söndag, oktober 16, 2016

Höstmys och solresor och some deep shit

Vad ska vi hitta på idag? Några förslag? Vad sägs om att åka till Ikea och köpa mysiga lyktor och värmeljus och nya sköna filtar i färger som matchar soffan vi köpte i somras och äta köttbullar för 39 kr toppade med kanelbulle och kaffe för 10 kr för att sedan ... ja vad ska vi göra sedan? Något får vi hitta på för snart är det måndag igen och snart är det jul och snart är det sommar och round och round it goes men inte forever för snart kommer det ändå ta slut eller så tar det inte slut, vem vet, vi får hur som helst lov att hitta på något med den här tiden som vi har fått till skänks, för livet är ju ändå en gåva, kind of, det vill vi gärna tro, en möjlighet av något slag, en klump med lera som vi kan forma till något vackert, ett vitt ark på vilket vi kan måla våra drömmar, ett worddokument i vilket vi kan nedteckna vår historia, en möjlighet att utveckla, likt en blomma, vår fulla potential, vad nu den är, the sky is the limit, hopefully, eller närapå, eller är det bara en massa bull som folk tjänar pengar på genom att spela på våra känslor av otillräcklighet, whatever, i vilket fall bör vi också lära oss att stanna upp och vara tacksamma över det vi redan har, men inte för länge, vi får se upp med narcissismen, ibland får vi trampa ur vårt eget och vidga våra perspektiv, tänka på alla dem som inte har det så förspänt, de som har fått cancer, de som har kommit hit som flyktingar, eller som lever kvar i krig och elände, som blir förtryckta på grund av sin etnicitet, sin sexuella läggning, sina åsikter, ja det är många som inte har det så bra som vi, men vi får heller inte drabbas av förlamande skuldkänslor, vi måste jobba med det, det är mycket vi behöver jobba med, vi har mycket att ta itu med, men först ska vi unna oss, det är ett viktigt och vackert ord, att unna sig, det ska vi göra, unna oss något härligt, lite lyx, lite sol och värme i vintermörkret kanske, ja det ska vi göra när vi kommer hem från Ikea, sätta oss i vår soffa, svepa in oss i de nya filtarna, tända värmeljusen i de nya lyktorna, och beställa en solresa i januari, det är bäst att passa på nu, för man vet aldrig,
man vet aldrig ...
när klockan är slagen,
när allting rasar,
när den stora längtan bryter fram.
DEN STORA LÄNGTAN

Längtan efter det fullkomliga ögonblicket då ingen längtan finns.
Då ingenting saknas. Då ingenting mer behövs.
Ögonblicket då allt är fullbordat.

Men din största längtan är också din största fasa.
Tjuren Ferdinand är så gullig där han sitter under sin korkek och luktar på blommorna. Det är vad du intalar dig. But you are so wrong.
Gulligheten är bara en förklädnad. Faktum är att han skrämmer skiten ur dig. Nej Björn, nu är du allt ute och cyklar, tänker du och skrattar. Skrattar bäst som skrattar sist säger jag då med sträng uppsyn för idag är jag allvarsmannen. Idag är jag förkunnaren. Idag dundrar jag från predikstolen att du har all anledning att göra i byxan nästa gång du ser någon som är tillfreds med att sitta och lukta på blommorna. Eller någon som lyckligt kan sitta i timmar och betrakta hur höstlöven rör sig i vinden. Eller någon som eftertänksamt puffar på sin pipa utan en tanke på hur resten av dagen bör utnyttjas. Du är egentligen livrädd för Tjuren Ferdinand. Du skyddar dig från det han symboliserar genom att förminska och snuttifiera honom. Djupaste sett gestaltar han din djupaste längtan. Ögonblickets fullkomlighet. Vars uppfyllande är din egen död.

Det är vad du tror och på ett sätt stämmer det. Så länge du identifierar dig med din längtan efter en morgondag, efter ny chans, är du dödsdömd.
Men det är inte som du tror.

Det är inte som du tror.
Här gör jag en konstpaus för nu har jag kommit till bullens mitt, den sockerknastrande och smördrypande kärnan. Jag tittar upp mot körläktaren där du står, jag inser att jag predikar för kören, jag vet att du redan vet det här, jag inser att alla redan vet det här, men jag kan inte låta bli. Jag bara måste få säga som det är.

Du är inte den du tror.
Så, nu var det sagt. Nu kan jag gå hem och dricka kaffe och äta rulltårta för nu har jag sagt allt som någonsin behöver sägas. I dessa sex ord finns din frälsning. I dessa sex ord finns evigt liv.

Du är inte din längtan efter en morgondag. Du är inte din längtan efter en ny chans. Du behöver inte tiden för du är det här ögonblicket som är utan början eller slut. Längtan och tid är blott fenomen som föds och dör i dig. Längtan och tid är som vågor som uppstår och försvinner i det hav som är du.
Det är vissheten om detta som ger dig evigt liv. Ingenting kan tas ifrån dig. Så har det alltid varit och så kommer det alltid förbli.
Det finns ingenting att oroa sig för. Ingenting har någonsin stått på spel. Du har aldrig någonsin stått på spel.

Nej, kaffet och rulltårtan får vänta lite till känner jag nu. Visst har jag sagt allt som behöver sägas. Faktum är att ingenting alls behöver sägas. Någonsin. Men fuck it, det är ju så smaskigt att säga saker. Profound and deep shit. Det är till och med bättre än rulltårta.

Du vill stå på spel. Du vill låtsas att saker, ljuvliga saker, kan tas ifrån dig. Din stolthet, ditt goda rykte, dina ägodelar, din trygghet, dina vänner, dina nära och kära, din framtid, ditt hopp, din lycka. Du vill inte ta något av detta för givet. Du vill inte känna dig säker. Du vill känna oro. Faktum är att du vill känna oro. Nej, det vill jag inte alls, säger du nu. Joho du, det vill du visst det, svarar jag. Jag vet att du vill oroa dig. För jag känner dig. Du är människa nämligen. Precis som jag. Jag vet att du älskar spänning. Du vill känna brist och otillräcklighet och utvecklingspotential och triumf och nederlag, längtan och saknad, lycka och hjärtskärande sorg och hopp och förtvivlan.

Och så vill du att något spelar roll. Att ingenting spelar roll är en förfärande tanke. Du älskar det förfärliga i den tanken på samma sätt som du älskar skräckfilmer. Så för att kunna sova på nätterna spelar du roller. Ja, du är alltid dig själv - det du inte tror att du är - men det mesta av tiden, från vaggan till graven, från sängen till sängen, går åt till rollspel. Du älskar rollspel. Din favoritroll är rollen där du tror att du är 100% autentisk. Nej, men det är väl ingen roll säger du. Jo, det är en fett bra roll och du kommer aldrig erkänna att det bara är en roll för om du gör du kommer du återigen skrämmande nära insikten att ingenting spelar roll.

Men nu skall jag kliva ner från predikstolen och gå hem och äta rulltårta. Gör jag inte det kommer jag falla för frestelsen att skapa nya stjärnbilder. Spela en ny omgång connecting the dots. Om jag drar en linje mellan de här stjärnorna så bildas det en vagn. En karlavagn. Och drar jag en linje mellan de där stjärnorna bildas det ett koncept som vi kan kalla för ingenting. Eller tomhet. Följer vi stjärnorna där borta i öster ser vi orden i Buddhas hjärtsutra - form är tomhet och tomhet är form. Det är en vacker stjärnbild. Drar vi linjen på ett annorlunda sätt bildas ord som får oss att tro att vi kan begripa den djupare innebörden i meningen - ingenting spelar roll. Förvisso är det så kan vi då säga med begrundande min och nicka - det som spelar alla roller är ingenting, det är tomheten. Våra roller är de former Buddha pratade om. Och dessa roller är ingenting. Samtidigt är detta ingenting alla våra roller, alla våra lyktor och värmeljus, våra soffor och filtar, våra köttbullar och kanelbullar, våra funderingar och drömmar, våra solresor och vår dödsångest. Vår hågkomst och vår glömska. Vårt predikande och vårt rulltårteätande.

Over and out.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1