av mina favoritrepliker alla kategorier:

RICKY: Have you ever known anybody who died?
JANE: No. Have you?
RICKY: No, but I did see this homeless woman who froze to death once. Just laying there on the sidewalk. She looked really sad.
(They watch the FUNERAL CARS pass.)
RICKY: I got that homeless woman on video.
JANE: Why would you film that?
RICKY: Because it was amazing.
JANE: What was amazing about it?
RICKY: When you see something like that, it's like God is looking right at you, just for a second. And if you're careful, you can look right back.
JANE: And what do you see?
RICKY: Beauty.

Jag gillar inte att strida i onödan. Det skall jag villigt erkänna men alla som känner mig vet att jag kan ta strid då jag anser att det behövs. Men i det här fallet kan jag ärligt talat inte se något att strida om. Bara något att beundra. Jag kan bara andlöst betrakta paradoxen i den stora Skönheten.
Jag kan som dom skäggiga killarna på Supersnippan kyligt konstatera att det bara är ord. Krumelurer på ett papper. Att inget verkligt kan hotas. Att allt är som det skall vara.
Men jag kan också brinna med Hannah och alla hennes passionerade systrar som likt William Blake ser...
"... a World in a Grain of Sand
And a Heaven in a Wild Flower, ..."

Jag vill strida med Hannah som ser att det stora gömmer sig i det lilla. Jag vill precis som du Hannah...
" ...hold Infinity in the palm of your hand 
And Eternity in an hour. ..."

Inget symtom på kvinnoförtryckande strukturer är för litet för att lyftas, samtidigt som ingen hjärna är tillräckligt stor för att ens börja greppa Mysteriet. Och skall jag ta ställning för något blir det för Mysteriet. Skönheten som får mina ögon att tåras och mitt hjärta att sjunga av tacksamhet.

2 kommentarer:

  1. Björn! Här kommer ett boktips från en läsande och skrivande person till en annan: "Bad feminist" av Roxane Gay, som både lyckas skriva briljanta analyser av samtiden (i synnerhet dess popkulturella uttryck) och gå till nyansernas försvar. Kan också tillägga att min egen panik över åsiktshets på sociala medier lugnats avsevärt av att börja plugga medievetenskap igen, och förstå att starka, tydliga och många gånger förenklade åsikter är vad sociala medier till viss del byggda för att vara bra på, men att de inte alltid lämnar utrymme för så mycket annat. Ses snart! /Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Karin! Låter som en bok jag skulle gilla! Tack för tipset! Det är just detta med vår kärlek till enkla förklaringsmodeller och skarpa gränser som skapar en del skumma scenarier minst sagt. Nazityskland är ett exempel. Fint att påminnas och påminna om det. Jaa, vi ses snart! Tills dess önskar jag dig rika dagar med många nyanser, fast mest ljusa :)

      Radera

UA-3343870-1