onsdag, december 27, 2017

Jag är en gummibjörn

I år lyckades mina bonusbarn se igenom tomtens mask och avslöja hans underliggande identitetslager. Deras reaktion var en salig blandning av triumf, rädsla, stolthet och förnekelse. Jag tänker inte uppehålla mig vid denna, i västerlandet, allmänmänskliga erfarenhet allt för länge utan försöka gå vidare och undersöka rädslo- och förnekelseaspekten i deras reaktion. Det gällde framför allt Elin, 5 år. Tim, 8 år står trots allt orubbligt kvar i sin nya insikt. Nej, det var INTE morfar försäkrade vi vuxna. Varför uppmuntrade vi inte Elins nyvunna klarsynthet? Jag tror det handlade om att Elin vacklade. Att vi ville hjälpa henne att förlänga barndomens magiska tid. En alltigenom hedervärd ansträngning som faktiskt lönade sig. Hon vacklade ett bra tag men under gårdagens släktmiddag visade det sig att hon åter funnit fast mark under fötterna i sin gamla övertygelse. Morfar var på toaletten och den riktiga tomten hade kommit ända från nordpolen. Vi vuxna såg glada och nöjda ut över att ordningen i Elins (och vår egen) värld var återställd. Jag såg kanske mer intresserad än glad ut då jag anser att den här sortens processer är lika relevanta i vuxenvärlden.

Att se igenom andra människors identiteter är lika skrämmande för vuxna som det är för barn. Och det är lika frestande för vuxna att blunda för sanningen som det är för barn. Vi är alla jultomtelika i våra identiteter. Det är min övertygelse men den har inte serverats mig på silverfat. Jag har vacklat lika mycket som Elin vacklade. Bakom våra lager av identiteter dånar nämligen den stora tomheten. Det finns ingen liten kärna där inne av sann och äkta identitet. Det som faktiskt gömmer sig där inne är den gränslösa, svindlande friheten som också kan upplevas som en förfärande tomhet. There is no little man inside the machine. Och maskinlika är vad vi är i vår betingning. DET vill vi inte att våra små barn skall behöva möta. Och kanske känner vi på oss att tomtemasken bara är den första i en lång rad masker som våra små stjärnögda barn skall behöva slita av sina medmänniskor. För att till slut stå där tomhänta.
Ingen där.
Ingen här.
Vi vill skydda dem från döden. Vi vill inte att de skall behöva se hur tomma hålen i kraniet faktiskt är då maskarna mumsat i sig de än gång så glittrande och glada ögonen.

Tänker jag berätta om det här för Elin 5, snart 6 år. Nej, inte ännu. Kanske aldrig. Det beror på hur hungrig hon blir på sanningen. Och hur modig hon är. Mycket få människor vill veta något om den gränslösa, svindlande friheten som vi alla är. En frihet som sjuder av lekfullhet.

- Vem är du, frågar Elin ofta och visar upp någon bild från sin värld som befolkas av både hundvalpar, prinsessor och gummibjörnar. - Eh, jag vet inte svarar jag då osäkert. - Jag är DEN hundvalpen säger hon då tvärsäkert och pekar på en liten valp med oemotståndligt stora bruna ögon. - Jaha, svarar jag då och verkar förmodligen tankspridd och osäker. - Ja men vem är DU, Björn, frågar hon då, igen, otåligt, och vill få mig att koncentrera mig på bilden. - Eh, jag vet inte riktigt, jag kanske är den där gummibjörnen, klämmer jag fram, lite motvilligt, i brist på bättre alternativ. - Jaha, säger hon då och verkar, om inte nöjd, så i alla fall tillfälligt lugnad.

3 kommentarer:

  1. Välkommen tillbaka till skrivandet! Tack för en djupsinnig text. Ser fram emot att läsa mer. Kram Stefan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Stefan! Tack vad glad jag blir! Förlåt men jag känner flera Stefan och undrar vad du heter i efternamn. Du kan Maila mig om du vill!
      Kram Björn

      Radera
  2. Hej Björn! Jag heter Stefan Ström. Vi hördes lite över internet för ett par år sedan när jag skrev en blogg om nonduality. Känner stark resonans med dina texter och fascineras av ditt vackra uttryckssätt som skiljer sig mycket från mitt eget, även om jag tror att vi skriver om samma sak. Vore jättekul att få ett mail ifrån dig om du har kvar min mailadress, annars hör jag garanterat av mig här på bloggen genom att lämna en liten kommentar då och då!

    SvaraRadera

UA-3343870-1