måndag, april 25, 2016

Att äntligen få andas ut

Att sättet vi andas på är kopplat till vårt sinnestillstånd är gamla nyheter. Men det finns kunskap som har den mirakulösa egenskapen att alltid, oavsett hur gammal den blir, kännas ny och fräsch, och detta med andningen och sinnestillstånd är ett sådant exempel.

För fjorton år sedan lånade jag boken "Zens tre pelare" av Roshi Kapleau på Göteborgs Stadsbibliotek. Sedan dess har jag mediterat. Inte regelbundet. Genom åren har jag hittat på en massa bra och dåliga ursäkter för att inte meditera. Men jag har alltid kommit tillbaka. Ibland i långa perioder. Ibland i korta. För mig är meditation en livslång kärlek. Den metod jag är mest förtrogen med, är den form av Zen-meditation som kallas för Zazen. (Zens Sotoskola) Denna metod/väg lärde jag mig 2006 av Per Mases med flera på Stiftelsen Berget i Rättvik. En vacker kursgård där Zen får samexistera med Kristendom. På Berget ligger en Zendo (japansk meditationshall) bredvid ett katolskt kapell. På den tiden fanns på Berget en fascinerande mix av Zen och Kristendom men på senare tid har stället blivit allt mer katolskt.

Zazen, så som den lärdes ut på Berget, skiljer sig från andra meditationsformer jag prövat genom ett ovanligt stort fokus på hållningen och andningen. Jag var van vid lärare och instruktörer som sade att allt man behövde veta om hållning är att man bör sitta bekvämt och på ett sätt som gör att man inte somnar. Att sitta med rak rygg är bra av just den anledningen, men förövrigt behöver man inte bekymra sig.
Vad gäller andningen hade jag fått lära mig att aldrig försöka manipulera den, utan bara låta den ske av sig självt. Kroppen vet själv hur den skall andas. Det vet alla. Jag menar, hur vågar vi annars somna på kvällen? Så var man inställning till hållning och andning innan jag kom till Berget.

Men Zazen är annorlunda. Där lämnas ingenting åt slumpen. Där råder en extrem omsorg om detaljer som var främmande för mig. När jag kom hem läste jag en bok av Hans Hof, elev till Taisen Deshimaru och den man som tog Zazen till Sverige. Om Per Mases var petig med detaljerna så var han en slarver jämfört med Hans Hof. Jag läste några sidor, suckade och lade ifrån mig boken mitt i en sidlång anatomisk analys av den sneda bukmuskulaturen.

För några veckor sedan, när jag var och hälsade på min pappa, såg jag samma bok av Hans Hof i hans bokhylla. Jag plockade fram den och bläddrade lite i den. Nu såg jag den med helt nya ögon. Den är nu min ständiga följeslagare. Både före och efter mina meditationspass.

Hans Hof´s bok har hjälpt mig med ett problem jag haft sedan jag började meditera.
För att detta mitt problem och dess lösning skall bli begripligt, måste jag börja med en översiktlig beskrivning av "magandningens" anatomi och fysiologi.

Diafragman:
Låt oss först titta på diafragman, själva "motorn" i andningen. I sitt avspända tillstånd efter avslutad utandning ser diafragman ut som ett valv som är uppspänt över bukhålan.
Men låt oss börja där utandningen börjar - med lungorna fyllda av luft. I det läget är diafragman sammandragen och befinner sig i ett läge långt ner i bålen där den pressar samman bukhålan. När vi så börjar vår utandning slappnar diafragman av varvid den stiger uppåt mot bröstkorgen och pressar ut luften ur lungorna. Eftersom diafragman stiger uppåt kan man tro att det är ett arbete den gör men så är alltså inte fallet. Det är en passiv avslappning som orsakar den uppåtstigande rörelsen.

När luften pressats ut ur lungorna uppstår en paus. En paus som ofta blir mycket kort då kroppen reflexmässigt sätter igång en inandning då balansen mellan syre och koldioxid ändras. Vid inandningen dras diafragman samman. I sammandraget läge förkortas den och dras därmed nedåt varvid den trycker ihop bukhålan. Här skulle man kunna tro att den sjunkande rörelsen är en avslappning men så är det alltså inte.

Bukhåla:
De muskler som omger bukhålan, framför allt den raka bukmuskeln framtill, fungerar som en sorts motkraft till diafragma. Detta tyckte jag först verkade komplicerat men det är förståelsen av det här som har löst mitt problem. Så ha tålamod!

När diafragman dras samman och sjunker nedåt mot bukhålan relaxeras bukmusklerna och det ser ut som om magen blåses upp som en balong. Men det är såklart inte luft som blåser upp magen. Det är bukhålan som pressas samman vilket får magen att puta ut. MEN, hos de flesta sker inte denna utputning av magen vilket är orsaken till att de flesta håller sig till bröstandning. Den är dock grundare och hindrar oss från att sjunka ned i de sköna lägen som i hjärnan kan registreras som alfa och theta-tillstånd.
Anledningen till att de flesta bröstandas är att de är för spända i bukmuskulaturen. Det problemet har jag aldrig haft. Min bukhåla har vid inandning helt korrekt blåsts upp som en balong. Faktum är att inandningen för mig alltid varit långt skönare en utandningen. Inandningen går också precis som den skall av sig själv. Som jag skrev innan känner kroppen av när halterna av syre och koldioxid ändras och sätter själv igång inandningen.
Att inandningen känns skön har fått mig att tro att den är en sorts avslappning vilket den ju inte är om man tittar på diafragman. För att inandningen skall kunna ske måste diagfragman dras samman så att den kan dras nedåt mot buken varvid det uppstår ett undertryck i brösthålan som gör så att luften kan sugas in i lungorna.
Men faktum är att inandningen både är en sammandragning och en avslappning. Diafragman dras samman och bukmuskulaturen slappnar av. För att magen skall kunna puta ut då diafragman trycker ned bukhålan måste bukmusklerna slappna av. Och det är den avslappningen som känns skön.
Inandningen har alltid funkat bra för mig även om jag inte riktigt förstått hur den gått till rent anatomiskt.

Men nu kommer vi till det som varit min blockering. Utandningen. Den sker inte av sig själv på samma sätt som inandningen. Lät jag den komma av sig själv blev den snabb och kort och slutresultatet blev alltid att det kändes som att jag hade luft kvar som jag inte blev av med. Detta irriterade mig då jag alltid fått höra att utandningen skall vara som en stor skön avslappning där man släpper allt och låter allt rinna av och ut. Man låter all negativitet passera ut med andningsluften osv. Så har det aldrig riktigt känts för mig. Inte när jag fokuserat för mycket på andningen
Men nu, nu har poletten ramlat ner.
Detta är vad som hände:

Vi utandningen stiger diafragman uppåt mot bröstkorgen varvid lungorna pressas ihop och luften åker ut. Som jag nämnde ovan är diafragmas stigande rörelse en avslappning. Men varför har det då aldrig känts som en avslappning?
Jo, såhär är det: När utandningen börjar, och lungorna är fyllda med luft, är diafragman sammandragen och pressar ihop bukhålan. Bukmusklerna är då helt avslappnade. Men då diafragman slappnar av och stiger uppåt så återtar bukhålan sin form genom att bukmusklerna kontraheras .. och den känslan … den har jag aldrig fått ihop med att allting slappnar av vid utaningen. Och jag har på sätt och vis haft rätt hela tiden. Det stämmer inte att allting slappnar av vid utandningen. Långt ifrån. Diafragman slappnar av och många andra muskler, men inte bukmusklerna.

Nu när jag förstår hur utandningen går till förväntar jag mig inte en total avslappning. Jag förväntar mig istället att det skall strama till i buken. Framför allt framtill genom den raka bukmuskelns sammandragning. Och JUST DEN SAMMANDRAGNINGEN är central inom Zazen. Hans Hof kallar den för stödet. Vilket den också kallas av sångare. Det är samma kontraktion som de använder som stöd för rösten.

Låt oss nu titta på de muskler som slappnar av vid utandningen. Förutom diafragman är det framför allt musklerna i axlar och nacke som slappnar av . Det sägs inom Zazen att vi, när vi andas in, bär upp världen på våra axlar. Vårt ansvar, våra roller, våra problem m.m.
När vi sedan andas ut kan vi släppa ned allt detta. Allt som tyngt oss.

Men vart skall vi sätta ned det? Allt ansvar, alla roller, alla problem? På marken kanske?
Mitt problem var att jag aldrig visst hur mycket jag skulle andas ut. Det sägs att stressade människor andas ut alldeles för kort. Att för mycket luft stannar kvar. Att ansvar, roller och problem stannar kvar på våra axlar. Så var det för mig också. Och nu vet jag vad det berodde på. Jag visste inte var jag skulle ställa ned det. Det låter kanske löjligt men så var det.

Såhär är det: När vi släpper ned allt det tunga, som vi under inandningen lyft upp på våra axlar, lägger vi det på stödet, sammandragningen i den raka bukmuskeln. Den platsen, det som Hans Hof kallar stödet, är ett område runt och strax under naveln. Inom Zazen kallas det för Hara (som i Harakiri ...) Hara betyder egentligen mage på japanska men syftar i det här sammanhanget inte på magsäcken. Det är ett begrepp med många och storstilade betydelser. Man ser Hara som kroppens gravitationscentrum. Ibland kallas Hara för “the sea of Qi” (ett hav av livskraft)
I det här sammanhanget räcker det för mig att se Hara som ett stöd, en bas där jag kan landa vid slutet av utandningen. Detta har gjort att mina utandningar nu, efter 14 år, är minst lika sköna som inandningarna.

Och så levde dom lyckliga i alla sina dagar, Björn och hans Zazenmeditation.

Utan boken Bli mer människa av Hans Hof hade detta aldrig skett. Hans Hof, salig i åminnelse, gick bort 2011 men hans bok lever kvar och den är för mig ett exempel på att vi människor mår bra av tuggmotstånd. Tack Hans Hof för att du med din bok tog min meditation till en helt ny nivå! Nu kan jag äntligen andas ut.

2 kommentarer:

  1. Hej Björn
    Jag försöker sätta mig in i det här, ty jag känner att det finns en essens häri som jag har nytta av!
    Har ju själv vissa problem med meditation och så har det varit egentligen sedan 1977 - året då jag fick fantastiska vinster av meditation. Ska haffa boken!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Perra! Det glädjer mig omåttligt skall du veta! Vet inte varför jag blir så glad men det blir jag. Jag minns känslan jag fick då jag läste om din första meditation och skulle vilja läsa det igen. Vet att det finns någonstans bland denna bloggs 3395 kommentarer. Hittar det inte.
      Låt oss tala mer om detta!

      Radera

UA-3343870-1