måndag, oktober 24, 2016

En annorlunda terapisession

Ikväll är jag på humör för boktitlar. En titel skulle kunna vara - Tillitens flöde. Det är en titel som tänder mig och jag skall förklara varför.

Låt oss säga att du går i samtalsterapi.
- När han gör så, vad känner du då? frågar terapeuten.
- Jag vet inte riktigt, säger du. Jag blir nog besviken. Eller så blir jag arg.
- Bra, säger terapeuten. Du känner en av miljoner olika känslonyanser. Men har du tänkt på en sak?
Terapeuten blir tyst. Ser lite hemlighetsfull ut. Du undrar vad som skall komma. Blir nyfiken.
- Har du tänkt på det faktum att du faktiskt KAN känna känslor. Är inte det rätt coolt?

Du blir lite betänksam. Vad är det för en fråga?  Det känns inte som att det ingår i den här dansen som kallas samtalsterapi. Terapeuten skall väl vara intresserad av VILKA känslor jag känner. Inte ATT jag kan känna känslor. Du vet inte riktigt vad du skall svara.
- Jo, det är väl coolt, svarar du och undrar om det är en sorts kuggfråga.
- Det är ingen kuggfråga, säger terapeuten som om han kunde läsa dina tankar. Det är lika coolt som att du kan höra min röst.

Jo, men det är väl klart. Jag är inte hörselskadad, tänker du.
- Stanna upp en stund och lyssna till ljuden i det här rummet, säger terapeuten. Lägg märke till hur de bara kommer till dig. Du behöver inte göra någonting för att höra dem. De bara hörs. Allt som behövs för att du skall höra ljuden sker av sig självt. Du säger att du hör ljud. Men är det sant? Du gör ju ingenting. Ljuden bara hörs. Helt magiskt. Om du läser på i fysiologiboken kan du se hur många olika kemiska processer som pågår i kroppen från det att ljudvågen når trumhinnan tills hjärnans hörselcentrum registrerar ett ljud. Men du behöver inte bekymra dig om något av allt det där. Har du någonsin tänkt på det?
- Nej, svara du. Och nu känner du dig lite undrande. Lite nyfiket förvånad. För det här är verkligen ingenting som du brukar tänka på.
- Att höra ljud är något fantastiskt. Det är en gåva. Eller hur?
- Jo, det är det ju. Det är synd om de som är hörselskadade.
- Tänk inte på de som är hörselskadade nu. Tänk på det faktum att DU, helt utan ansträngning, får alla ljud serverade till dig på ett silverfat. Det är världens coolaste grej.

Nu börjar du undra vad det här har att göra med terapi. Det hela verkar lite småflummigt. Men inte alls ointressant. Ni sitter tysta ett tag innan terapeuten fortsätter.
- Grejen med känslor är att vi snöar in på vilka känslor vi känner och varför. Det kan vara intressant att studera känslor och deras orsaker men det kan också vara spännande att stanna upp och rikta uppmärksamheten mot själva KÄNNANDET av känslor. Det fungerar på samma sätt som hörseln. Det sker alldeles av sig självt. Du har ingen som helst kontroll över den ofantligt invecklade process som omfattar alltifrån hur hjärnan tolkar en annan människas beteende, börjar tänka tankar som frisätter en viss cocktail av hormoner och signalsubstanser som leder till vissa känslor som sedan registreras i hjärnans känslocentrum. Det hjälper inte om du är specialist i neurofysiologi, du har ändå ingen kontroll över de processer som leder fram till en viss känsla. Det hela sker alldeles av sig självt och du får känslan serverad på silverfat. Tadaa, här är den. Varsågod, säger hjärnan. Enjoy! Eller inte.
Det här är saker vi sällan ägnar någon uppmärksamhet. Vi tar det för givet att vi kan känna känslor och tänka tankar. Höra ljud och se färger. Känna smaker och känna saker med våra händer. Men det är inte självklart. Det är ett hiskeligt mirakel.

Det blir tyst i rummet. Det här är ingen vanlig terapisession. Den saken är klar.
- Jag förstår att det här är saker som fascinerar dig, säger du. Jag tycker också att det är rätt frascinerande när man tänker på det, men hur kan det hjälpa mig att må bättre?
- Jo, såhär ser jag det, säger terapeuten. Anledningarna till att vi mår dåligt är till synes många. Visst kan vi må lite bättre genom att bli medvetna om våra känslor och hur vi fungerar i samspel med andra människor. Men faktum kvarstår att vi ofta har tappat bort det viktigaste. Nämligen det faktum att livet är ett mirakel. Att det är en sjuhelsikes tripp att vara människa. När vi ser det kan vi känna förundran och tacksamhet. De två känslorna hör ihop. Vi intalar oss själva och andra att vi skall vara tacksamma för livet. För allt vi har. För att vi är relativt friska. Men det går ofta sådär. Eller hur? Att skriva tacksamhetslistor varje dag är en fin övning som kan ge vissa resultat. Men att gå till roten med vad det innebär att överhuvudtaget kunna höra, se, känna, och så vidare, är något oerhört kraftfullt. Då får oss att återfå kontakten med den känsla av förundran vi hade när vi var små barn. När livet var magiskt. När hela världen skimrade.

Du sitter tyst nu. Begrundar det terapeuten sagt. Känner dig lite vilse. Undrar fortfarande hur det kan hjälpa dig. Vad du kan göra med det.
- Jag har en serie guidade meditationer som du kan få prova om du vill. Då kan du i lugn och ro få pröva vad det innebär att komma djupare i den här sortens meditation. Det kommer inte få dina problem att försvinna som genom et trollslag. Men på sikt kommer du fyllas av mer tacksamhet och förundran och det kommer göra att dina problem tappar sin tyngd. Du kommer inte längre krampa kring dem. Du kommer inse att allting som pågår i dig är ett flöde av processer som sköter sig själva.
Gradvis kommer du lära dig att se att saker och ting faktiskt tar hand om sig själva. Det är inte du som behöver lösa dina problem. För hur gör du när du löser problem? Du tänker och känner en massa eller hur? Processar som det heter. Men ju mer du gör de här meditationera desto klarare blir det att det inte är du som gör dina tankar och dina känslor. Det vore ju förfärligt om du skulle behöva vara där inne i hjärnan och dirigera alla dessa komplicerade processer. Eller hur?
Du kan faktiskt luta dig tillbaka och säga, det löser sig. Och du kan göra det utan dåligt samvete. För ju mer du gör de här meditationerna desto klarare blir det att det faktiskt sker av sig självt. Du kommer inse att det faktiskt är omöjligt att påverka vad din hjärna processar fram. Allt du kan göra är att lita på att den kommer göra sitt bästa.
Visst kommer du tvivla i början. Känna att det nog är bäst ändå om jag går in och styr och ställer lite. Men ju mer du gör de här meditationerna desto klarare kommer det bli för dig att det är omöjligt. Kan du göra en tanke?

Ni sitter tysta. Du funderar. Kan jag göra en tanke? Reflexmässigt tänker du att javisst, jag tänker ju hela tiden. Klart jag kan tänka en tanke. Men så prövar du. Hur gör jag en tanke, undrar du. Nu skall göra en tanke. Vilka knappar skall jag trycka på? Hur gör jag för att forma den så att den blir som jag vill?
Du experimenterar ett tag. Inser att det är omöjligt. Tankarna bara poppar upp. Fix färdiga. Du går snabbare än blixten. Du har inte chans att gå in och styra och ställa.
- Shit, säger du högt. Jag har ingen kontroll över mitt tänkande. Terapeuten ler. Säger ingenting.

Du har massor med frågor nu. Huvudet är som en bikupa. Betyder det här att vi inte har någon fri vilja? Herregud, tänk om jag börjar tappa kontrollen över mitt eget liv. Sedan inser du att du just insett att du aldrig haft någon kontroll över någonting. Men herregud, så kan det väl ändå inte vara? Det är lite läskigt. Jag tror inte jag skall gå till den här terapeuten någon mer gång. Men du är ändå nyfiken.

- Jag förstår om det här väcker en hel del funderingar hos dig. Det brukar bli så, säger terapeuten. Du kan få köpa min bok om du vill. Här är den. Han visar upp den - Tillitens flöde. Han räcker den till dig.
Du läser på baksidan:
I den här boken kan du få lära dig att leva ett liv i total tillit. Det handlar inte om tro utan om en visshet som bygger på exakta iakttagelser av hur ditt eget sinne fungerar. När du blivit bekant med ditt eget sinne kommer livet mer och mer upplevas som ett ansträngningslöst flöde. En fascinerande dans. Ett äventyr som fyller dig med tacksamhet och förundran. En resa som är fylld av magi och förtrollande skönhet.

- Ok, säger du. Jag köper den. När kan jag komma nästa gång?

2 kommentarer:

  1. Bra beskrivning. Kärnan av hundratals "andliga" böcker i ett blogginlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket oerhört fint omdöme! Bugar mig djupt!

      Radera

UA-3343870-1