torsdag, oktober 13, 2016

Tråden och väven

Du visar dig för mig som en tragisk historia. Å nej, no please säger jag och tänker att mitt liv ändå inte är så illa.
Som en framgångssaga. Wow säger jag med ett styng av avundsjuka i rösten och tänker att framgång går före fall.
Som ett gäspigt malande om trivialiteter och nonsens. Suck säger jag och tänker att att världen skulle bli roligare om alla sade upp sig från sina jobb och lät tärningen bestämma vart de skulle styra kosan härnäst.

Du visar dig som berättelser om änglar, utopier, vardagsrealism och kändisskvaller. Mhm och aha och nähä säger jag och tänker vad vi håller på vi människor. VAD VI HÅLLER PÅ.
Du visar dig som sjukdomar, träningstips och vitaminer. Säger du det, säger du det, säger jag och tänker att vägen från vaggan till graven kan vara lång eller kort eller mitt emellan.
Du visar dig som en tärning, som en mandala och som  ett krucifix. Sedär, sedär, säger jag och tänker it's time to roll the dice.

Din högsta önskan är att förtrolla mig. Försök du bara säger jag för att i nästa stund vara lost.
Du längtar efter att leda in mig i återvändsgränder. Nej den gubben går inte säger jag för att i nästa stund stå med pannan mot väggen.
Du vill se mig glida fram på röda mattan. Tack och tack så mycket säger jag för att i nästa stund sitta ensam och pimpla lådvin.
Du vill se mig snava  på villovägar. Nej jag tänker följa kartan och hålla mig till de breda vägarna säger jag för att i nästa sekund vara vilse i pannkakan.
Ditt förbannade as.

Du vill höra mig skrika förbannelser, viska böner och sjunga lovsånger. Du vill höra min spända, knastriga röst klaga på småsaker och du vill höra min klara, öppna stämma prisa livets skönhet. Du vill se min panna i djupa veck över risken att bostadsbubblan spricker. Du vill se min panna slät och mina ögon tårfyllda då jag försonas med mina nära och kära. Du vill se mig dubbelvikt av skratt då jag får en skymt av livets stora humor.
Du vill att jag skall se dig.
Men jag ser dig inte.

Saken är nog den att du inte vill att det skall vara enkelt för du älskar spänningen. Du triggas av risken att jag aldrig kommer knäcka koden. Att jag aldrig kommer genomskåda tiden. Att jag aldrig får syn på tråden.

Tråden.

Du är tråden som gömmer sig i väven.
Du är nuet som gömmer sig i tiden.

Du är här som gömmer sig i där.
Du är hemma som gömmer sig i borta.

Du är jag som gömmer sig i dig
Du är vi som gömmer sig i dem

Du är det fucking amazing stora som gömmer sig i det fucking amazing lilla.

Du älskar när jag förtrollas av väven.
Du är Maya
Du är Satan, du är det onda som gömmer sig i det goda, som gör det möjligt för Gud att vara go å gla, kexchlokla.

Du krånglar. Du ÄLSKAR att krångla med mig.
Varför låter du mig inte se tråden? Varför låter du mig inte se THE ONE. Varför låter du mig inte se dig?

Du gäckas.

Du låtsas vara liten och ful och fel och fumlig och feg. Du låtsas vara frustrerad och förfärad och förgjord och förförd.

Du är en gynnare, en frälsare, en kotte, ett höstlöv, gröt i skägget, torkat vete, våtservetter, tuschpennor, en dödskallemössa, kräklor, en skärmmössa, en varm hand att hålla i, en mjuk blick att möta och en välsignelse bortom evigheters evigheter

Du är jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1