lördag, november 12, 2016

Budskaps-mättnadens välsignelse

Jag tror att vi är många som börjar få våra mått rågade med budskap. Det här ska du göra för att ... eller det här skall du låta bli att göra för att ...
Och denna vår budskapsmättnad är något fantastiskt. Jag vågar påstå att det är första gången i världshistorien som människor på allvar börjar lida av budskapsmättnad. Behöver jag exemplifiera? Jag tror inte det. Du som läser min blogg vet vad jag menar. Kanske har vi hört det lite för många gånger: 

Stanna upp. Släpp taget. Go with the flow. Säg ja till livet. Öppna dina sinnen för här och nu. Lyssna till din inre röst. Du är din egen guru. Du har redan all visdom inom dig. Våga lita till ditt eget hjärta. Vila i nuet. Lyssna till stillheten.
Självklart finns det en ocean av budskap som går i andra riktningen också. Sluta aldrig kämpa. Var stark och håll fast vid dina principer. Våga gå mot strömmen. Sätt ned foten och vägra acceptera orättvisor och förtryck. Fokusera på din vision av en bättre värld. Bejaka din nyfikenhet och släpp loss din törst efter ny kunskap. Sluta aldrig ifrågasätta och lita till din egen förmåga till kritiskt tänkande. Slå dig inte till ro med det näst bästa. Sikta mot stjärnorna, spänn din båge, harkla dig och sjung så högt du kan för att hjälpa till att maxa den mäktiga symfoni av röster som är mänsklighetens lovsång till livet. 

Det handlar inte om ifall dessa budskap är sanna eller fruktbara. Det handlar om mättnaden. Kan du känna den ibland?
I denna mättnad finns ett budskap ... Nej, jag skojar bara. Denna mättnad är kanske det enda som är fri från budskap. Fri från vägledning. Fri från det kliande behovet att formulera vad livet handlar om. För det handlar om en klåda. En gnagande hunger. Efter vadå?

Jag har haft förmånen att lära känna många människor, som liksom jag, har kunnat kalla sig själva för andliga sökare. Eller andliga finnare. Ju fler budskap vi matar oss med desto fler budskap vill vi dela med andra. Den mäktiga kören av sökande och finnande brusar allt högre. Arenorna är liksom tidigare fysiska men i allt högre grad virtuella. Vi samlas kring vår formuleringsklåda. Och kliar oss själva och varandra med nya och spännande formuleringar. 

Det sker i alla olika sammanhang bland alla sorters människor. Det sker på retreatgårdar med andliga lärare. Det sker bland vänner där vi matar varandra med pop-psykologins senaste rön. Det sker i samtalsterapi-rummen. Det sker på motivationsseminarierna. På våra egna kammare med podradio och youtube-klipp, självutvecklingslitteratur eller själv-avvecklingslitteratur. Det sker med psykedeliska droger på ny-shamanistiska cirklar. Det sker med allt mellan himmel och jord på alla tänkbara och otänkbara vis. 

Och mitt i allt detta kliande märker vi av mättnaden. Den välsignade budskapsmättnaden. 
Det är inbyggt i själva språket struktur att det är omöjligt att öppna munnen utan att förmedla någon sorts budskap. Eller att det som sägs kan tolkas som ett budskap. Må så vara. Jag säger det ändå. När du lägger märke till budskaps-mättnaden. Be happy. Den kan öppna dörren till något nytt. Och något oändligt gammalt. Något evigt. 
Denna mättnad är en välsignelse om vi låter den vara precis vad den är. En mättnad. Resten tar hand om sig självt. Budskapen kommer fortsätta flöda genom oss från alla håll och kanter. Och under tiden kan vi bara säga - jag är mätt. 
Smaka på det. Jag är mätt. 

Är det inte fantastiskt att få vara mätt. Är det inte det vi alltid längtat efter. Är det inte därför vi jagar. För att få bli mätta. Och nu är vi mätta. Många av oss. Det är värt att fira. 
Vi som är mätta. Vi delar den högsta lyckan. Kanske utan att ens veta om det. De föreställningar vi matats med om hur den högsta lyckan skall kännas inbegriper sällan ordet mätt. Men så är det. Mätt är rätt. Och det är lätt att bli mätt i denna kakafoni av budskap som sköljer över oss i denna tid. Det är en välsignad tid. Och du är en välsignad människa. Oändligt välsignad. 

2 kommentarer:

  1. Ja! Ja, ja, ja det är en välsignelse i sig att vara trött på, och inte orka, gå in i ännu en "sanning". Då kan man äntligen få känna att det är bra nu. Jag är förbi det febrila jagandet, som gett mig så mycket, som lett mig på min väg åt rätt håll, men som nu får leda någon annan. För mycket är likt, för mycket är att följa. Det är en stor nåd att känna att det räcker nu. Jag saknar dig, Björn!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt, det handlar om att tillåta sig känna som det är, att det ÄR bra NU. Utan fler ord. Utan fler sanningar. Bara detta överflödande, gnistrande mysterium som är DET HÄR. Det är inte bara bara. Men det avslöjas inte förrän törsten efter fler visdomar, fler sanningar, fler budskap för ett ögonblick får falla bort.
      Jag tror utifrån egen erfarenhet att hungern efter fler budskap ofta kommer ur en missuppfattning. Att DET HÄR inte räcker. Att det är fattigt på något vis att existera som människa här på denna vackra jord. Och det är en missuppfattning. En stor FET missuppfattning som göds av andras vilja att hjälpa mig och hitta det som fattas. När ingenting i själva verket fattas. Annat än i min fantasi.
      Ok, det var en liten predikan som kanske osade budskap. I don't know. Spelar ingen roll. Det var så det kändes just nu.
      Jag saknar dig också Maria! Vill gärna träffa dig snart! Vi hörs om det!

      Radera

UA-3343870-1