söndag, november 13, 2016

Mättnaden är inte slutet. Den är början.

Orden har nu dansat några varv till och gårdagens text om budskapsmättnadens välsignelse har bytt till en ny rosa kostym med tillhörande purpurfärgad, juvelbeströdd slips, och vinkar nu till mig från en ny plats i mysteriets hjärta.

Alla visa, djupsinnigt kärleksfulla budskap visar sig nu vara överflödigt överflödande lyx. Extremt överflödande som jordgubbar i champagne.
Vi behöver dem inte.
Så känns det fortfarande.

Men att vara mätt kan låta tråkigt. Ord är magi. Mätt låter som blä, jag åt för många köttbullar. Jag erkänner. Tråkigt ord. Gäsp. Rap. Ska sova nu. Godnatt.
Nej jäklar, nu ska vi leka. För att det är oemotståndligt roligt. Oemotståndligt berusande.
Jag tror utifrån egen erfarenhet att det bara finns ett sant tillstånd som vi människor kan existera i. Och det är ett tillstånd av mindblowing abundance. Att jag har ögon att se med. Att jag kan se färger! Jesus Christ! Rött, grönt, purpur och askgrått. Och mer och mer och mer. Färgnyanser utan ände! Varifrån kommer alla dessa färger? Varifrån kommer jordgubbssmaken? Hur kan det finnas så många smaker!? Vad har jag gjort för att förtjäna denna tripparnas tripp med alla dessa myriader av sinnesintryck. Känslan av våt, kall snö i stövlarna. Ljudet av pulkan som krossar ett universum av snöstjärnor när den susar ned genom vintergatan på planeten jordens jublande dans genom existensen.

Känslan av att något saknas är en ond dröm. Men, det går att vakna upp ur denna obegripligt märkliga bristdröm! Det är allas födslorätt att vakna. Att yrvaket slå upp sina ögon och drunkna i förundran.... att inte vilja göra något annat än fira  och gråta lyckotårar av ljuvaste tacksamhet ...
Sedär, en jordgubbe i champagne från budskapsbufféns dignande överflöd. Serverad med en slev fluffigt mjuk bourbonvaniljkräm. Men, och det är just detta som är poängen, det finns inga läckerheter från budskapsbuffén som kan skringra bristdrömmens dimmor. Ingenting från buffén kan väcka oss. Inte så länge vår hunger kommer från bristdrömmens illusoriskt gnagande låtsas-sår.

Att bli mätt är inte slutet på vår resa. Det är bara början. Början på ett omättligt behov av att fira. En rasande begär efter att förundras och lovsjunga. Att överflöda allt det överflöd som inte längre kan härbärgeras i ett hjärta som brister upp mer och mer för varje andetag. Hur kan det finnas så mycket luft att andas? Hur kan hjärtat slå? Hur kan någon förstå, att det inte finns något mer vi behöver få.
Att allt är givet.
Att vi är välsignat.

Sedär, cirkeln är sluten. Den här texten kunde inte sluta på något annat vis än den gjorde igår. Men idag slutar den med ett löfte om att mättnadens välsignelse inte är slutet utan början. Början på ett vaket liv i tacksägelse och förundran.

lördag, november 12, 2016

Budskaps-mättnadens välsignelse

Jag tror att vi är många som börjar få våra mått rågade med budskap. Det här ska du göra för att ... eller det här skall du låta bli att göra för att ...
Och denna vår budskapsmättnad är något fantastiskt. Jag vågar påstå att det är första gången i världshistorien som människor på allvar börjar lida av budskapsmättnad. Behöver jag exemplifiera? Jag tror inte det. Du som läser min blogg vet vad jag menar. Kanske har vi hört det lite för många gånger: 

Stanna upp. Släpp taget. Go with the flow. Säg ja till livet. Öppna dina sinnen för här och nu. Lyssna till din inre röst. Du är din egen guru. Du har redan all visdom inom dig. Våga lita till ditt eget hjärta. Vila i nuet. Lyssna till stillheten.
Självklart finns det en ocean av budskap som går i andra riktningen också. Sluta aldrig kämpa. Var stark och håll fast vid dina principer. Våga gå mot strömmen. Sätt ned foten och vägra acceptera orättvisor och förtryck. Fokusera på din vision av en bättre värld. Bejaka din nyfikenhet och släpp loss din törst efter ny kunskap. Sluta aldrig ifrågasätta och lita till din egen förmåga till kritiskt tänkande. Slå dig inte till ro med det näst bästa. Sikta mot stjärnorna, spänn din båge, harkla dig och sjung så högt du kan för att hjälpa till att maxa den mäktiga symfoni av röster som är mänsklighetens lovsång till livet. 

Det handlar inte om ifall dessa budskap är sanna eller fruktbara. Det handlar om mättnaden. Kan du känna den ibland?
I denna mättnad finns ett budskap ... Nej, jag skojar bara. Denna mättnad är kanske det enda som är fri från budskap. Fri från vägledning. Fri från det kliande behovet att formulera vad livet handlar om. För det handlar om en klåda. En gnagande hunger. Efter vadå?

Jag har haft förmånen att lära känna många människor, som liksom jag, har kunnat kalla sig själva för andliga sökare. Eller andliga finnare. Ju fler budskap vi matar oss med desto fler budskap vill vi dela med andra. Den mäktiga kören av sökande och finnande brusar allt högre. Arenorna är liksom tidigare fysiska men i allt högre grad virtuella. Vi samlas kring vår formuleringsklåda. Och kliar oss själva och varandra med nya och spännande formuleringar. 

Det sker i alla olika sammanhang bland alla sorters människor. Det sker på retreatgårdar med andliga lärare. Det sker bland vänner där vi matar varandra med pop-psykologins senaste rön. Det sker i samtalsterapi-rummen. Det sker på motivationsseminarierna. På våra egna kammare med podradio och youtube-klipp, självutvecklingslitteratur eller själv-avvecklingslitteratur. Det sker med psykedeliska droger på ny-shamanistiska cirklar. Det sker med allt mellan himmel och jord på alla tänkbara och otänkbara vis. 

Och mitt i allt detta kliande märker vi av mättnaden. Den välsignade budskapsmättnaden. 
Det är inbyggt i själva språket struktur att det är omöjligt att öppna munnen utan att förmedla någon sorts budskap. Eller att det som sägs kan tolkas som ett budskap. Må så vara. Jag säger det ändå. När du lägger märke till budskaps-mättnaden. Be happy. Den kan öppna dörren till något nytt. Och något oändligt gammalt. Något evigt. 
Denna mättnad är en välsignelse om vi låter den vara precis vad den är. En mättnad. Resten tar hand om sig självt. Budskapen kommer fortsätta flöda genom oss från alla håll och kanter. Och under tiden kan vi bara säga - jag är mätt. 
Smaka på det. Jag är mätt. 

Är det inte fantastiskt att få vara mätt. Är det inte det vi alltid längtat efter. Är det inte därför vi jagar. För att få bli mätta. Och nu är vi mätta. Många av oss. Det är värt att fira. 
Vi som är mätta. Vi delar den högsta lyckan. Kanske utan att ens veta om det. De föreställningar vi matats med om hur den högsta lyckan skall kännas inbegriper sällan ordet mätt. Men så är det. Mätt är rätt. Och det är lätt att bli mätt i denna kakafoni av budskap som sköljer över oss i denna tid. Det är en välsignad tid. Och du är en välsignad människa. Oändligt välsignad. 
UA-3343870-1