fredag, februari 05, 2016

Fikapauser och snömos

Nikolaj, VD för den svenska apotekskedjan Guldapoteket, äter lunch med Tryggve, styrelseordförande för HealthWealth, Guldapotekets ägare. Dom sitter på Frogneseteren och äter Valbiff.

Tryggve: Ok Nikolaj, det här är vad som gäller. Lönekostnaderna skall frysas till en miljard per år. Det är ett enhälligt beslut från styrelsen. Och det gäller i fem år. Jag är affärsman Nikolaj. Guldapoteket är ingen jävla välgörenhetsorganisation.

Nikolaj: Jag hör vad du säger broder, men du vet att farmaceutlönerna rusar i Sverige. Antalet nyexade farmaceuter kan inte möta pensionsavgångar och tappet till andra apotekskedjor. Det är ett tufft läge nu för alla kedjor. Ingen lyckas behålla sina farmaceuter.

Tryggve: Ditt jobb är inte att fundera över dom här frågorna. Ditt jobb är att hitta rätt folk som kan lösa det åt dig. Och åt HealthWealth. Vi vill ha vinst Nikolaj. Guldapoteket blöder. Du får fem år. Inte en dag till. Hur är den nya HR-chefen?

Nikolaj: Hon sade upp sig igår. (suckar och slår ned blicken)

Tryggve: (lutar sig framåt och spänner blicken i Nikolaj) Men för helvete Nikolaj, när du jobbade för mig i Norge kunde du alltid knyta bra folk till dig. Du håller väl inte på att tappa stinget?

Nikolaj: Hon ville ta in konsulter för att jobba med Employer Branding och Core Values. Men det skulle bli på tok för dyrt. Sextiomfem miljoner på tre år för att producera en massa, ja du vet, snömos.

Tryggve: Det är helt rätt Nikolaj. Sätt några hungriga interna resurser på det istället. Säljchefen på syd, Henrik, det är en bra kille med en jävla massa driv. Låt någon av hans adepter jobba med värdefrågorna. Fan, jag gillar Henrik. Jag hade riktigt, riktigt roligt sist vi var ute i Stockholm. Minns du dom ryska tjejerna som Henrik fixade fram. Herrejesus! (både skrattar förtjust åt minnet)

Tryggve: Nu vet jag. Du får hitta en ung kvinnlig HR-chef som vi kan sätta i knät på Henrik. Jag litar på den mannen. Jag vill se mer av honom. Ok? Han är kall och vass som skarpslipat stål.

Nikolaj: Ok, jag skall snacka med Henrik. Han är en idéspruta också av Guds nåde. Hans senaste förslag var att plocka upp nyanlända Syrier med Apotekarexamen och göra ett internt program för dom där dom kan lära sig svenska och få svensk legitimation.

Tryggve: Strålande! Och som min VD i Care4You berättade för mig häromdagen. Hon har ökat andelen timanställda med tjugo procent senaste året. Extremt lönsamt.

Nikolaj: Men det finns nästan inga timanställda farmaceuter i Sverige. Vi har en lista med icke-anställningsbara stolpskott. Men ärligt talat. Det är inte en väg jag är intresserad av. Det kan skada oss i längden.

Tryggve: Vad pratar vi om? Fem år?

Nikolaj: Kanske tidigare. Jag vet inte.

Tryggve: Var lite kall nu broder! När vi går med vinst säljer vi till Lloyds. Ok?

Nikolaj: Ok.

Tryggve: Jag har nya jobb till dig inom HealthWealth. Vad sägs om att starta upp en kedja för hemtjänstverksamhet i Baltstaterna? Du kan fortsätta jobba i Sverige också om du vill. Vi kommer ju investera på grossistsidan också de närmaste åren. Vi hittar nåt roligt åt dig, lita på det! Jag litar på dig ser du.

Nikolaj: Tack!

Tryggve: Jag litar på att du kan frysa lönekostnaderna på fem år. Farmaceuterna får springa benen av sig på apoteken men det har dom bara gott av. Betald motion vet du. Haha. (båda skrattar)
Och kom ihåg, ta fram svarta listan och kontraktera stolpskotten på timmar. Utnyttja pensionärerna. Satsa hårt på att rekrytera nyexade. Jag vill att du sätter Henrik på det. Låt honom köra kampanjer på studenkårerna. Den mannen kan sälja sand i öknen. I love him! Och hitta en ny fräsch HR-tjej till honom! Och så vill jag träffa dom ryska tjejerna igen nästan gång jag hälsar på i Stockholm. Hälsa Henrik det från mig! (Skrattar, lutar sig fram över bordet och nyper Nikolaj i kinden)

Svenska farmaceuter lever varje dag med konsekvenserna av liknande beslut. Bemanningen minskar i takt med att lönerna ökar. Jag tycker det är en intressant utveckling. Den är långt ifrån unik för Apoteksbraschen. Jag är inte arg. Javisst, jag får också springa snabbare och snabbare men jag kan inte uppbåda den där ilskan. Inte nu. Jag kan bara se mönster och logik.
Tack vare fackföreningsrörelsens heroiska insatser under många decennier fick anställda i Sverige och västvärlden villkor som var så osannlikt bra att man baxnar när man tänker på det. Och de allra flesta tog dessa villkor för givna. Man kom till en punkt då det inte fanns något mer att kämpa för. Jo, man kan alltid få det bättre men när man nått en viss nivå avtar kampviljan. Så är det bara. Jag kan inte säga exakt när detta läge inföll. Någon gång på nittiotalet skulle jag tro. Det var då det vände. Fackets makt började sakta minska. Var det bra eller dåligt? Jag kan tyvärr inte svara på den frågan. Jag kan bara säga att det är logiskt. Allt går i cykler. Alla vågor har sin topp. Så fort fackets makt började dala såg arbetsgivarna sin chans att skruva åt tumskruvarna och därmed öka vinsterna. Varför skulle dom inte göra det? Det är det jag inte kan se. Jag kan inte se något elakt eller ont i det. Bara logik.

Arbetsgivarsidan är inte ond. Löntagarsidan är inte god. Dom dansar bara en dans med varandra. När den ena trycker på håller den andra emot. Inget konstigt med det. Det är faktiskt jävligt vackert.

När skall svenska löntagare få tillbaka sin kampvilja? Och för att föra det hela närmare min vardag. När skall vi farmaceuter börja kräva tillbaka våra fikapauser och vår kompetenstid? När skall vi återigen få ge våra kunder den tid som krävs för att vi skall kunna göra ett tillfredställande jobb?
Svaret är: när vi fått nog. Men uppenbarligen har vi inte fått nog ännu. På fem år har min grundlön ökat med fjorton tusen. Därtill har andra förmåner tillkommit. Till det kommer ob-tillägg då öppettiderna hela tiden utökas. Många har haft en liknande löneutveckling.
Självklart finns det ett pris. Det blir svårare att känna lojalitet när man hela tiden byter arbetsplats. Visst vill man att det skall gå bra för varje apotek. Men då bemanningen hela tiden minskar blir det ganska svårt att se hur det skall gå till. Vinsten kan öka men inte servicen till kunderna. Vårt engagemang som farmaceuter minskar hela tiden i takt med att vi måste expediera kunderna snabbare. Vi kan inte bygga relationer med varken kunder eller kollegor då vi hela tiden flyttar på oss. Då vi knappt känner varandra är det skit samma att vi inte hinner fika. Än mindre fika tillsammans. Vi blir kallare och rikare. När kommer den här utveckling att vända?
Jag vet inte. Men jag iakttar nyfiken vad som händer. Också inom andra branscher. Jag ser att alla arbetsgivare inte resonerar som Nikolaj och Tryggve. Många arbetsgivare betalar dyra pengar för snömos som skall få vår känsla av engagemang och lojalitet att öka. Vem gynnas av det? Jag skulle påstå att det gynnar dem som producerar snömos. Core values. Vi som jobbar som farmaceuter skrattar gott och rått åt sådant.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1