lördag, december 03, 2016

Blodsdansen och mirakelblicken

De vet vem du är. De vet vad du går för. Du kan inte göra någonting som kan överraska dem. För de är dina släktingar. Ditt blod. Din tribe.
Vissa känner sig trygga i släktens varma famn. Andra får svårt att andas. Hur känns det för dig?
Blodsbandens makt är stor. Snön ligger vit på taken. Inte ens tomten är vaken. För alla vet ju vem tomten är. Det är det som känns så tryggt.
Är detta ett problem för dig? Eller för mig? Eller för människor vi känner?

I vissa nyandliga kretsar pratas det idag om att vara vaken. Lite på samma sätt som kristna pratar om att vara frälst. Men vad innebär det egentligen att vara vaken?

Såhär ser jag på saken. När man är vaken är man frälst, inte bara från sin egen historia, utan också från andras. När man är vaken vet man inte vilka ens släktingar är. Jo det är klart man vet att kusin vitamin jobbar som personlig tränare. Att hon älskar bergsklättring och californiska zinfandelviner. Att hon alltid börjar gäspa när morbror tråkmåns börjar prata fastighetspriser i innerstan. Men vem är hon egentligen? På riktigt? Det har man ingen om. På riktigt. Man är clueless.

För att gå vidare i det här behöver vi penetrera den springande punkten i detta. Vad innebär det att vara på riktigt? Är man inte på riktigt när man hjälper andra med deras träning, klättrar i berg, njuter goda viner eller gäspar när det pratas fastighetspriser?

Jag vågar mig på att svara nej. Allt det där, alla ens preferenser och aversioner, är ren och skär betingning. På sätt och vis ganska ospännande. Allt det där har sin förklaring. Orsak verkan. Basic input output. Som datorns BIOS. Och det är här själen kommer in. Ja, jag väljer att använda just det begreppet. Kanske ett något mossigt begrepp sprunget ur en dualistisk syn på människan som bestående av kropp och själ. Men jag gillar det för det hjälper mig att få syn på just det i kusin vitamin som inte är betingat.

Kusin vitamins själ är ett mysterium för mig därför att den är obetingad. Inte bara dess essens utan också varför den valt att färdas i just den kroppen. En kropp som gillar att klättra i berg. En kropp som gillar en viss sorts viner. Varför?
Det kan kännas konstigt att se människan på det här viset. Som en själ som färdas omkring på jorden i en kropp. Men för mig är det inte konstigt. För mig är det djupt intuitivt.
Konstigt blir det först om man, som många andligt orienterade människor gör, kopplar på en esoterisk karta och använder sig av den för att förklara bort miraklet. Något i stil med att vi alla, som själar, är på en resa genom tiden där vi genom många olika inkarnationer samlar på oss erfarenheter som skall få vår själ att mogna till fulländning. Det är i och för sig en vacker karta och jag lämnar det öppet huruvida den är riktig eller inte. Det är inte den springande punkten. För mig handlar det om miraklet. Ett mirakel kan per definition inte förklaras. Miraklet tar vid där våra kognitiva kartor tar slut.

Shit, hörni, kära släktingar och vänner. Här är vi.

HÄR ÄR VI

Kan ni fatta!? Här sitter vi och stoppar in saker i munnen och andas och låter luft strömma upp ur luftstrupen, luft som vi sedan med hjälp av stämband, tunga och läppar formar till ljud. Ljud som sedan får oss att nicka eller skratta eller gråta eller gäspa. De ljud som morbror tråkmåns producerar får kusin vitamin att gäspa. HOLY SHIT! Om inte det är ett mirakel så vet inte jag vad ett mirakel är.

Och det här handlar om en blick. Mirakelblicken. Jag skrev om den i ett inlägg för lite drygt ett år sedan http://bjornclausen.blogspot.se/2015/11/mirakelblicken.html
Den blicken är vad allt handlar om för mig. Den blicken är vår frälsning.

Frågan är nu om mirakelblicken kan hjälpa dig när du sitter på släktmiddagen och känner att du får svårt att andas. För att ALLT känns som betingning som spelar ut sig. Som att alla är små hjul i släktens urverk. Tick tack. Hur går det på jobbet? Tick tack. Vi har bokat en resa till Thailand i januari. Tick tack. Häromdagen gjorde vi ett långkok på fläskkarré och det var så gott. SÅ GOTT. Tick tack. Såg nu förresten när A sjöng B i Så Mycket Bättre? Tick tack. Det här vinet var verkligen gott. Tick tack. Tick fucking tack. Varför kan inte bara alla hålla käften och gå ut och titta på stjärnhimlen tillsammans?
Hjälper mirakelblicken i de lägena?
Allt du kan göra är att pröva. Kusin vitamin kanske börjar skruva på sig. Morbror tråkmåns kanske blänger tillbaka och undrar om han har fått vispgrädde i skägget. Jag vet inte. Jag tycker att du skall pröva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1